24/10 Idag var det nationaldagen i Zambia, så vi gick ut på stan för att se om det var nåt hålligång. Men det enda vi såg var en hoppborg, och det var bara barn som fick hoppa. Så vi gick vidare, tog en glass och sen bokade vi bussbiljetter till Windhoek, Namibia på söndag. Den här bussen, har vi hört, är väldigt lyxig med en fungerande toalett, man kan köpa snacks och läsk och tv. Känns skönt eftersom vi ska sitta där i 19 timmar. När det ine fanns så mycket mer att göra gick vi hem istället. Vilket Jollyboys har blivit nu eftersom vi har varit där i 3 veckor. Men trivs man så trivs man. På kvällen ville Marika gå ut och dansa, men inte jag, och hon ville inte gå ut själv så det blev barhäng och Champions League istället. :)

25/10 Blev väckt av att vär rumskamrat Hjördis, som egentligen heter Joris, gick in och ut från kl.6 till kl.8. Lik alla andra mornar. Så tillslut när man inte kunde somna om längre pallrade jag mig upp, tittade argt pa Hjördis som inte verkade märka nåt, men han kände det nog, och gick sen ut.

Ena dansken som vi träffade häromdagen bor i Kapstaden och hade ett extra rum som vi kunde få bo i gratis om vi ville. 15 min från centrum bara, så det är jävligt bra. Vi fick numret och grejer så vi ska ringa näär vi är påväg i början av december. Så vi kanske inte behöver jobba iallafall. :) Det kanske blir nåt volontäraktigt istället.

26/10 Idag var det sista dagen på Jollyboys och Paula från byn kom och hämtade oss klockan två också åkte vi ca 1 ½ timme till Mwandi. Det var mer av en liten stad än en by. Paula startade projektet med sin man Dan och en kille; Matt, jobbar med lerhyddbygget . Det kommer måga volontärer dit och stannar i några veckor eller månader, sa det var en där nu; Calvin. Vi bodde i ett slags tält, men det var dörr och två sängar, så det var inte riktigt som ett tält. Toan var ett dass innanför en labyrint av skynken och dörren var i form av ett snöre som man hänger för. På kvällen satt vi och läste och sen kom Matt och frågade om vi viile med ut med han och Calvin till en bar. Eftersom vi inte hade några pengar över, för vi ska åka till Namibia direkt efter, så tänkte vi att det skulle vara tråkigt att gå till en bar men inte dricka nåt. Men dom hade ett biljardbord så vi gick med iallafall. Dom hade utegångsförbud klockan nio i hela staden så vi smög ut genom ett hål i staketet och typ sprang till baren. Det var några fler än oss som hade brytit mot regeln, Paula tycker den är lite viktigare än andra. När vi kom till baren var det just ett biljardbord det fanns där, och en liten bardisk med en kyl. Snälla som Matt och Calvin var bjöd dom oss på en varson öl. Flaskorna var asstora, 750ml, och för 15kr! Himmelriket! Marika ställde upp i nån slags biljardturnering, hon vann faktiskt två rundor men sen var det över. Sen började två tjejer bråka och då gick vi tillbaka till lägret, tog en nattmacka och gick och la oss.

27/10 Idag var det dags att göra lite nytta. Eftersom det var lördag jobbade vi bara halvdag. Tyvärr så hade dom nyss byggt klart en hydda och det vi gjorde idag var att hugga ner träd till nästa. Så det blev ingen lerkastning. Men vi åkte ut i skogen och jag och Marika fick i uppdrag att ansa bort kvistarna men en varson machete. Lite farligt att slänga runt med den med folk runt omkring sig. En annan arbetare visade mig ett knep om man hade svårt att få av toppen, han la ner stammen på marken och högg av den med ett slag. Sen skulle jag försöka... Ja, jag stod väl där och slog med macheten tio gånger, blev argare och argare och tröttare och tröttare och tänkte att det nog skulle varit lättare om man slog på samma ställe varje gång. Missade t.o.m stammen ibland. Det blir nog ingen skogshuggare av mig, kanske när det kommer till att äta. Belöningen blev en stor jävla blåsa på tummen, men det var ju en god gärning trots allt. Vi fick se lite av resten av byn när vi åkte och lassade av stammarna och dom visade oss lerhyddor som dom har byggt förut. Sen åkte vi hem och åt lunch och resten av dagen gjorde vi ingenting. Vi satt kvar vid samma bord och underhöll oss själva. Det var skitvarmt, nästan 40°C, så vi ville inte gärna gå ut och vara aktiva. Oktober är den varmaste månaden på året, dom kallar det t.o.m "självmordsmånaden", så vi var tvungna att gå och ta en dusch lite då och då.

