Jag har tillslut hittat motivationen att skriva ett sista inlägg, nu är det bara några dagar kvar tills hemresan så jag kan sammanfatta dessa 3 månader i Sydafrika med höjdpunkterna och dalpunkterna(?). Vi hittade tyvärr aldrig något volontärarbete, vi var på ett möte om att arbeta med hundar och katter men när vi hälsade på djuren insåg vi båda att vi inte gillar någon av djuren. Också träffade en tjej som har ett dagis/skola men när vi kom till restaurangen så hade hon druckit 5 öl redan med sina vänner och brydde sig inte ett skit om oss så vi gick i tron om att hon skulle höra av sig om vi kunde komma och hälsa på och kanske volontära men icke. Så vi gjorde vad fan vi ville i 3 månader istället, hade gratis boende precis vid havet med städerska och 15 min busstur (riktiga bussar) in till centrum. Ganska bra.

Till att börja med så var vi på väg att inte komma in i landet ens. Vi åkte buss från Windhoek och kom fram till gränsen ungefär 5 på morgonen där vi först skulle stämpla ut ur Namibia varpå mannen bakom disken säger att vi har överskridit vår tillåtna längd att stanna i landet. Vi trodde att vi hade tre månader men vi hade bara en månad tydligen och det hade gått 5 dagar mer. Hursomhelst blir han jättearg och vi försöker förklara men han vill inte lyssna och frågade tusen gånger om vi hade läst i passet vilka datum som gällde. Vi sa nej och förklarade ytterligare några gånger. Sen frågar Marika om vi måste betala nån slags böter eller liknande, han blir ännu argare för han tror att vi försökte muta honom. Sen slår han till med att han kan sätta oss i fängelset och vi börjar nästan grina och han ställer sig upp och kollar surt och skriker (kändes det som iallafall) Vill ni åka i fängelset eller!? Som tur var efter det kom busschauffören fram och säger åt oss att hålla käften och bara lyssna och nicka. Det slutade med att vi fick en varning i passet och hamnade nånstans i datasystemet och vi fick fortsätta resan. Resten av resan gick det inte så bra att slappna av, trodde hela tiden att polisen skulle komma efter oss. Jag tror inte att jag kommer återvända till Namibia inom den närmsta framtiden. Om nånsin.

Jul och Nyår

Efter många diskussioner, för och emot, budgeträknande och envishet köpte vi julglitter som Marika ville, hängde upp det på väggen och kände hur mycket mysigare det blev i lägenheten och vilken julkänsla vi fick. Men att köpa marsipan och göra julgodis gjorde vi utan att tveka. Julafton var nog den sorgligaste i mitt liv. Vi gick på bio, åt en stek och sen åkte vi hem. Nyåret var väl inget stor succé det heller. Vi hade stora planer att åka till Waterfront (centrum vid hamnen typ) äta fin middag, nedräkning med massor av människor och sen barrundor. 1 av 3 blev det iallafall, en sjujävla buffé på en indisk restaurang där vi åt så vi nästan spydde och kunde knappt gå. Gott. Efter det letade vi efter den stora folkmassan men hittade den aldrig, vi hade förberett med blandad sprit i vattenflaskor och champagne att ha vid tolvslaget. Vi missade tolvslaget, helt plötsligt var det fyrverkerier i luften och folk tjoade och skrek. Aja, värre saker har väl hänt. Vi drog till puben, 100 spänn inträde, gick på toa och sen märkte vi att alla andra låg ungefär fjorton drinkar före oss och vi var inte riktigt på humör. Så vi gick ut och tog bussen hem. Det var det dyraste toalettbesöket jag har gjort. Väl hemma poppade vi upp champagnen och skålade för det nya året.

Januari

Som nästan alla andra skulle vi börja våra nya liv och gick med i ett gym. Varannan dag var vi duktiga och varannan dag var vi inte lika duktiga, det blev lite plus minus noll. Lyckades gå ner 5hg, kände verkligen hur byxorna började sitta lite löst. Man kan väl säga att jag fick mycket muskler. Typ.

