Bussresan på väg till vårt nästa stopp, ön Koh Chang, känns ungefär som att åka bergodalbana för första gången. Det känns som om du sitter i en gammal rostig vagn som helt plötsligt skakar till, du undrar då om ngn skruv lossnat och vagnen helt plötsligt ska ramla ihop och du ska falla ner ett antal meter och landa på asfalten som en mosad potatis. Men som tur är detta en säker och stabil buss(?) förhoppningsvis, så det ska nog inte bli några mosade potatisar av oss. Vi åker bara upp och ner och magen följer med i denna underbara rytm. Vi är iaf på väg till Koh Chang, ön ligger i norra bukten ca 6 h utanför Bangkok. Vi träffade en man i Bangkok som sa att vi absolut inte skulle åka till Koh Chang då det regnar varje dag... hoppas verkligen att han har fel. Har nu ställt in mig på att sola bort mina svarta banda ringar under ögonen!

Men Bangkok iaf, staden som aldrig sover- hundra procent sant! Jag och Emma gick häromdan upp kl 7, råkade ställa om klockan en timme för mkt. Vi gick ut på vår gata kaoshan road, för att käka frukost bland allt festfolk som fortfarande satt på barerna med öl i handen. Kände oss lite som ett gammalt pensioners par som hamnat helt fel.

Bangkok är en stad där det räcker att vara i två dagar, enligt mig. Det finns otroligt mkt shopping och gatustånd med allt från grillade skorpioner till omelett men så mycket kulturellt att upptäcka finns det inte. Vi har tagit tuktuk till en jättebuddah i guld och till två tempel. Sedan åkte vi även bort från vårt backpack område till det lite mer sofistikerade Bangkok där höghus efter höghus och exklusiva shoppingvaruhus som nästa är tomma ligger tätt inpå varandra. Väldigt intressant att få se två olika delar av Bangkok, vi kände oss dock lite felplacerade när vi stampade in i våra shorts och svettiga linnen och flippflopp bland en skara välklädda thailändare och andra lite mer välklädda turister.

Thailändare är otroligt trevliga och hjälpsamma. Först dagen när vi kom till Bangkok efter en helvetes flygresa med snöstorm och flera timmars förseningar tänkte vi att det skulle vara skönt att slappa lite, kanske ta oss en promenad i området och sen slappa vid polen. Icke sa nicke, vi blev istället iväg skjutsade på en rutt runt till några tempel och jätte buddahan. Emma hade nämligen träffat en man på en tempel,som låg precis i närheten av hotellet, som hade börjat förklarat olika saker vi borde se och helt plötsligt satt vi i en tuktuk och var på väg till oklar destination. Dagen därpå hände samma sak men då var det en kvinna som kom fram och började prata med oss och föreslog en stor marknad och ngt annat ställe. Hon fixade också en tuktuk och så var vi åter på väg till okänd destination. Thai- engelska är inte det lättaste att förstå så det är bara att säga "okey" och le som ett fån så blir allting bra. Vi blev dock avsläppta på en parkeringsplats i bostadsområde och vår chaufför pekade på en man som satt och vaktade en dörr, han öppnade dörren och väl där inne så fanns massa piratkopier av Chanel mm och eftersom vi inte var intresserade av att köpa ngt gick vi direkt. Vi sa till vår tuktuk att åka iväg då han hade stått och väntat på oss. Det var först i efterhand som vi fattade att han skulle ha tagit oss vidare till en stor marknad men vi blev förvirrade över att vi inte visste var vi befann oss då vi egentligen inte alls hade förstått ngt av vad kvinnan hade sagt till oss ville vi bara gå.

Så nu har vi iaf upplevt bangkok från ett avgasperspektiv!