Nu var det väldigt länge sedan vi hade möjlighet att blogga. Vi har varit på en del platser utan internet. Nu är vi i Frankrike, i den härliga studentstaden Aix en Provence, men låt mig spola litegrann tillbaka i tid och berätta vad vi har gjort sedan sista blogg inlägg...

Vi lämnade Granada den 20 mars med tårar i ögonen. Vi hade haft två helt fantastiska veckor där och rekommenderar till alla att åka dit! Den andra veckan i Granada hade vi två utflykter. Från måndag till tisdag var vi i Ronda.

Ronda är känt för att det är en stad som är uppdelad i två delar över ett enormt ljuv. Det är en gammal arabisk del och en nyare del. Stadsdelarna förenas av tre broar. Det är speciellt en bro som är sevärdig. Sägnen säger att han som designade broen skulle ut på den när den var färdig för att rista in årtalet. När han stod på utsidan av broen och ristade tappade han balansen och ramlade ner och ja resten kan ni väl tänka er...

Vi hade en natt i Ronda och mer tid där behöver man nog inte tycker vi. Ronda är ju en mycket liten "stad", så egentligen är den bäst som en dagsutflykt. Något vi iallafall inte vill glömma var vår trevliga hotellvärd, som bäddade världens sötaste säng till Fabian, gav oss gratis parkering (som egentligen kostade 10 euro) och som, när vi skulle betala, sa att jasså, ni ska betala med kort då blir det minsann ännu billigare.

På tisdagen fortsatte vi utflykten till Sevilla. Vi hade bestämt att även här skulle vi ta in på hotell. Jag hade hittat ett mysigt hotell i lonely planet och vi hade knappat in adressen på GPSen. Jag tror Rune kan beskriva inkörningen till hotellet mycket färgrikare än mig, men eftersom detta är en familjeblogg, är det väl säkrare att jag fortsätter.

Vårt fantastiska hotell Amadeus låg nämligen i de gamla kvarteren i Sevilla och det borde ju ringa varningsklockor redan då efter Granada upplevelsen... Gamla kvarter är nämligen utstyrda med världens smalaste, trångaste brostensgator, som verkligen blev lagt för herrans massa år sedan, innan automobilen blev uppfunnen.

Det var helt förjävligt att hitta fram till hotellet. En del spanjorer (inte dra alla över en kamm..) är ju heller inte de mest tålamodiga chafförerna. När man möts på de trånga gatorna, så är det alltid någon som måste backa. Vi märkte ganska snabbt att det var vi som gjorde det hela tiden.

Inte nog med att körningen gav upphav till en stor del frustration, mitt i stresset hörde vi en riktig brakskit och när jag såg Fabians illröda ansikte förstod jag vad som var på gång... Fabian tycker att det är helt ok att ha blöjan full... i ca fem minuter, sedan blir han jäkligt irriterad om inte saken blir åtgärdad. Vi som cirkulerade i Sevillas gamla stad, hade ingen möjlighet att ta uppdraget på en gång och därför blev det ganska snart en del barnskrik på toppen av den andra frustrationen. Desperationen stod snart i biltaket och jag slängde mig ut av bilen för att försöka finna hotellet "by foot". I den minsta bakgatan hittade jag så tillslut hotellet. Det visade sig att vara fullt, men oj där var visst en avbokning så vi fick ett rum till ett mycket högre pris än vad som stod i boken. Efter vår hemska bilupplevelse, tackade jag henne för att hon lurade mig och sa JA TACK med många utropstecken!!

Sevilla är en jättespännade stad. Vi besökte den stora katedralen där och det berömda klocktornet Giralda. Det var många som såg imponerat på oss när vi kom upp de 40 våningarna med barnvagn. Så då var vi stolta. Det var absolut värt att se detta.

Resten av Sevilla besöket gick åt till mys och pys och när vi åkte därifrån tänkte vi att , hit kommer vi tillbaka igen. Det var en speciell stämning i Sevilla var vi överens om!

Sedan var det bara att åka tillbaka till Granada och ha en dag till innan vi skulle åka vidare norrut, till vårt nästa stopp, Valencia.

Kloka av skada efter våra bilupplevelser i Granada och Sevilla, bestämde vi oss för att parkera på Valencias flygplats och ta tunnelbanan in till centrum. Det visade sig att vara ett shackdrag. Det var jättesmidigt att komma sig till centrum därifrån och parkeringen var billigare än de andra platserna vi varit.

Vår lägenhet låg även här i den gamla delen av Valencia. Vi har verkligen en förkärlek för gamla gator och hus. Lägenheten låg i 4 våning utan hiss. i ett gammalt ärvärdigt bygg.

