Melbourne

Lång färds buss mot natt. Under Rays trygga ledningen strävar vi fram i mörkret. En blek måne stiger på himlen. Motorvägen skär som ett streck genom det platta landskapet och på den andra, mötande vägbanan flyter långtradare förbi, glittrande som julgranar. Vi åker med lågprisbolaget Firefly. Australiens motsvarighet till Härjedalingen. Ray ger oss information om resan. Hur toaletten fungerar (rather not number two), vilken mat vi får ta med ombord (no warm food like hamburgers) om de två planerade stoppen vid olika vägfik där man kan handla de hamburgare som inte får ätas på bussen och vilken tid vi kommer fram. Sen undrar han om någon av passagerarna möjligtvis har en film att låna ut för den DVD bolaget skickat med fungerar inte. Lyckligtvis har en kvinna en DVD i sin packning. En, i hennes tycke förträfflig film som hon gärna delar med sig av. Filmen sätts på när det blivit tillräckligt mörkt och alla tittar intresserat. Jag sitter för långt från närmsta skärm för att riktigt se vad som händer men hör iallafall soundtracket tydligt. Det är en romantisk komedi så det gör inte så mycket att skärmen är långt bort. Fattar ändå vilka som ska få varandra. Sen är filmen slut och när vi åkt en stund till upptäcker samma kvinna som lånat ut filmen att toaletten svämmat över.

- Disgusting!

Hon går fram och meddelar Ray som greppar mikrofonen.

- Now I explained how the toilet works in a way even a five-year-old would understand. You push the pedal as hard as you can to flush! Not just a little bit. And make sure the water runs away. I´m gonna clean up this mess in the next stop but if it happens again I´m gonna lock the toilet for the rest of the journey. Understood?

Informationen mottages under tystnad. Ingen av oss ser fram emot att vara utan toalett resten av resan. Det är långt kvar, minst åtta timmar.

Bussen stannar för det första planerade stoppet och jag frågar Ray om han behöver hjälp med toaletten när han sveper förbi med hink och svabb.

- No thanks mate. But have you ever heard of Neanderthals? There´s always a couple on each journey.

Resten av resan flyter på utan vidare missöden. Halvsover i omgångar. Kvart i sju på morgonen anlöper vi Melbourne Central och svänger in på bussparkeringen. Jag kliver ur och hittar ett fritt Wifi vid McDonalds. Surfar runt för att finna ett lämpligt hostel, vill ha något mindre hotelliknande än det i Sydney. Melbourne International Backpacker verkar lagom rörigt.

Melbourne är varmare än Sydney. Solen trycker på och det är snart över trettio. Jag har vandrat iväg för att se de kulturellare delarna av staden. Hade kunnat ta en spårvagn men jag tycker att gå är ett bra sätt att ta in en stad. Det här är också en riktig storstad med en blandning av gammalt och nytt. Pengar verkar ha funnits för understundom har man fläskat på riktigt ordentligt i den offentliga miljön. Mycket häftig arkitektur. Uppbrutna fasader. Som jättelika skulpturer gjorda för att sticka ut. Finkulturen finns på Southbank, på andra sidan Yarra River. Teater, Konsthögskola och Museer. Går barfota i en stor park, King´s Domain, när solen och sömnbristen plötsligt gör mig helt slut. Lägger mig där jag är och vilar i skuggan av ett stort träd. Somnar nästan, men det är ändå för kvalmigt och envisa flugor flyger runt ansiktet. Räddar mig in på Museum of Contemporary Art, en fönsterlös konstruktion i brun plåt utan räta vinklar. Den ligger där mitt emot som en stiliserad bergsknalle. När jag väl hittat den anonyma entrén är det som att kliva in i ett bergrum. Svalt och sparsamt upplyst. I de mörka salarna visas stora videoprojektioner. Dova ljud hörs. Fragment av musik och osorterade röster. Nästan lite sakralt. Har sällan uppskattat konstvideo mer. De flesta verken väl anemiska för min smak men det är en lisa att bara sitta där och vila upp sig i det luftkonditionerade mörkret. Känner hur orken återvänder.

Ett verk gillar jag på riktigt, kanske för att jag jobbat på teaterverkstad. Av någon som heter nåt på Rosenberg. Från Tyskland. Det handlar om skog. I videoprojektionerna ingår både Opera, Dekorverkstad, Rökmaskin, en Biker och en varg. Och så skog förstås. Ett långt verk i surrealistisk anda. Lite som en Buñuel-film. Vederkvickad går jag ut för att möta solen.