30/9 Att vandra runt i en storstad med en solstungen Marika Eriksson ar inte alltid det roligaste. Hon forbannade sig over att allt var stangt p.g.a att det var sondag, olika religioner fick sig ett slag for att dom ska ha boner sa att alla hor, folk som sa hej fick i gengald en mordande blick och damfotbollen pa tv var den sista droppen. Sa vi gick hem istallet, tog en varsin lask och sen var allt tipptopp igen. Men klockan var ju bara tva sa vi kunde ju inte lasa in oss pa rummen an. Samlade kraft i ett par timmar och sen gick vi till supermarketen och skulle kopa en boll for hotellet har en basketplan. Men ingen boll ty de varo alldeles for dyra. Det blev ett paket kakor istallet.

1/10 Vi borjade dagen med en kopp kaffe och sen gjorde vi allt som vi egentligen skulle gjort igar nar allt var stangt. Vilket var att ga till posten. Efter det satt vi i 4 timmar pa ett internetcafe och tog igen de 5 dagar som vi inte hade en dator. Det fladiga grannhotellet har blivit som ett tillhall for oss eftersom dom har en sportbar pa taket, sa dar at vi middag. Vart varenda krona for att slippa riset och kycklingen for tredje dagen i rad.

2/10 Vi har vandrat samma gata upp och ner nu i tre dagar i rad och gatt
till samma cafe sa nu borjar dom kanna igen oss och vet vad vi vill ha.
Idag var det storsta uppdraget att hitta en bra bok vi bada skulle kunna
lasa. Men vi har absolut inte samma smak i bocker. Konstigt eftersom vi
har samma smak i filmer. Efter att ha gatt till alla bokaffarer i stan
hittade vi antligen en bra bok som vi kunde samsas om. Bridget Jones
dagbok. Kravet var att den skulle finnas som film ocksa sa man skulle
slippa tanka sa mycket sjalv medans man laser. Ikvall var det Champions
League pa tv som skulle sluta halv 12 ungefar och grinden till hostelet
stangde klickan 11 sa vi fragade receptionisten om dom kunde oppna at
oss. Hon sa da att det inte var nagra problem, det var bara att prata med
nattvakten. Sa nar vi gick ut sen pratade vi med honom som sa att det var
okej. Vi skrev t.o.m upp tiden pa handen och visade for honom och sa:
grind, oppna, da. Och han nickade. Vi at middag pa hotellet och sen akte vi upp til baren. Dar kostade vi t.o.m pa oss en varsin ol.
Efter matchen gick vi hem, ropade at vakten att oppna grinden, men inte
var han dar. Vi ropade lange och ruskade pa gallret. Men icke. Da
klattrade Marika over muren istallet och sprang in till receptionen, dar
ingen satt, coh vi hade nyckeln till rummet dar ocksa. Sen sprang hon
tillbaka till mig som fortfarande stod utanfor grinden, och hittade
nycklarna i baset dar vakten skulle ha varit och slappte in mig. Inne vid
receptionen forsokte vi bryta in oss pa nat satt. Vi forsokte med pennor
i laset, kollade om man kunde komma in genom fonstret, eller om man kunde
komma in med armen och lasa upp inifran. Men inget gick. Sa Marika sprang
tillbaka ut till grinden for att kolla om dom nycklarna skulle passa til
receptionen ocksa. Da sag hon en man ligga bredvid baset och trodde forst
att han var dod men hon lyckades tillslut vacka honom och han ringde till
receptionisten. Vi gick in igen for att se om hon var dar, men inte det,
sa vi knackade pa en dorr pa nedersta vaningen och dar var hon och gav
oss varan nyckel. Dom alskade oss dar. Det blev inte battre av att vi kom
forsent till frukosten dagen efter heller och bad om det iallafall.
Vilket vi fick.