Eftersom vi väntade på att mamma och pappa skulle komma då vi skulle göra allt som man kan göra som turist i Kapstaden så fanns det inte mycket kvar att göra. Vi försökte gå till stranden och sola, vi kunde inte bada eftersom det var minusgrader i havet, det visade sig att det inte gick så bra att sola fridfullt heller för att det blåste sandstorm.Vi försökte i 2 minuter iallafall.

Vi hittade en trevlig park när vi utforskade staden, och tyvärr också en kyrka som Marika tvingade mig in i, vi blev inte så långvariga där. Jag lyckades iallafall övertala henne att inte gå på nåt museum.

Februari

Den 2:a hämtade vi mor och far på flygplatsen, räknade ner minuterna till landningen och räknade ut vart dom ungefär var och när dom skulle komma ut. Vi hade slängt i oss iskaffet och stod och kollade på alla andra lyckliga familjer när dom återförenades. Det kändes lite tokigt att stå och grina åt främlingar och vilja klappa händerna som på ett filmslut. Efter ca en halvtimme kom dom och jag skulle vilja tro att folk även dom blev lite tårögda av vårt fina återseende.

Dom bodde en 10min gång från oss och hade pool och wi-fi. Perfekt. Och nu inleddes två intensiva veckor där vi flängde över hela Western Cape kändes det som. Men det var kul att vara aktiva. Kan ju glatt erkänna att jag har fått tillbaka morgontröttheten, men nu ändrades det när vi träffades kl.8 varje morgon. Fick mycket gjort dock.

Vi började med att åka till Robben Island, hade förberett med åksjukearmband och tabletter; det var nära att jag spydde men icke. Seger! Vi åkte en busstur runt ön och kollade på olika byggnader och platser och sen gick vi till Nelson Mandelas cell.

Dag 3 åkte vi sightseeingbussen runt Table Mountain och lite i stan, där insåg jag och Marika att vi hade missat ganska mycket. Vi hoppade av på andra sidan berget i Houts Bay som är en hamnby där vi låg en stund på stranden. Marika och pappa var dumma nog att bada i det 10 gradiga vattnet, man måste tydligen bada om man är vid havet. Det blev inget långbad.

Eftersom mamma och pappa firade 30 år hade vi köpt biljetter till Dirty Dancing på teater till dom, det blev väldigt lyckat. Först åt vi en fin middag på 5 min så vi hann med en fördrink innan det började.

Efter det hyrde vi bil i tre dagar och åkte först till Godahoppsudden; det var en jättefin väg längs kusten så vi var tvungna att stanna varannan sekund och knäppa kort. Nu hade vi tid så vi behövde inte knäppa i farten. Väl framme så ville otroligt nog inte den hurtiga familjen gå överallt på udden, ut här och ut där, och vi tog liften upp till fyren. Blev nästan lite förvånad där. I liften fick vi ett gott skratt när en kinesisk kvinna trängde sig före alla för att komma ut först också öppnades dörrarna på andra sidan så hon kom ut sist istället. Haha det var roligt. Sen åkte vi vidare upp längs kusten till Simon's Town där vi kollade på pingviner.

Dag 6 var det dags för att bestiga Table Mountain, eller ja, jag tog liften och resten besteg. Jag visste att jag bara skulle bli bitter och det skulle ta lite av upplevelsen. För alla. Vi började samtidigt så jag hade ca 2 ½ timme som jag flanerade runt där uppe i väntan på dom. Men först hade jag två traumatiska upplevelser i kön; innan man gick på så skulle man knäppa kort med sina nära och kära, typ som man gör på färjorna, men jag var ju ensam. Och ännu ensamare kände jag mig då, kände att det skulle vara väldigt sorgligt om en står där själv och posar så jag sprang förbi och skakade på huvudet. Sen i andra kön så var jag osynlig och alla trängde sig före mig, det var som när jag var 5 och stod i glasskön i Öregrund all over again. Men upp kom jag iallafall, stod och höll liftföraren i handen hela vägen för hon märkte att jag nästan satt i fosterställning. Väl uppe gick jag 7 varv och försökte leta efter stället där dom kom upp, satt och väntade och sen kom 3 slitna vandrare upp. 4km trappor rätt upp. Blir trött bara av att höra om det. Vi tog en läsk, kollade lite på utsikten och sen åkte vi ner.

