14/4
Nu var det väldigt länge sen som jag gjorde några livstecken ifrån mig så det är väl på tiden nu. Läget just när är att Emma precis har åkt hem. Känns jättekonstigt, en mindre person i vår fina lilla kvartett! Och då som ni kanske förstår befinner vi oss i Peking, slutdestinationen för vår resa. Erika och Julia åker tillbaka 18:e kl 10:50 och jag tar flyget vidare till Delhi 16:40 samma dag. Kan inte låta bli att medge att nervositeten börjat växa fram.
För ett tag sen var i Xian och såg terrakottaarmen. På vägen till stötte vi ihop med en grupp på fyra unga kinesiska män. De var geografi studerande och kom från en väldigt "liten stad" i Kina(med endast bara 5 miljoner inbånare) man inser då hur extremt litet Sverige är när hela vår befolkning ryms i en Kinesisk storstad, ändå träffar man på fler svenskar än kineser i både Thailand, Vietnam och runt om i Europa, vilket är aningen komiskt på ett absurt sätt. Hur kan ett land med nio miljoner invånare kunna sprida ut sig och resa så mkt mer än ett land med över en miljard. Visst är det många kineser som reser men att alla människor som man träffat under den här resans gång har reset eller umgåtts med några andra svenskar innan de träffat oss är bara absurt. Men för att återgå till våra kinesiska pojkar. Vi träffade dem påväg till terrakottan och var sedan med dem hela dagen tills vi kom tillbaka till Xian vid sju tiden på kvällen. Terrakottan armen ligger ca 1,5 timme från Xian. Såklart skulle vi åka dit samtidigt som en tredje del av alla kineser i Kina. De var nämligen en festival runt om i landet så väldigt många var lediga. Detta ledde till att vi fick köa i 2 h för att komma på lokalbussen därifrån efter att vi sätt allt. Terrakottaarmen var en häftig upplevelse då man se hur gigantiskt område det rörde sig om och hur många soldater som skulle vakta staden och kejsaren efter hans död. Men enligt mig är detta inte en av höjdpunkterna i Kina. Självklart bör man inte missa det men att vara för exalterad är inte nödvändigt. Killarna som vi stötte på kunde inte så bra engelska men tack vare dagens smarta människor som uppfunnit översättningsappar kunde vi kommunicera via deras telefoner(ingen av hos har ngn helt fungerande telefon) jätteskönt att ha varit utan telefon (att för en gång skull vara bortkopplad och inte vara kontaktbar 24/7). Efter att de frågat oss vardagsfrågor tänkte vi att det var vår tur att ta hand om frågestunden, vilket innebar att vi nu frågade ut dem om Kinas politiska system, hur folkomröstningar mm går till.. Vi har varit väldigt nyfikna över att höra hur unga människor ser på styret i Kina. Denna fråga märkte vi dock kanske inte var den bästa att ställa på en buss full med massa människor. Killarna tystnad genast, tittade sig omkring i bussen ett flertal ggr med en orolig blick. De glatta och energiska humöret försvann genast. Efter ett tag sa en av dem att Kina tyvärr har för många invånare för att alla ska kunna rösta så det finns några utsedda människor som tar hand om sådant. Han sa det inte med varken ngn vidare övertygelse eller styrka i rösten. Var verkligen fascinerande samtidig väldigt tragisk att se hur påverkade de blev av sådana frågor och vad svaret var.
Vi var här om dagen på nationalmuseet i Peking och där fick man se en väldigt intressant vinkel från konstens sida. Det var en gigantisk sal och målningarna föreställde endast Mao, hyllad på slagfältet eller bland folkmassor i mindre städer, eller hur människor sörjde hans bortgång. Det fanns också några andra välbekant kommunist ansikten där, både Stalin och Lenin fick pryda väggarna i den stora salen i på nationalmuseet.
En sak som utmärker Kina jämfört med alla andra länder jag någonsin besökt är att säkerhet inte är ngt som de tar lite lätt på. Vart man än vill gå eller passera finns det en säkerhetskontroll som stopp för fötternas vandring mot en okänd eller bestämd destination. Vi fick nöjet att stöta på en när vi, som vanligt inte hade en inte helt optimal tidsmarginal, sprang för att hinna med tåget från Xian. Då var vi tvungna att scana väskorna så som man gör på föygplatsen och så klart blir Julia då stoppad. Hon har nämligen köpt en typisk kinesisk matlagningskniv, men säkerhetsvakterna tyckte inte att denna souvenir var så bra att ha i väskan så de bad henne packa upp. Men eftersom den låg längs ned i hennes 75 l proppfyllda väska och tiden som inte var på vår sida, bröt Julia nästan ihop medan hon pekade i panik på våra tågbiljetter och på klockan och sa att vi måste gå. Vakterna insåg förmodligen då hur lite tidsmarginal vi hade och att även om vi skulle springa iväg nu var det inte säkert att vi skulle hinna med tåget. Men vakterna släppte oss utan att ta en närmare titt på den farliga kökskniven och vi hann precis på tåget innan dörrarna stängde. Kan säga att jag aldrig har åkt med ett tåg som går i 300 km/ h eller så modernt. Det var en eller flera tågvärdinnor i varje vagn som sopade golvet var 2:a minut och tog emot mat och dryckesbesällningar. Sätena var också helt fantastiska med extra stort ben utrymme. En annan sak som är speciellt i Kina är att ingen får komma in på tågperrongen förrän en kort stund innan avgång och att när man väl sedan har klivit av tåget måste man så snabbt som möjligt lämna perrongen. Detta är enligt mig en väldigt bra grej då tågolyckor måste minska betydligt om man har ett sådant system, samma gäller i tunnelbanan fast då är det glasdörrar som hindrar från att kunna ramla ner på spåret. Ytterligare en sak som är otroligt speciellt för just Kina är de anushål i kläderna som vartenda barn i Kina har. Vi fick i Luoyang se ett flertal föräldrar som hjälpte sina barn att skita på gatan och kissa lite var som helst. Man brukar väl säg att nöden inte har någon lag! Det är alltså som om en förälder skull hjälpa sitt barn att sätta sig och trycka mitt på drottninggatan medan de kryllar av folk! Måste säga att jag personligen har lite svårt att bejaka den här delen av den kinesiska kulturen.
Fortsätter att berätta mer snart, behöver verkligen försöka sova. Får se hur det går. Jag har tandvärk. Min visdomstand har bestämt sig för ploppa upp till ytan och synas i munnen nu så det gör ganska ont.
Kan bara inflika med att jag igår blev lurad på 1200 kr av en ATM maskin. Jag försökte ta ut pengar och till en början trodde jag att det skulle fungera då man hörde hur automaten började räkna sedlarna men efter vanligt lång väntan utan att pengarna kommit står det plötsligt på skärmen att det inte funkade att ta ut. Jag fick en kvitto där det framgick att det inte skulle ha dragits ngt. Men när jag sedan kollade upp hur mkt pengar jag hade kvar på konto idag var jag nu, omedvetet 1200 kr fattigare. Vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt som om ngn har ngt förslag så får ni gärna skriva det. Denna lilla händelse hade jag mer än gärna kunnat vara utan! :/
Annars mår vi alla hyfsat bra nu, förutom vår hy som torkar ut. Spelar inge roll hur många lager olivolja som man dränker huden med, suger oljan som en en svamp suger upp vatten.