3/10 Nar vi trodde att vi inte kunde se mer av stan gick vi vilse och
hamnade pa nat satt utanfor centrum och in i en park och sen pa stora
vagen. Men det visade sig att vi hade gatt i en cirkel och var pavag hem
igen, bara att vi kom bakifran. Och dar, precis bakom varat hostel, likt
Pepe's bodega, hittade vi Subway. Det var som ett skank fran ovan ich vi
skuttade glatt dit och tog en varsin smorgas. Inget har nansin smakat sa
gott. Efter det gick vi och skulle vaxla pengar till dollar sa vi skulle
kunna betala visumet till Zambia. Vi skulle fa 250 dollar och hon i
kassan raknade sa noga, Marika raknade ocksa och sag sa att det var 450
dollar men morkade det och vi sprang ut. Hemma raknade vi igen och sag
att det verkligen var 200 dollar for mycket. Vilken dag!
Men varje gang vi ska ga ut nu sa maste vi springa for banken ligger
dorren bredvid hostelet.

4/10 Flyg bokat till Zambia klart, det blev lite dyrare an vi trodde men
det ar vart det anda. Inga med bussar!
Vi hade sett affisher med We will rock you musikalen ich tankte att det
skulle vara roligt att ga pa. Men tydligen sa ville inte universum det
for vi hittade aldrig teatern och ingen vi fragade visste vart det lag.
Sa innan Marika blev Mr.Hyde igen skyndade vi oss hem, men forst trostade
vi oss med en varsin glass och kaffe.
Vi avslutade sista kvallen med en fladig middag pa grannhotellet.

5/10 Idag gick vi upp halv 4 och akte sen till flygplatsen dar planet
gick kl.7. Vi lyckades skrapa ihop de sista pengarna sa det rackte med en
varsin croissant och vi delade pa en kopp kaffe i hopp om att det skulle
serveras nan mat pa planet. Nar vi gick pa planet var det varken ratt
gate eller ratt namn som stod pa skarmen ovanfor. Pa biljetten stod det
gate 5 Johannesburg och pa skarmen stod det gate 3 O.R. Tambo men vi gick pa det iallafall eftersom hogtalaren sa det. Det blev ratt anda och nar
vi kom till Johannesburg var vi tvungna att springa till nasta flyg. Vi
hade en timme pa oss nar vi kom av planet men efter 14 passkontroller och
sakerhetskontroller sa ahde vi inte sa mycket tid pa oss. Fran gaten akte
vi en buss till planet, som visade sig vara det planet som stod bredvid
det vi gick av en timme tidigare. Sa vi sprang som i en cirkel.
Den har flygningen var laskig, det gick bra i borjan men nar vi borjade
narma oss Livingstone skakade det som fan. Jag blev radd pa riktigt
faktiskt. Fint att man ska hoppa bungy jump om nagra dagar nar man blir
radd av lite turbulens i ett flygplan. Nar vi antligen kom ner vantade en
ko for visum som tog 2 timmar ungefar. Forst stod vi i fel ko i en
halvtimme, men 2 timmar senare insag vi att det inte hade spelat nan roll
vilken ko man stod i. Men den som vi stod i var det 20 kineser framfor
som gjorde att processen tog lite langre tid an den borde. Typiskt.
Sen tog vi en taxi til vart hotell Jollyboys dar vi boade in oss i ett
delat rum for 16 personer. Det billigaste alternativet saklart. Jollyboys
ar otroligt bra, dom har pool, bar, restaurang, kok dar man kan laga egen
mat, kiosk, internet, bokningskontor for Victoriafallen och en buss som
gar gratis varje dag dit. Allt man behover helt enkelt.
Vi tog forst ett dopp i poolen och sen gick vi till Zambias motsvarighet
till McDonalds. Vi var svinhungriga trots att vi fick mat pa planet.
Eftersom vi har eget kok nu sa kopte vi lite mat att tillaga. Dom har
Spar har, jattekonstigt att se det mitt i Afrika nar man senast sag det i
Bjorklinge. Nu passade vi pa att prova nagot annat an
jordnotssmorsmackor, sa vi kopte havregryn och tankte att nu ska vi borja
dagarna med halsorik grot. Men sjalvklart kopte vi jordnotssmor ocksa,
man behover ju inte overdriva.
Vi gick och la oss nio, vi hade ju varit uppe sen halv 4 sa vi hade ingen
anledning att skammas over det.

