Melbourne 2

Designing 007, 50 years of Bond Style. En utställning med produktplacerade Bond-assesoarer. Väl dyrt inträde för att kolla på reklam. Sitter i entrén till Melbourne museum. Mitt emot står en öppen sportbil som använts i någon av de senare filmerna. En äggvit Toyota med drag av gammal BMV. Står som en bakelse bakom låga glasskärmar. Bara att hoppa i och köra iväg. Men folk betalar glatt. Det representerar ju en central kulturyttring för vår tid. - Very nice, säger damen i röd tunika till sin väninna och propsar på att bli avfotograferad framför Toyotan.

Själv är jag där för att låna toaletten. Museer har välskötta toaletter och behagligt inomhusklimat. Kommer på att jag skulle kunna ha som konstprojekt att kissa i all världens betydande museers urinoarer. Har redan avverkat ett antal. Tyvärr har jag inte dokumenterat det hela. Får göra om. Flugor är besvärliga här. Verkar ha fått en personlig svärm vid ankomsten till Melbourne. Kommer och surrar så fort jag kommer ut. Ändå är jag nyduschad. Efter lunch smörjer jag med ett insektsmedel jag köpte på NZ. Luktar eukalyptus. Det hjälper för stunden men svettas bort efter ett tag och en och annan fluga verkar inte bry sig. Mycket kultur och offentlig utsmyckning i denna stad. Hittar ännu en till pärla till museum vid strandpromenaden. Det finns också deras Filminstitut och på en av väggarna vid torget utomhus visas Shirley Tempel-filmer. Hon har tydligen gått bort. Skulle i och för sig hellre sett en film med Seymor-Hoffman. Gratis Wifi är det också.(något för Kulturmagasinet att ta efter) Mer kultur när jag går tillbaka. Dels några smågränder helt avsatta för graffiti (förmodligen helt laglig) och sen något av den bästa gatumusik jag hört. FitzaFrenic. Fyra grabbar från Dublin. Trumbox, Bas, Gitarr och Sax. Och bra sång. Otroligt svängigt. Soulen har fortfarande ett fäste i Irland. Dom hör jag gärna mer av. ( finns på nätet) Det bästa var ändå att det var Live. De kunde lira. Tillsammans. Inga förinspelade bakgrunder som annars verkar ha spritt sig bland gatumusiker överallt. Sing-back eller instrumentalister som spelar inövade slingor.

Melbourne International Backpackers är rätt rörigt, och varmt. Speciellt i köket när alla lagar mat samtidigt, men även i rummen. Ventilationen är nog underdimensionerad. Och så är det ständigt musik på. Ett evigt Soundtrack som bestäms av den som bemannar receptionen. Det är bara ungdomar som bor här, och jag. Har hittat ett litet läsrum med söndersuttna soffor där det är lite lugnare. Men alla är trevliga. Delar rum med några Italienare som varit här länge och en nyanländ Tysk. Italienarna stod och rökte en joint vid fönstret igår när jag kom in. Frågade om jag ville ha. Jag sa att det var bra för min del. Sen kom den tyske killen in. - Oh, smells like freedom. Men det är inget partyställe, de flesta verkar jobba. Även Italienarna.