Tja tja bloggen!

Nu har vi varit utan teckning och internet ett tag, skönt och jobbigt, man är ju bortskämd med att alltid ha det annars...

Sen sist har vi tagit oss från Bocas del Toro till Tortuguero, en nationalpark i nord östra Costa Rica (min käre kusin Joakim gav oss en lista på förslag över ställen att besöka, så dem kan man säga att vi så smått håller på att beta av :)).

Resan till Tortuguero började med en liten båttur på ca 30 min, följt av en timma i taxi till gränsen till Costa Rica. Den korsade vi genom att traska över en bro. Därpå var det 3 1/2 timma träsmak-i-röven-buss och sedan ytterligare lite taxi, och sista biten spenderades i en liten båt i 3 1/2 timma innan vi slutligen var framme i Tortuguero. På båtturen fick vi se en krokodil, första jag sett på riktigt! :)

Hostelet vi tog in på var det sunkigaste vi hittills varit på, men det var billigt! Köket ska vi ens inte tala om...

Vi hängde en del på stranden här, som bestod av svart sand, och en av dagarna var vi ute på en guidad tur i en kanot på floden. Vi fick bla se apor, någon slags krokodil, ödlor ("Jesus Christ"-ödlan coolast ;)) och sköldpaddor (massor). Simon och Victor verkade vara mest intresserade av om man kunde äta djuren vi såg :).

Vi har även hunnit med en del träning, Victor har tex spelat fotboll med locals varje eftermiddag och sakta men säkert blivit en accepterad gringo (i förbifarten blev han bara sådär erbjuden lite kokain när vi var ute på kvällspromenad! Naturligtvis inte intresserad). Vi andra har varit ute och sprungit lite och igår var Simon min och Marias PT :).

Maria och jag har även agerat tvätterskor. Som jag nämnde tidigare var köket ingen höjdare, och vi hade inte så mycket att använda oss av. Till tvätten fick två kastruller duga, men det var lite jox med matlagningen ibland med bara en gasolplatta som fungerade, ugnen gick inte alls, den hade blivit förråd, knivar utan skaft och glas man knappt ville ta i (eller muggar får man väl säga). Jag och Maria hade en morgon tänkt steka bananpannkakor till frukost men saknade vid stekningen olja. Det stod en hel olja på en hylla och eftersom vi bara skulle steka två pannkakor så tänkte vi att vi lånar lite. Knappt hinner Maria ta i flaskan innan en man, som hänger där hela tiden men som vi inte kunnat placera (vi har sett honom sälja kokosnötter på main street...), rycker flaskan från Maria och gör någon lång utläggning på spanska innan han springer och gömmer flaskan. Den fick vi tydligen inte låna. Maria sticker i väg till affären för att köpa olja medan jag står och rör lite i smeterna, mest för att undvika den snåle Kokosnötsmannen. Men han var tydligen inte färdig med oss. Man tycker ju efter fyra dagar att han borde förstått från våra frågeteckensansikten och det faktum att vi aldrig svarat, på spanska i alla fall, att vi inte fattar ett ord av vad han säger. Och han kunde inte ett ord engelska. Men nej. Varför ge upp? De lärde sig säkert spanska i sömnen eller kanske medan vi vispade pannkakssmet (naturligtvis med en gaffel, visp vem äger en sån..). Så nu i alla fall, får jag mig också en liten uppläxning (eller han kanske var jättetrevlig, vad vet jag) på spanska. Men nu är även jag lite irriterad, så jag vänder mig mot honom och bemöter honom på samma sätt, fast på svenska. Förklarar för honom att om han kan babbla på på sitt språk och tycka att jag ska fatta så kan jag väl det också. Men han verkar fatta! Han kanske hade lärt sig svenska under natten, för det tog inte lång stund innan han vände och gick. Äntligen lite matlagningsro.
Efter fyra dagar på ett hostel som Maria ville likna vid ett hostel som kanske en gång i tiden hade varit fint och välbesökt men nu var raserat och hemsökt (i natt hade vi äckliga fladdermöss som gjorde hemska ljud på taket och en Gollumkatt som skrek utanför, jag var livrädd!!), har vi nu lämnat Tortuguero, för att i ösregnet styra vidare mot La Fortuna.

Till sist vill jag tacka min Martin för att han insisterade på att jag skulle köpa en regnjacka. Tack!!!