Som man måste göra när man är i Kapstaden åkte vi på en vinprovning till 3 olika vingårdar där man fick prova 6 olika sorter på varje ställe. Det var inte så mycket i glasen men kände ändå att det tog lite i skallen. Vi fick lära oss hur man smakar vin på rätt sätt, med snurrande och luktande och gurglande. Sofistikerat minsann. Också fick vi smaka lite ostar och choklad och känna av aromerna ochh vilka som passade med vilket vin. Det var riktigt trevligt faktiskt, trodde först att det skulle vara jätteflådigt och att komma in utan aftonklänningen var helt fel. Men icke. Köpte såklart några flaskor också.

Vi åkte på en tvådagars safari till Inverdoorn som låg nära och bra, vi bodde på en riktigt fancy lodge med fördrinkar och pool och bufféer och grejer. Lite skillnad från nudelmackorna i Tanzania. Varmt som fy fan var det, och inte en vindpust. Vi åkte ut på safari på eftermiddan, nu fick vi se en noshörning på nära håll för första gången vilket var riktigt coolt. Och geparder, fast dom var i en egen liten inhängnad så det var inte så vilt.

Andra dagen åkte vi ut tidigt på morgonen isället och såg hela flodhästar den här gången, det var lite bättre än att bara se huvudet sticka upp lite då och då. Tillbaka vid lodgen åt vi en trevlig frukostbuffé och sen for vi hemåt, fick punka på vägen men lugn och sansad som pappa alltid är så fixade han det på 3 röda och sen var vi på väg igen.

Sista dagen tog vi det bara lugnt vid poolen och åkte sen till Greenmarket Square och åt middag.

Dom två sista veckorna på resan har vi gått runt i stan, sett om vi har missat nåt, jag lyckades ännu en gång undankomma skräcken av museumen. Vi lyckades äntligen komma iväg på burhajdykningen som vi har planerat i en månad. 04.30 åkte vi hemifrån, det var ganska långt att åka, fick lite frukost inna vi åkte ut med båten och gick igenom lite säkerhetsinfo. Jag hade förberett extra mycket denna gång inför åksjukan med på armband och tabletter så höll verkligen tummarna för att det skulle gå vägen. Vi hade bara åkt ett par hundra meter och jag kände redan hur jag ville spy, men svalde. Vi hade inte riktigt bestämt oss än om vi ville hoppa i buren eller inte, vithajar har ju varit vår största rädsla i alla år, var ju t.o.m rädd i Långsjön, så vi var tveksamma. Eftersom vattnet är svinkallt hade vi våträkter på oss, åh herregud, innan manhade fått på sig den där hade man hunnit spytt 10 gånger, lågnästan och ålade på golvet för att få på den där förbannade saken. Men det slutade lyckligt, den satt ju inte idealiskt men ändå, man skulle ju ändå dö snart. Sen hoppade vi i buren! Nervös som fan, dom hade ett lockbete precis bredvid och det första som hände var att en 3,5m haj attackerar den och sliter och brottas och slår till buren asmycket. När fick du en hajfena i nyllet senast. Sen händer det otroliga, jag spydde i buren, som tur var så var jag ytterst så jag kunde bara skjuta det åt sidan lite. Man har ju hört om att skratta faran i ansiktet men att spy är en ny grej. Det är roligt att vara unik. Småfiskarna tyckte det var gott iallafall. Hursomhelst så kom vi levande därifrån och jag är nöjd.

PS. Vi hittade Robinsonspelet på internet och det visade sig att Robinson-Robban var blå.

Tack och hej, bug och bock

nu är det nock.