Min sista vecka i Sydney:

Bodde på manly beach, stannade på ett hostel som hette manly backpackers. Aldrig tidigare har jag stött på så många fransmän samtidigt utanför frankrike. Efter att ha spenderat en vecka med dem i ett och samma rum så måste jag säga att jag både har repererat den franska ja kan och jag har säkert adderat mitt franska utbud med de dubbla nu. En månad till och jag hade kunnat flytande franska.

Utanför det så snorklande jag för första gången tillsammans med Johannes, hur länge vi snorklade är oviktigt. Det viktigaste är att vi trotsade i oss de något kalla vattnet tillsammans med vågorna som sköljde ner saltvatten i "tuben" -vad man nu ska kalla in och utandnings mekanismen. Den som vet kan väl lägga en kommentar.

Vi hyrde även surfingbrädor en dag och vi kröp även igenom ett maskhål och dessutom hyrde vi cyklar. Cykelturen i sig skulle bli ett äventyr kan jag lova. Obehöriga undanbedes, millitärt område.... vi lämnar det där. Motion fick vi i alla fall, tack.

Lyckades även hinna klämma in en konsert också, Refused spelade visst utanför Sydney. I en förort som hette Newtown. Jag själv var inte alltför bekant med det svenska bandet från Umeå.

Men det verkade lovade så jag och Johannes hittade en Afrikansk restaurang vi åt middag på innan spelningen. Trätallrikar och hela det afrikanska köret.

Min sista dag i Sydney spenderade vi på stranden, i form av swing picknick. Något Johannes hade lyckats snappa upp på fb, ett event. Det visade sig att bli en riktigt lyckad dag. Vi dansade Lindy i gräset och bekantade oss med de lokala Jazz borna i Sydney. Många av antalet som hade dykt upp skulle också ner till Melbourne för MLX.

Solbränd i ansiktet (glömde solskyddsfaktor den här dagen) mycket likt en kräfta i färgen, fast lite mer rosa än röd, satte jag mig på bussen kl 19:00 och påbörjade min bussfärd ner till Melbourne.

12h bussfärd gick rellativs snabbt med en mycket rolig busschaufför som verkligen hade hummöret uppe och skämtade om diverse saker. En dam råkade tappa ner sin handväska bakoms hans förarsäte och hon bad artigt om att få tillbaka den medans chauffören svarade: -finders keepers!

Haha, en mycket livlig busschaufför i sina bästa 58 år. Dock lyckade jag få en liten dam brevid mig som visade sig ta upp väldigt mycket plats för att vara så liten, och som hon rapade! Tror hon mycket väl slog mig med hästlängder flera gånger om. Nu är klockan i alla fall 07:00 och jag har precis klivit av bussen och står nu på Centralstationen i Melbourne. Den visar sig vara ännu större än Sydneys.

Jaha, okey. Southbank boulevard 88, vart ligger det? Jag vet i alla fall att jag ska dit. Letade upp en karta och började navigera mig själv, jag visste att det låg någonstans i centrum. Hittade adressen och tyckte det såg ut att vara gångavstånd, skönt med en promenad efter 12h bussresa. Började vandra och inser efter 5 min att det här kommer ta tid. Stannade upp för att kolla att jag fortfarande gick i rätt riktning. Plötsligt lutar sig en dam över mig och utbrister:

-"Hi, are you lost?"

Jag svarade att jag inte kände mig vilsen men kanske kunde behöav en vägbeskrivning av den kortaste vägen till min adress. Det slutade med att hon gjorde mig sällskap hela vägen och berättade om hur mycket hon ville resa till europa och speciellt Sverige, efter att jag berättat vart jag kom ifrån.

Nu var jag i alla fall framme, Ringde Isaac (han jag skulle bo hos under MLX) han mötte upp mig, kasta av mig packningen och rusade ut till en utav de cafeer han tyckte hade det bästa kaffet. Så, en kopp kaffe och bananbröd. Himmelsk. Jag orienterade mig runt i staden och åkte både spårvagn och buss runtom staden. Har gått varenda gata upp och ner i centrum.

En kväll tog Isaac med mig på socialdans, Balboa. Och efter det hamnade jag upp och gjorde bouldering, (klättervägg med lutning) haha, kl 23:30 en onsdag kväll. Sjukt svårt, men jag klarade dock av barn banan.

På torsdag kväll öppnade dörarrna till MLX, och under dagen hade ytterligare en tjej från Brisbane landat hemma hos Isaac som också skulle sova här. Vi blev en väldigt stor familj helt plötsligt i den lilla, lilla lägenheten. Jag byggde mig själv ett fort under skrivbordet där jag belägrade mig under helgen.

Vi dansade till gryningen och sov alldeles för lite under hela helgen. Så som ett Lindyläger ska vara! Har också hunnit settt min första Bondfilm, Skyfall. Känns som om jag behöver se alla andra 23 filmer som kom innan, ca 46h med bond väntar mig när jag kommer hem. Men Imax är en grym biograf, får nästan nackspärr av storleken. Kändes nästan som att kolla på en tennis match.

Mina dagar nu här i Melbourne är nu faktiskt över. Sista kvällen, som även är Isaacs inflyttningsfest. Känns som om jag behöver återvända hit en snabbvisit innan jag åker till NY, har inte hunnit med Great ocean Road ännu. Men nu bär det av till Tasmanien, 1 veckas Camping och sedan ännu ett Lindy läger.