Jag får återvända till gårdagen efter att jag skrev. Jag såg att det fanns en massör på albergue och beställde tid för fot och ben massage. DET VAR GREJER! Tänk om han kunde följa med mig och massera varje dag. Innan massagen var jag i kyrkan som var helt fantastisk. Som katolska kyrkor brukar vara rikt smyckade så var I denna. Satt o mediterade en stund. Det var tur att jag var innan för efter blev det bara badrumsbestyr och sen hopp i säng och klockan var strax efter 8 och jag sov som en baby.
Dagens etapp enl. guidboken skulle vara 30 km lång, men jag bestämde mig för optimal längd av 20 km. Eftersom albergue municipal dvs den billiga öppnar kl. 12 och kl 13 är den full gäller det att starta tidigt. Det är även skönt att kunna gå ensam och inte bli störd i sin tysta meditation. Gick upp strax efter 5 och strax efter 6 var jag ut genom dörren.
Jag missade inga pilar eller andra tecken även om de vara ibland svåra att hitta med endast pannlampa som hjälp. Vägen var som vanligt genom underbar natur och jag njöt även om inte riktigt fullt när jag fick släpa kärran upp förs backen. Men backar var inte långa så det var ok. Kuperad natur som det så fint heter. Till slut kom jag till Viena och till albergue nästan en timme innan de öppnade och då har jag handlat på vägen för det ju lördag och dessutom san Mathei firande de sköt så jag höll på få hjärtinfarkt och sen ringde alla klockor och nu är det mesta stängd och förbli så i en vecka (det har jag och Pia upplevd ifjol) inte kul alla gånger alltså. Jag var först i kö och fick sängen längst nere och det uppskattar eftersom här sover 3 över varann. Då är varje så låg att jag ska i morgon vidare med bulor över vela bakhuvudet för jag slår mig jämt. För resten den trevliga japanska träffade i köket i morse en äldre japansk man och bägge var såååå glada och gick vidare tillsammans.