Idag blir det 2 dagar. Igår Hornillos del Camino - Castrojeriz idag. Castrojeriz - Frómista
Jag har börjat tänka i termer inte WHY I AM WALKING. Utan varför utsätter bag mig för det här? På natten och morgonen är det kallt mitt på dan hett. Igår kl. 5 på eftermiddagen visade termometer 32 gr. På vägen är ingen skugga och konstigt nog börjar varje dag med en backe som tar kraften ur
en innan man ens kom halvvägs. Idag var berget 1050 m i stort sätt rakt upp. Får inte glömma myggor eller knott som kalasar på mig på nätterna. De bara väntar tills jag drar ner blixtlåset till myggnätet på sovsäcken och sen ... ANFALL! Men man se de aldrig. De senaste dagarna i hettan fanns uppe på platåer massor med flugor. Jag tänkte sova över i ruinerna av ett kloster som inte hade el ljus eller varmt vatten, men min mage uppförde sig som den själv ville så det fick vara en privat alberge med härligt het vatten och hostelero, som personal kallas, tvättade min smuts i tvättmaskin och torkade i torktumlare och nu har jag rena båda par långbyxor och fleecen igen. Tänk vad lite räcker till ens glädje. Igår i apoteket (skulle köpa en ny salva som skulle förhoppningsvis hjälpa mot mygg klåda - hjälpte inte) träffade jag en engelska som hade en förfärlig blåsa på sidan av stor tå - det såg hemskt ut och jag mindes fjolårets vandring. Efteråt träffade jag 2 svenskor som gav upp och var på väg hem p.g.a blåsor och en höft. Pia var mycket häftigare som inte gav upp.
Gick igår 20 och idag 25 km.
Vet inte när jag kan skicka bilder, de vill ha bra anslutning på wifi och det är inte så ofta just nu.

Tak zas trochu povídání. Když jdu krajinou tak si říkám tohle a tohle napíšu a pak když sedím se psaním tak to tam nějak není. Tyhle poslední dva dny byla zima v noci a ráno a v poledne vedro. Včera v 5 večer bylo 32 C. Chodím po ránu abych nemusela v tom vedru ale už v půl desáté se svlékám.
Dneska jsem šla kousek se 2 poutníky z Kanady - on byl původní domorodec a ona běloška. Chtěla jsem se zeptat proč až sem na pochod ale šli na kafe a já ne a pak už mne nedošli. On šel už po druhé, prvně vloni. Úplně celou cestu až z Francie. To já si to zkracuju až z Pamplony. Jinak právě ta setkání a povídání slidmi jsou zajímavá. Předevčírem jsem se zase sešla se slovenským Martinem. Na noclehárně. Tak jsme šli spolu nakoupit a že se spolu navečeříme a tu si k nám hbitě přisedne jeden američan a ten se snaží přisedávat jak mne vidí. No, nemohli jsme říct ne a tak z našeho československého povídání moc nebylo. Uvidíme nestli se zas někde sejdu s českým Robertem nebo Martinem. Cesta jde pořád rovně za nosem poli a lukami a svahy zalesňují ale zatím jsou stromky tak malé že moc stínu nedají. Každé ráno byl kopec jak Sněžka asi tak a ráno se začalo 1.050 m téměř rovně nahoru. Já šla ve tmě první a šla mírně špatně a tak se všichni museli vracet ale nikdo mi nenadával ani mne nefackoval. Jen všichni padli nahoře na lavice a víc jsem je neviděla. Tak už mi chybí jen 423 km do Santiaga, ale já to nestačim a zas budu muset něco přeskočit. Tak když to odečtu 700-423=277 že bych ušla 277 km.