Om ett par timmar går resan vidare med destinationen Monteverde. I La Fortuna har vi nu spenderat hela sex dagar, och tiden har verkligen gått fort. Vi har hunnit med att bada vid ett vatten fall och cyklat 40km t&r till en flod som värms upp av en varm källa genom en vulkan. Båda sakerna har givetvis varit häftiga & underbara på alla sätt och vis. Men de som slår högst är ändå dagen då vi prövade rafting (forsränning). Denna resa nerför en dundrande fors pågick ungefär två timmar, med ett litet "frukt-break" i mitten. Våran utveckling gick hela tiden spikrakt uppåt men vi började i den absoluta botten. Tanken som slog mig i början då inget riktigt klaffade för gruppen var: "hur skall det här gå, och hur tusan tänkte vi när vi bokade in oss på en klass fyra fors när fem är max?"
Med blandad skräck & förtjusan börjar vi ta oss nedåt. Och när första branten är avklarad vänder jag mig om och inser att Emelie har trillat över bord. Något som Emelie absolut inte hade några problem med, då hon noga lyssnat på instruktionerna om att bara ta det lugnt och flyta på rygg. Med ett leende på hennes läppar dras hon upp i båten igen och vi börjar sakta men säkert ta oss framåt igen. Dock hann vi inte allt för långt innan olyckan var framme igen. Nu hade forsen tryckt våran båt mellan två stora klippor, vilket gav båten en lutning som gjorde att vi var ruggigt nära att tippa upp och ner. I detta skräckscenario dramatiserades det hela av den femte deltagaren i båten James från New York. Likt en karaktär i Band of Brothers, börjar han skrika saker som "negativ, negativ, not gonna make it!" Victor & James fick evakueras till en annan båt innan vi fick rätsida på våran.
Efter detta tog vi ett snack och kom fram till att jag och Victor som satt längst fram var tvugna till att hålla en bättre takt med varandra. Lättare sagt än gjort då ingen av oss är musikaliska för fem öre & saknar det mesta som hör till takt. Diskussionen blossade upp ganska snabbt och den musikaliska fjärdedelen i gruppen Emelie kunde inte förstå varför vi inte kunde räkna högt. Problemet löstes genom att vi tittade på varandra och på så sätt hittade vi en rytm som övriga besättningen fick följa. Då vi kommit underfund med detta utvecklades vi väldigt snabbt och kom först ner till slutdestinationen. Detta med stor hjälp av "kaptenen Cocho", en spritfet kille med många tatueringar. Snubben har förmodligen spenderat många år på diverse turistställen och har nog med tiden fått en relativ skev bild av sig själv. Mycket möjligt att Cocho en gång i tiden varit en vältränad kille som gått omkring på stränderna och smort sitt krås dagtid och på kvällarna gått ut på diverse nattklubbar och skördat stor framgång hos skandinaviska brudar. Men nu har som sagt tiden kommit både ikapp och förbi honom. Och idag är Cocho en tatuerad köttbulle som inte insett det hela.

Nog om Cocho och hans karaktär. Tilläggas i detta inlägg är att som pricken över i:et avslutades vistelsen i La Fortuna med att vi sista kvällen, efter en god middag, tog en taxi ca två mil ut i mörkret till den varma källan och avrundade vistelsen här med rom & cola samt vin. Bara positiva minnen lämnar vi bakom oss!

Nu ska vi ta oss till Monteverde där huvudaktiviteten är Zipline.

/Simon