Profile
Blog
Photos
Videos
3/4 Då är det dags för det allra sista blogginlägget för denna lilla tripp. Det blir kanske inget underbart och upplyftande slut. Har inte riktigt orkat skriva eller haft tillgång till internet men nu när min mor kommenterande om den "äckliga upplevelse" så är det lika bra att jag berättar! Men innan så vill jag verkligen säga att det inte har varit några problem att resa själv. Man träffar hur många trevlig människor som helst och är faktiskt ganska skönt att inte behöva prat hela tiden! Tror det eller ej, orden kommer från min mun! Utan bara ligga i gräset och titta på himlen och höra vågornas brus och fåglarnas kvitter. Det enda negativa med att resa ensam är att man som kvinna, speciell västerländsk, inte kan få vara ifred 1 min utan att ngn man/män stirrar ut en, börjar prata, eller vill fotas med en. Att resa till Indien är verkligen ingenting jag ångrar och det är ett land jag direkt vill komma tillbaka till! De upplevelser och händelser som har inträffat, på både gott och ont, kommer jag att för alltid att bära med mig som ett starkt äventyrligt minne! Man kan nu iaf säga att under dessa, lite mer än 3 månader, ar jag fått min äventyrsresa som jag alltid har drömt om! Jag kan bara säga att äventyr kan man aldrig få för mkt av. Sedan kan vissa händer vara lite för sjuka för att jag ska känna att de får vara med i min säck med samling av olika äventyr!
Att jag lämnade Arlanda 30 januari och inte hade en aningen om vad som väntade och att allting nu har kommit till sitt slut känns overkligt. Jag kommer nu hem med förutom, 6 tavlor, en religiös antik tibetansk trumpet, en matta, en stekpanna, ett skrattade buddah huvud och en gammal hinduisk statyett föreställande en av hinduismens alla gudinnor( samt massa annat, kanske lite mera vanliga och tråkiga prylar) så kommer jag också hem med minnen från Ankor wat, kinesiska muren, bergsklättring i regnskog, sola på en paradisstrand. Men också upplevelsen av att stå bredvid det magnifika Taj Mahal, sitta på en stegrande moped och vurpa, cykla omkring i Kinas vackra natur men det största av allt är hur alla dessa, eller iaf de flesta, minnen har jag delat och fått uppleva med några av mina allra närmaste vänner! EMMA STANGE, ERIKA STRÖMBERG och JULIA BERGLUND! Jag är verkligen otroligt glad över att ni ville göra denna resa och att den blev av!! Har saknat er genom hela Indien men det är väl bara att vänja av sig. Vi kommer sprida ut oss i världen från och med nu så ngn sov stund där vi alla vi fyra ligger och myser i en 140 m säng( precis på den härliga"bordellen" i Shinoukville) blir det nog tyvärr inte av framöver.
Känns konstigt att resan har nått sitt slut och det är väl inte mer än rätt att jag då också avslutar med de sista " upplevelsen ", natten mellan 30-1maj.
Låg inne och sov i mitt låsta hotellrum på andra våningen. Balkongen var låst, dörren och alla fönster. Jag sover alltid med en lampa tänd för att jag är lite vardagligt mörkrädd. Under hela Indien har jag vaknat minst en gång varje natt, oftast fler. Denna natt vakande jag till, men till skillnad från de övriga gångerna när jag har vaknat och inte hört ngt annat än fläkten eller sett ngt än möbleringen i rummet,vaknade jag denna gången av att det var en välklädd man som stod och stirrade på mig och mumlade. Först kisade jag, så som man gör när man vaknar upp mitt i natten. Då hörde jag mumlande och en man som tittade på mig och gick fram och tillbaka. Först reaktionen var " hjälp, en i brottstjuv, jag lossas sova så kanske han går men sekunden efter vaknade jag till på riktigt och tänkte" VAD I HELVETE , DET ÄR EN MAN I MITT RUM 02:30 PÅ NATTEN. Kan inte riktigt förklara känslan eller händelseförloppet djupingående. Hoppas ni förstår. Men jag satte mig iaf upp och sa " What are you doing" med en skräckslagen, förvirrad och nervös blick samt stämma. "It's okey" säger idiot äckel kräket till man. NO, IT IS NOT OKEY THAT YOU ARE IN MY ROOM" svarade jag. Han sittrad på mig, tittade sig omkring i rummet, gick sedan ut och runkade av sig på min balkong. Förstår inte att man kan förmå sig tillngt sådant! Sprang snabbt och låste balkongdörren och sedan sprang jag ut o hämtade vakterna. Han var inte där när de kom. Inget allvarligt hände med mig förutom att jag aldrig kommer kunna släppa bilden av honom och leva med detta vidriga minne! Hur i HELVETE ÄR MAN FUNTAD SOM PERSON. Ett vidrigt Kräkäckel till as. Hur han kom in har jag ingen aning. Kunde inte sova mer den natten. Vidrigt att berätta och jobbigt att skriva men då vet ni och behöver inte undra eller fråga massa frågor. Säg inte eller tänk inte nu " vad var det vi sa" detta är inte Indiens fel. Sådant kan hända överallt så tveka inte att åka hit. Är inte ironisk.