6/10 Borjade dagen men en tallrik grot och en kopp kaffe. Under frukosten
traffade vi en dansk kille, Jakob, som berattde om en ceremoni som skulle
vara i en by nara Victoriafallen idag. Sa vi akte med honom pa det,
tvungna att vara kladda fran topp till ta svettades man annu mer i denna
30gradiga varme. Det visade sig att ceremonin var for 10 presidenter fran
olika byar i omradet och det var massor med musik och dansupptradanden.
Det var jattemycket folk som var dar och tittade, inte bara turister.
Efter ceremonin akte Jakob med nagra invanare till deras by som lag i
narheten, men vi skippade det (vi var inte till rackligt modiga for det)
och akte hem till poolen istallet. Fan vad skont det var! Sen kopte vi
lunch pa hotellet, ingen av oss orkade laga nagra avancerade spaghettin
sa det blev som det blev.
Pa kvallen blev vi nedrostade av alla andra hotellgaster som ville kolla
pa rygby och vi ville kolla pa fotboll. Men det var bara Chelsea sa det
var inte sa viktigt.
Det hade blivit riktigt morkt och var danske van hade inte kommit
tillbaka an. Vi var faktiskt lite oroliga, konstigt nar man har kant en
person i 5 min men han sag sa liten och oskyldig ut. Sa vi gick till
receptionen och fragade om dom hade nat nummer eller sa, men det hade dom
inte. Men en liten stund senare dok han upp. Det hade inte varit nagra
problem.

7/10 Vid det har laget borde vi ha lart oss att allt ar stangt pa
sondagar. Men nej, vi gick ut med planerna att ga till posten och
internetcafe. Internet pa vart hotell ar lite dyrt sa vi skulle leta
efter ett billigare alternativ. Men vi fick ga hem igen med svansen
mellan benen, men att sola och bada ar inte fy skam.
2 timmar innan Unitedmatchen var det ett valdigt stahej om VM-finalen i
cricket som skulle ta 3 timmar(!) och det var tydligen jatteviktigt. Sa
var tanke att det skulle vara skont att slippa leta efter en tv pa nat
trevligt stalle blev som bortblast. Sa vi gick ut pa jakt och hittade en
liten bar pa ett hotell.

8/10 Idag lag vi vid poolen, gick och handlade lite om sen lag vid poolen
igen. Sen tog vi steget och bokade bungy jumpen pa onsdag. Vi tog the big
air experience dar man hoppas bungy jump, gungar over floden och aker
linbana mellan bergen over floden. Bara bungy jumpen kostade 125 dollar
och alla tre tillsammans kostade 160 dollar sa det ar klart man tar det.

9/10 Idag akte vi gratisskjutsen till Victoriafallen, det ar torrperiod
nu sa man ser mycket mer av fallen for under regnperioden ar det sa
mycket skum och det skvatter jattemycket, sa vi kom vid ratt tidpunkt.
Fallen ar asstort, det var helt otroligt och man gick pa nadra sidan om
det sa man sag allt. Men vi kunde inte se hela for da maste man ga over
till Zimbabwe och betala 30 dollar for visum, men det rackte gott och val
med att se det fran Zambia. Man kunde ocksa ga runt sa man stod ovanfor
fallen, sa jag gick dit och Marika stod kvar ocksa vinkade vi till
varandra. Det var roligt. Ocksa var det en som badade dar uppe, men sa
modig var inte jag. Darifran sag vi ocksa bron dar vi skulle hoppa bungy
jump ifran och man blev lite nervos. Men vi sag ingen som hoppade just
da, vilket kanske var tur. Sen akte vi hem, badade lite, at lite och sen
gick vi i sang skapligt. Stor dag imorn!