28/10 Idag bröt jag mot alla mina principer och gick till kyrkan, ja huvva, det tog emot när jag gick in. Det kanske var Gud som tvekade om han skulle släppa in mig eller inte. Men jag gick dit för kören faktiskt, som jag har hört ska vara fantastisk. Vilket den var, dom sjöng när vi kom in och fortsatte i en halvtimme ungefär. Sen kom prästen in och pladdrade på i en timme. Sen verkade det som om det var fritt fram för publiken att sjunga om dom ville. Det var häftigt, först började en tjej sjunga och sen kom fler och fler och joinade också stod dom där och dansade och sjöng. Efter det kom en till präst in(!) och skulle hålla en lika lång predikan och sen var det dags för bibelläsning...zzz... Var det verkligen så nödvändigt. Alla hade tagit med sig sin egen bibel, vi fick låna en, jag lät Marika hålla i den annars skulle den väl ha bränt mig. När det var dags för psalmerna blev det lite knepigt eftersom allt var på det inhemska språket lozi. Vi blev väldigt stolta över oss själva när vi lyckades hänga med på ett ord. I den här kyrkan brukar dom välkomna gäster, så vi fick ställa oss upp medans prästen sa några väl valda och välsignade oss och grejer och sen klappade församlingen 3 klapp och sen fick vi sitta igen. Sen hade vi sån tur att prästen som egentligen brukar hålla i gudstjänsten hann tillbaka från sin semester och kunde prata lite han också.

Tankar som flög genom skallen under dessa 3 timmar:

- Fan vad hungrig jag är, längtar till lunch.

- Det var en jävel på att prata länge.

- Fan vad ont min blåsa gör.

- Undrar hur det ser ut under plåstret.

- Tor och Freja.

- Lunch.

- Plåster.

- Somnar snart.

- Det skulle vara kul att köra släpp pennan.

- Lunch.

- Hoppas bussturen blir behaglig.

- Frihet! Lunch!

När vi kom ut kastade en unge bär på oss, se vad man får för att man är lite religiös. Efter den ack så goda och efterlängtade lunchen skjutsade Paula oss till stora vägen där bussen skulle komma. Vi fick vänta i en timme ungefär och ringde busschauffören 7 gånger för att vara säkra på att han skulle stanna, och det gjorde han Sätena var riktigt sköna och hela bussen var rena paradiset jämfört med dom andra bussarna som vi har åkt med. Det tog bara 2 timmar ungefär tills vi kom till gränsen till Namibia där vi gick av bussen och fick köa ett bra tag. Sen gick vi genom ingenmansland över till Namibia där dom skulle kolla igenom allas väskor. När man lever i en ryggsäck som man packar med omsorg varje gång för att få plats med allt är det inte så roligt när nån river upp allt och slänger det huller om buller. Men det farligaste jag hade var en sax så det blev inget namibiskt fängelse den här gången. Tillbaka på bussen och där visade dom film så tiden gick lite fortare, och sen var det dags för ännu en väskgenomsökning.

29/10 Sov lite halvtaskigt, försökte med alla ställningar som var möjliga me det gick inte så bra. Sen fick vi veta att vi var 3 timmar försenade, så sammanlagt blev det en 22 timmars bussresa. Men det var faktiskt inte så hemskt, trodde att det skulle vara värre. En kille på bussen som också skulle bo på Cardboard Box Backpackers sa att vi kunde dela taxi medhonom t och var sedan snäll och lånade ut hans tält till oss för det fanns inga sänga kvar. Så vi pinnade upp tältet på hostelets bakgård, tog en dusch, och gick sen ut på stan. Det känns inte som Afrika här, det ser ut som en europeisk stad, vilket är skönt faktiskt. Vi gick till en stor galleria och inhandlade en dator. Ja, det behövdes. Datorförsäljaren var en trevligt liten pojke som trodde att jag var Marikas morsa. Vad i helvete! Man kan ju inte gå nånstans utan att nån säger att man är fet eller ser ut som 40. Fast det kanske var Marika som såg nyfödd ut eller nåt sånt. Vi gick runt och kollade lite mer i gallerian efter nåt roligt så det blev en linsvätska och huvudvärkstabletter. Sen gick vi hem och åt middag och lekte med vår nya dator resten av kvällen.

30/10 Spenderade hela morgonen framför datorn men bestämde sen för att tag i våra liv och gick och storhandlade mat, båda var svinhungriga och vi hade inte hittat nån restaurang på vägen så det var ingen rolig handling. Fast det bara var en kvarts gång hemifrån ungefär tog vi en taxi tillbaka. Kassarna var tunga! På kvällen kom Kristin, som vi träffade i Livingstone som jobbar här, och hennes kompis över och tog en öl.

31/10 Vi skulle egentligen ha gått till nationalmuseumet idag men Marika trodde att hon hade malaria för hon hade några myggbett som inte hade försvunnit på 3 dagar. Så det blev en vilodag istället.

1/11 Idag hade malarian gått över så vi gick till museumet, det var faktiskt intressant. Framförallt för att det var gratis men det stod om massor med olika stammar i Namibia, bl.a om gudarna-måste-vara-tokiga-folket. Vi har fått veta att i norra Namiba finns det ett folk som prata med klickljud (klick)-osa, och jag hörde städerskan på hostelet prata det. :) Efter museumet gick vi runt på stan, det är så fint och rent överallt så det var trevligt att bara strosa runt. När vi kom tillbaka till "The Box" badade vi i poolen för första gången, men det blev i och vända för det var svinkallt.

2/11 På dagen var vi inte så aktiva, vi träffade ett gäng som frågade om vi skulle med ut och det gjorde. Vi tog några glas vin före och Kristin kom också med, eftersom hon bor här visste hon en bra klubb som vi tog en taxi till. För att vara en person som avsäger sig all dans dansade jag ovanligt mycket. Dansade så mycket att skorna gick sönder t.o.m. Det var kul, men jag kommer ändå protestera nästa gång Marika vill gå ut om jag känner mig själv.

3/11 Inget värt att veta.