Dagen efter visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Gick till kafét "café des artes" för att skypa, lånade hörlurar av en kille och detta visade sig sedan vara min " räddare i nöden" han heter Simon 23 år och är från Katrineholm. Vi började prata, och slutade med att vi umgicks hela dagen och kvällen. Jätteskönt då jag under hela dagen inte behövde sitta ensam o tänka alldeles för mkt på kvällens händelse. Simon skulle också åka hem den 3:e. Så jag fick inte bara sällskap den dagen utan även dagen efter, bussresan till Chennais flygplats och sedan ett par timmar där. Men eftersom han skulle åka till Stockholm och jag skulle flyga till en annan indisk stad var det olika terminaler. Så när vi skildes satt jag och väntade hela natten(8h) på flygplatsen i Chennai på planet till Trivandrum. Det var försenat en timme vilket är anledningen till att jag nu kan skriva detta inlägg. Sitter på Dohas flygplats och väntar på ett annat plan som ska ta mig till London. Det som jag skulle ha åkt med han flyga iväg innan jag kom hit. Så då blir det 4 h till på en flygplats för att sedan sitta på ett plan i 8 h eller ngt sådant. Känns som om jag aldrig kommer till London. Är nog inte meningen att jag och kalle ska ses!
Men så då förstår ni alla nu att jag har påsar under ögonen efter att ha sovit extremt lite de senaste 3 nätterna. Och att när jag fick veta att planet till London hade lyft, var nära på att bryta ihop.
Men iaf, vet inte vad jag skulle ha gjort om jag inte träffat Simon. Kunde till och med vara ute när det var mörkt utan att känna minsta obehag. Ingen tilltalade mig heller! Han är en av de trevligaste och lättsammaste person jag träffat. Precis vad af behövde. Inte någon inrutad svensk person.
Sammanfattning av Indien: helt fantastiskt och lärorikt. Man kan inte inte le är man ser alla kvinnor i sina färgglada saris. Men mannen från balkongen och matlagningsmannen hade jag kunnat vara utan! Tänk vilken härlig och trygg resa det hade varit om inga män hade existerat! ;) eller aa, det är iaf så jag känner nu. Alla Indiens män hade gärna för min del, kunnat fått lämna landet ! Ska inte dra alla över en gräns! Träffat massa trevliga Indiska män också! AURUN OCH MR SINGH! Helt fantastiska människor.
Det har varit jättekul att läsa era kommentarer och blir alltid lika glad. Hoppas det har inte varit alltför jobbiga och oförståeliga texter. Och att ni inte har blivit för bekymrade. Jag klara mig alltid! De vet ni;))
Men nu var det iaf slut på skrivandet och har inget bättre nu att skriva än:
SNIPP SNAPP SLUT SÅ VAR SAGAN SLUT:D
- comments
Faster Kan bara säga: Underbara tjej! Välkommen hem igen!
Emms åh vad jag saknar dig!! hoppas inte att kalle håller kvar dig alltför länge, så man får träffa dig snart igen!
Din mupp Alexandra Men älskade vän, vad är det du säger? Så otroligt tacksam för att inget mer hänt och att du är oskadd. Du kan iaf trösta dig med att jag jättegärna följer med dig tillbaka till Indien. Har fått en riktigt bra försmak av landet via din blogg. Och så lovar jag ockdå att skära tasken av runkande oxh oinbjudna män i ditt hotellrum. Vi får prata mer när båda är i Stockholm. Eddi hälsar. Massa kramar och tankar från oss båda. P.s se till att Kalle skämmer bort dig ordentligt nu. ♡♡♡
Mamma MIn fantastiska dotter som är bäst i världen på att driva sin ångestladdade mamma till en för tidig död....... Gud vad underbart att du är på väg i Europa nu... Omåttligt tacksam över dig o såå lycklig. Tack för alla underbara blogginlägg som gjort att jag kunnat följa med er mentalt på resan!! All min kärlek....
Susanna Hur f-n kom gubbdj-eln in, undrar man. Bara som en av alla reaktioner på ditt inlägg. Mest blir man oändligt tacksam för att du haft änglavakt ( de har fått jobba en hel del, det är solklart)!!! Gulle dig, tack för att du delat med dig av dina upplevelser och tankar, du kommer inte att ha smält dem förrän du är 50, om ens då. Och det är ju delvis det som är så underbart med en sån där resa när den går bra - man har den med sig resten av livet, precis som du skriver. Fortsätt att hålla i plånboken och med bestämda stilen även i London, du är inte hemma än... :-). Hoppas det blir roligt och fint! Hälsa K. Puss o kram
moster Snipp snapp slut? Din resa i livet har bara börjat, det här var bara början på din saga. Pussar & Kramar från moster Margaretha
Pappa Som moster säger, resan har bara börjat. Känner jag dej rätt, och det gör jag, så är det inte den sista äventyrliga resan som min dotter med "nomadblod" kommer att företa sig. Ser fram emot att träffa dej och höra mer detaljer från resan Kramar Pappa
Challe Gud vad sorgligt det är att det är över! Allt har gått så fort!! Känns väldigt skönt att du mår bra i alla fall! Längtar till studenten! Du är fantastisk!!!