10/10 D-dagen, idag hande det. En kvinna, ett rep, en vag att ga - vilket
javla pahitt.
Vaknade upp fridfullt, Marika hade varit nervos i 2 dagar medans jag hade
behallt lugnet. Vi at forst en stadig frukost som bestod av grot och sen
akte vi ett med gang fran hotellet som ocksa skulle hoppa. Alla
forstagangare. Forst nar vi kom till entren borjade jag kanna
nervositeten komma. Nar vi kom fram till bron skrev vi upp oss pa en
lista och vagde oss och dom skrev vikten pa armen sa man kunde inte ljuga
om det. Sen skrev man under ett papper dar det stod att dom inte tog pa
sig nagot ansvar om man skulle do. Fint, klart man skriver pa det. Sen
gick allt valdigt snabbt. Vi hade bokat tid kl.12 men det verkade som att
dom inte foljde nat sant system, forst i kon bara. Vi hade bestamt innan
att Marika skulle hoppa forst och jag skulle filma och knappa kort
samtidigt pa nat satt. Sa dom ropade upp henne och hon fick ta pa sig en
sele och grejerm handdukar runt anklarna och ett band spant runt om dom
som repet satt fast i. Sa det var i fotterna man huvudsakligen satt fast
i men selen som hade man runt kroppen satt ocksa fast pa nat satt. Nar
hon hoppade sa var det pa ett graciost satt, ungerfar som Pocahontas.
Efter det ropade dom upp mig, Marika hade inte hunnit upp an sa jag
fragade nagra andra fran ganget om dom kunde filma och knappa kort. Sen
klev jag ut pa rampen. Guiden spande pa alla rep och sakerhetsgrejer och
medans sa filmade en kille. Han fragade om jag hade nagra sista ors pa
svenska. Och det blev fitta. Sa om jag hade dott hade det blivit ett fint
avslut. Sjalvklart kopte vi filmen sa alla kan fa vittna mina val valda.
Nar jag gick mot avsatsen tankte jag for mig sjalv: "Nej, jag vill inte
gora det har, va fan haller jag pa med, jag som inte ens vagar aka fritt
fall." Sen stod jag dar, guiden sa at mig att halla upp armarna och
hitta rakt fram och sen raknade han ner, 3 2 1. Jag hann inte tveka i en
sekund ens, han praktiskt taget puttade ut en. Mitt "hopp" blev inte lika
graciost, jag foll snarare. Jag och Marika pratade innan om vilken lat
man skulle sjunga i fallet men det glomdes snabbt bort och istaller skrek
jag som en 50-arig karl. Eller det blev nan slags blandning mellan en
stucken gris och en 50-arig karl. Fyy faan! Det tog javligt lang tid
innan man vande och sen var det upp och nastan lika langt fall igen,
kandes det som iallafall. Och det tog aldrig slut. Sen nar det antligen
var over och jag hangde dar uppochner med armarna i vadret och tuttarna
uppe vid hakan sa jag till mig sjalv: "Aldrig igen." Jag trodde att jag
skulle njuta lite iallafall, men icke. Sen kom det en och hamtade mig och
hissade in mig till bron. Dom fragade vad jag hette och vart jag kom
fran, jag visste det iallafall sa jag var inte helt borta. Sen fragade
dom hur jag kande mig. Ja, hur sager man ruppad utter pa engelska? Jag sa
bara fint men dom maste ha sett att jag sag helt forstord ut. Jag som
hade sminkat mig for tillfallet t.o.m, men det satt ju pa kinderna efter
det dar vansinnet. Sen skulle man klattra runt dar och uppfor stegar och
grejer, och blodde gjorde jag pa vaden ocksa. 5 min efter jag hade kommit
upp skulle vi gunga ocksa. (Man angrade sig lite att man tog alla tre).
Men nu gjorde vi det tillsammans. Vi hoppade fran samma stalle men med
fotterna fore nu sa lite battre iallafall. Vi satt fast i en varsin sele
i en lina som hangde i en annan lina mellan bergen ocksa holl vi i
varandra i olika handtag ocksa klev vi ut i luften bara. Vi flog en
ganska lang bit ner nu ocksa men nu blev det fram och tillbaka istallet
for upp och ner. Jag hade tagit pa mig mina aksjukearmband i forebyggande
syfte men dom strackte sig inte rikigt sa langt. Sa sjalvklart borjade
jag ma illa mitt i allt detta "roliga". Jag blundade nastan hela akturen
for att minska illamaendet, och sen stod vi still, och sen spydde jag.
Ja, det ar inte alla som kan saga att dom har spytt i Zambezifloden. Det
var ingen stor spya sa det var ingen forutom Marika, som fick pa sig, som
markte nat. Vi blev hangandes dar en liten stund innan vi blev inhissade
till bron. Innan linbanan fick vi andas lite och tog en varsin lask. Ve,
kunde tro att tva nara-doden-upplevelser inom 10 minuter skulle vara sa
utmattande. Sen var det dags for linbanan och jag bad till gud att den
inte skulle vara lika hemsk. Men innan dess kollade jag mig i spegeln. Ah
herregud, man tycker ju att sin medpartner skulle kunna beratta att man
ser lite eljest ut sa man kunde ratta till sig lite. Men nej, hon sa att
jag sag fin ut medans hon skrattade lite latt. Linbanan akte vi ocksa
tillsammans, och den var bara rolig faktiskt. En fridfull aktur bara. Det
var nog bra att vi avslutade med den sa man kunde lugna ner sig lite. Sen
akte vi hem och lag vid poolen resten av dagen, tog nagra ol och spelade
biljard.

