• Adelaide

Singapors fuktiga värme kändes som en fis i rymden, en droppe i havet, som en myra i en myrstack, ja ni förstår nog, i jämförelsevis med min första dag i Adelaide. 43 härliga graders värme!Mina flipflopp smällte mot asfalten och som tur är kom inte värme piken förens runt kl 15:00 för jag hade åkt till stranden på morgonen för att svalka mig. Inte ens havet kändes svalkande p.g.a värmen. Tur att jag hann hem innan jag smälte som en snögubbe på semester i Spanien. Ja, vad gör man egenterligen när det är så varmt? Jag frågade runt och fick detta till svar:

1, Ta en tur med din bil och slå på din AC. (vore ju en kanon idee om jag hade haft en bil)

2, Duscha iskallt. (kunde jag säkerligen ha gjort, om inte alla andra på hostlet tänkte samma idee)

3, Köp glass. (jag köpte flera)

4, Drick Islatte (jag drack ett par stycken)

5, Lägg dig på ett klinker golv och svalka dig (jag hade inget)

6, Slå på AC:n hemma. (ha-ha)

7, Ät stark mat så känns det mindre varmt ute (skulle inte tro det va)

Tror säkert jag fick fler tips än sådär men de kan inte ha vart speciellt bra, för jag minns dem inte. Jag satt iaf i skuggan på balkongen, svettades pölar genom att bara sitta. Det var en väldigt intresant upplevelse, kommer nog dröja innan jag får uppleva den igen. Jag tackar för den livserfarenheten. Tog mig ett par dagar senare ut till Kangaroo Island, magnifikt. Det är det mest passade ordet som jag kan hitta. Natuen skapar den bästa konsten! Tack Robert för presenten, den lär jag minnas i århundranden framöver.

Tiden susade vidare, botaniska trädgården naturligtvis och en massa vandrande och spatserande genom staden och tillslut var det dansläger dags. Återförenades med många jag träffade under MLX i Melbourne. Känndes lite som om man kom "hem" igen efter att vara borta, det enda underliga var att ens vänner och familj också var på resande fot och man möttes upp påvägen. Jag och Susie (en dansande vän) hittade inte riktigt registreringen, dumt att gömma något så stort på en innergård på baksidan där man absolut inte tänker på att leta. Men vi fick våra rum, väskan exploderade när jag öppnade och från den dagen fram tills jag behövde packa låg det saker precis ö-v-e-r-a-l-l-t.

Det enda som jag faktiskt hade koll på vad var som var rent och inte, vad som var genomsvettigt och behövde torka och vilka danskläder jag skulle ha varje kväll. Allt annat som man lyckas knöla ner i en 50 liters väska låg utspritt. Veckan såg ut som en dansläger ska se ut. (valfri morgon klass i div former) under dagen 3 st vanliga klasser, en valfri kvälls klass med ett tema och sen socialdans till mycket sent om man så ville. Som så många andra lindy dansare vet så blev det inte mycket till sömn denna vecka. Dock måste jag medge att jag inte var speciellt duktig på att dyka upp på kvälls klasserna. Brukade råka somna runt den tiden direkt efter middagen. Matkoma.

Tiden gick alldeles för fort, som alltid. Vips var det fredag, sista danskvällen. Känns helatiden som om det tar slut på allt så fort. Borde sluta upp att ha kul hela tiden, för jag hinner inte riktigt med. Satt på 24/7 Bageriet kl 5.00 på morgonen och åt bakelser och det kändes inte som om det var slutet på någonting, utan början på någonting. Fick sova några timmar, sen var det inte mer än rätt att checka ut, jag var helt slut. Jag har träffat många fantastiska människor och jag vet att det inte var sista gången jag såg dem. Det här är bara början.

Början i alla fall på en balboa klass. Blev inbjuden på tisdagen så jag dök upp på min balkboa klass som hölls utav en av dem jag träffade under camp OZ. Under denna lektion fick jag lära mig att mina händer är efterblivna och efterråt tog vi en öl och pratade om musikers kyssar. blow-sucking kiss För dem som skulle ens känna sig en gnutta intresserad jag kan berätta mera sen. Rätt intressant teori om ni frågar mig. Något annat som också är rätt intressant är att man tydligen behöver ah en bil för att kunna paddla kajak (?) Eller, roligt snarare sagt. Detta hade jag och min rumskamrat inte alls tänkt på, utan vi hade bara bestämt oss. Vi skulle paddla kajak. Så vi tog bussen mycket tidigt en morgon, visste inte exakt vart ens vi skulle men vi tog oss dit, vart det nu än var och när vi väl kom fram till kvinnan bakom kajak uthyrningsdisken så påtalade jag att vi skulle hyra en kajak, en dubbel. Hon tittade på oss båda och sa att det går väl bra och sen undrade hon vart vi parkerat bilen. Bil? Nej nej svarade jag, vi kom med bussen.