När vi hade kommit oss upp trapporna med pick packet, kunde vi se att det var värt slitet. Lägenheten var verkligen jättemysig och väldigt bra för Fabian som hade massa plats att krypa på. Detta var stor skillnad från i Granada, där vi ju hade tre små våningar i vårt lilla hus och alla golven var av sten.

Den första dagen i Valencia var nog lite präglad av att vi hade sett så otroligt mycket på kort tid och att vi därför vad "mätta av intryck". Det är en ganska sjuk känsla, som får en att tänka på hur bortskämda vi är som får göra en sådan här resa. Det var så att vi gick runt och såg alla mysiga gamla gator och bygg, en stor katedral och massa annat, men vi såg bara på varandra och sa; hmmm fint här, ja verkligen.. fint här... Valencia hade ju precis avverkat sin stora vårfestival Las Fallas, så hela staden var täckt av färska blommor och ändå kunde vi inte helt uppskatta det. Vi gick istället hem och hade en hel eftermiddag, kväll och påföljande förmiddag i lägenheten. Vi läste bok, Fabian kröp runt och vi samlade verkligen krafter och inspiration.

När vi kom oss ut av hiet, bestämde vi oss för att besöka Valencias stora park; Turiaparken. Det är en 1mil lång park mitt i centrum. Detta var ett mycket bra val. Den parken var helt otrolig! När vi sedan tog en promenad i staden kändes det som att vi hade fått tillbaka lite resehunger och vi kunde se vilken kul stad Valencia är. Valencia har ju också fina stränder, så här får man verkligen i påse och säck.

På måndagen var det dags att förflytta oss ännu mera norrut. Vi satte nämligen kursen mot den lilla kustlandsbygden Cadaquez som ligger utanför Barcelona. Om man ska beskriva Cadaquez, så är det en pittoresk liten landsbygd där alla hus är vita murhus och havet ligger helt intill med klippor och stränder. Detta är en landsbygd som är fullpackad av folk i sommarsäsongen, men som nu var härligt avslappnande. Det var helt perfekt avbrott från alla städer som vi hade besökt innan. Här gick vi massa härliga promenader med Fabian. Han fick känna på havet och sitta i sanden för första gång i livet och vi tillbringade kvällarna med att sträckläsa böcker.

Vår lägenhet i Cadaquez var också väldigt mysig, med en stor terass. Enda problemet var att lägenheten nog inte hade blivit rengjord på en stund. Vi är verkligen inte fisefina, men när man får ett fettlager på fingrarna när man öppnar dörren till köket och koppar och fat är skitiga när man tar de ut från skåpet, då blir man lite paranoid. Det slutade med att vi storstädade allt för att kunna slappna av.

I Cadaquez hade vi också den stora äran av att få besök av Runes föräldrar Roger och Eldbjørg. Vi hade tänkt mycket på hur mycket de skulle uppskatta att gå promenader i Cadaquez och särskilt Eldbjørg som helst går på tur flera gånger per dag. Tyvärr så kom Runes föräldrar samtidigt som det dårliga vädret. Det blev nämligen regn några dagar. För oss som hade haft så mycket sol var det ganska skönt egentligen, men det var väldigt synd för de som kom från vinternorge och som hade packat med sig kortbyxorna...

Till trots för vädret, hade vi några jättemysiga dagar i Cadaquez med härliga middagar och samtaler och en hel del avlastning med Fabian. Vi gick också några promenader ändå, det finns ju inget dårligt väder, bara dårliga kläder som man brukar säga.

Roger och Eldbjørg Fortsatte att resa med oss och nu var det dags att kryssa landgränsen till Frankrike. Vi hade bokat att vi skulle lämna tillbaka hyrbilen i Figueres (närmaste storstad från Cadaquez) och sedan skulle vi ta tåget därifrån till Perpignan där vi skulle hämta ut nästa hyrbil.

Det var verkligen tur att vi hade med oss Rune föräldrar för vi har ju så mycket pick-pack, att hälften hade varit för mycket. Vi lyckades iallafall att släpa på alla väskor och påsar och barnvag med Fabian på tåget och tuffade förväntansfulla iväg mot France.

Efter tågbyte i Frankrike, kunde vi fira att vi hade lagt det mesta av väsksläpandet bakom oss. Men innan vi hade hunnit firat färdigt, såg vi att vi saknade en av väskorna och vi kom fram till att den låg kvar i Spanien....

Så när vi hade fått ut vår franska hyrbil, var det bara att kryssa landgränsen tillbaka igen för att hämta väskan som lyckligtvis stod kvar på caféet på tågstationen... puh.

Det är ju konstigt hur bra humör man får efter en sådan oro för väskan, så med fem stora leenden kryssade vi landgränsen till Frankrike för tredje gång.

Mer om Frankrike följer i nästa blogginlägg...