11/10 Idag blev det en vilodag, det jobbigaste vi gjorde var val att ga
till Spar och att gora ris till middag. Vi gjorde i stort sett samma sak
torsdag, fredag, lordag.

14/10 Idag var det dags att vara aktiva igen, vi akte fran hotellet kl.8
till Victoriafallen for att ga till en o som ligger precis ovanfor fallen
dar man kan bada i en slags pool i Zambezifloden precis pa kanten innan
fallen, som heter The Devil's Pool. Eftersom det ar torrperiod var det
nastan inget vatten alls pa Zambias sida, poolen ligger pa Zimbabwes, sa
vi kunde ga hela vagen till on. Det ar bara under torrperioden som man
kan gora detta annars ar det for mycket vatten sa man skulle aka ner. Vi
gick med en guide och tre andra, som ocksa skulle bada, i ungefar 20 min
och sen var vi framme, det var riktigt haftigt att ga nastan vid stupet
och hoppa mellan stenarna.
Forst simmade vi en liten bit for att komma ut till nagra klippor och
darifran hoppade man i poolen sen. Val framme fick man valja om man
ville hoppa eller ga i, klart man hoppar. Det var ett stalle i poolen som
var 5 meter djupt sa det var viktigt att man hoppade precis dar och inte
bredvid for det var massor av stenar. Alla klarade sig och sen fick vi
sitta pa kanten dar fallen gar ner, lite halvlaskigt sadar, och det var
lite stromt ocksa. Men det var skithaftigt, ocksa hangde vi over kanten
och kollade anda ner till floden. Det var jattevackert, sprutande vatten
och tva regnbagar. Sen gick vi tillbaka och nar turen var slut gick vi
till The boiling pot som ar en del av floden som ar valdigt stromt och
det ar mycket stenar sa det ser ut som att det kokar. Vagen ner dit var
en jattelang trappa och hela vagen bavade jag for tillbakavagen, for det
var riktigt brant. Men det var coolt att se. Sen begav vi oss uppat, det
var lite jobbigt kan jag val erkanna. Pa en skylt innan man gick ner stod
det att det skulle ta ca 15 min ner och 25 min upp. Pfft, snarare 30 min
ner och 1 timme upp. Efter en liten andningsnodpaus akte vi hem.