Kvinnan tittar mycket frågade på oss båda och börjar kika ut genom fönstret lite förvirrat. Jag fattade ingenting medans min kompis Sarah brast ut i skratt. Kvinnan trodde förståss att vi hade kommit med EN buss och inte kommit MED den lokala bussen. Humor. Jahapp, då föddes planen, vi ska hyra en bil när jag kom tillbaka från Alice springs. En halvliter iskaffe senare och två timmars promenad i flipflopp så hittade vi ett svensk fik med köttbullar, brunsås, lingonsylt och kokt potatis och sen såg vi en delfin. Vilken bra dag det blev ändå, en sista dag innan jag skulle åka till öknen. Återigen den där jädrans packningen. Suck. Har en förmåga att sprida ut mig alldeles för fort och jag känner mig nog alldeles för hemma.

Fredag morgon bjöd på regn i Adelaide, vilket är väldigt ovanligt under sommaren. Gjorde inte mycket, jag visste att i de kommande 5 dagarna skulle jag inte ha annat än strålande sol och runt 30 grader varje dag.

Hejdå regn, Hej öknen!

Tillbaka i Adelaide.

Temperaturen hade stigit under de fem dagarna jag hade vart borta. Skönt. Jag vet med säkerhet att jag kommer sakna värmen om mindre än en vecka. Ojoj. Men hur som, jag kom tillbaka till Adelaide. Känndes som att komma hem igen. Börjar nu hitta i lokaltrafiken och vet vilka bussar jag ska ta. Så jag satte kurs mot black forrest. Jag skulle hem till Sara. En tjej från england som är här och coachar i tennis. Vi skulle hyra en bil.

Så vi handlade, somnade och blåste upp min säng. Dagen därpå for vi in till stan och hyrde en bil, En hyundai accent. Jag tog bilnycklarna i handen och satte mig på "fel sida". Startade bilen och vi for iväg. De första minuterna hade jag satt hjärnan på "VÄNSTER, HÅLL VÄNSTER" Efter några kilometer och efter att jag tagit mig ut ur staden så kändes det helt normalt att köra på vänster sida. På med radion! Nu bränner vi full fart mot Barrosa Valley! 1,5 timmes bilkörning så hittade vi in till Jacobs Creek. Jises. Har nog aldrig kunna föreställt mig hur stora vingårdarna egenterligen är. Vi körde runt Scenic Drive, körde vilse tusentals gånger. Dåligt skyltat!!!! Efter en heldag med strålande sol blev vi trötta och for hemmåt. Hem till Känguru fileérna som vi skulle laga. Ett mycket gott kött.

Tanken var att åka på upptäcksfärd även nästa dag. Blev inte så. Det ringde från mitt bussbolag och berättade att de ställt in min buss ner till Melbourne och att de skulle ge tillbaka mina pengar. Det blev inte mycket till roadtrip. Var bara att lämna in bilen, checka in på mitt hostel och boka om mitt boende, förlänga det och sen köpa en flygbiljett istället. Jag kommer missa Greate Ocean Road men jag kommer få vara i Adelaide desto mer. Adelaide är en fantastisk stad som jag blivit totalt förälskad i. Staden är inte för stor, inte för liten. Massa dans, trevliga människor, stränder, delfiner, vingårdar och 24/7 bageri. Vad mer kan man vilja ha?

Igår kväll mottog jag sms med texten "oh, so glad that you´r staying. it´s social dance tonight at the pub. I´ll see you there" Jag kunde inte mottstå det. På med danskläderna och sen ta bussen. Återigen, känns bra att börja få koll på lokaltrafiken någonstans för en gång skull. Har rest runt så mycket och aldrig stannat länge på ett och samma ställe för att lära mig det. Dansade tills de stängde och jag känner inte alls för att åka hem. Jag har det bra här. Alldeles för bra.

Blev även inbjuden till ett "house warming party" Min syn när jag kom dit var:Jacuzzin var fylld med is, bara att lägga drickan på kylning. Grillen tänd, bara att äta. Bakelserna stod framme, bara att sätta tänderna i och dansgolven (plurat gott folk) hade gott om plats. Vi dansade, åt sen dansade vi lite till och på det så åt jag ännu mer och som grädden på moset så åt jag ett par bakelser. Ett bra sätt att avsluta Adelaide på. Att få umgås med nästintill alla jag träffat och även få träffa nya människor, west cost swing människor!

Jag tackar mina vänner för danserna och jag hoppas vi ses snart igen, i sverige kanske? Nu lär jag packa, och slänga. Ta på mig den enda tjocka tröjan jag äger och mina enda par jeans, 2 grader varmt i New York. (jag kommer få lov att köpa en jacka)

Dags att påbörja den 25h flygresa jag har framför mig och den längsta tisdagen i manna minne. Mycket frustrerande att åka tillbaka i tiden, dagen tar aldrig slut.

Adjö.