Min vecka i Tasmanien.

Till att börja med så när jag väl skulle flyga från Melbourne stängde de flygplatsen p.g.a. storm.Fick vänta i ungefär 1h, sen öppnade de flygplatsen igen. Var dock osäker på om ja ville stiga på planet. Det blåste fortfarande ute och det spöregnade. Men en pilot skulle väl inte riskera sitt eget liv för en 50 min flygning (?) Så jag steg på. Men jag ska ärligt erkänna att detta var den läskigaste flygningen jag gjort hitills. Inte nog med all turbulens i starten p.g.a. stormen i melbourne så blåste det ruskigt mycket i Hobart. Planet svajade under hela nedstigningen och vid landning trodde jag nästan planet skulle tippa över. Planet tippade aldrig över, och jag stog nu på flygplatsen i Hobart och väntade på min skjuts.

Elysia som jag träffade under MLX hade sagt att jag var mer än välkommen att stanna hos henne medans jag är i Tasmanien. Tack vare hennes generositet så hade jag nu råd med en guidad tur genom hela Tasmanien under en vecka. Här ska turistas!

I sex dagar åkte vi runt i en mini buss med plats för 24 passagerare. Men vi var endast så många den sista dagen. Under de resterande 5 dagarna var vi runt 18 personer. De kom och gick folk medans vi reste, släppte av människor på olika platser och hämtade upp nytt folk. Första dagen styrde vi mot den lilla staden Strahan. Påväg dit stannade vi till vid Russell falls, (ett vackert vattenfall som ligger i Mt Field National Park) Vi stannade även till vis sjön St Clair. Denna sjö är Australiens djupaste sötvatten sjö där fisket är väldigt populärt.

Dagen avslutades med att stanna till vid "bottle shop" för öl och sen under kvällen tände vi grillen! Dag två var det menat att jag egenterligen skulle ut och paddla kajak, det blev det inte mycket av. Jag låg i sängen med feber och sov bort mestadels av hela dagen. Visade sig att det blåste och regnade i alla fall så jag tror och hoppas att jag inte missade alltför mycket.

Dag tre; På schemat var vårt första stopp Cradle Mountain. Påväg upp till en av vandringslederna började det snöa. Tursiter från tex vietnamn och kina var som tokiga i bussen. De sträckte ut händerna och skrek något som jag inte alls kunde uppfatta.

Vår chaufför och guide fick lov att stanna bussen så de kunde hoppa ut ur bussen. Jag stannade gladeligen i bussen. Har sett tillräckligt med snö tidigare i mitt liv så de räckte och blev över. Ju längre upp vi tog oss desto kallare blev de och desto mer snöade det. Tillslut kunde vi knappt se vägen p.g.a snön. Vår guide utbrast att vi kunde skatta oss lyckliga idag, inte var dag de får snö mitt i sommaren i bergen såhär!

Jises, skatta mig lycklig? Jag reste tvärs över jorden för att slippa snön och kylan och här står jag. Har en lång vandring framför mig. Utan en ordentlig jacka, inga varma kläder, ingen mössa (hade lyckligtvis löparhandskarna med mig) och löparskor som är designade för att inte hålla värmen. Jo, kan kan nog skatta mig lycklig om jag inte förfryser påvägen. Vi påbörjade vår vandring och jag såg inte speciellt mycket av berget då jag behövde hålla ner huvudet konstant p.g.a att de blåste så mycket att snön piskade mig i anskitet. Jag försökte undvika de vattenpölar och de forsar av vatten som strömmade emot oss. Gick sådär. Efter 30 min hade jag ingen känsel i tårna. Jag är tacksam över de sjukt roliga människor jag mött påvägen. Underlättade att kunna skratta ihop mitt i detta elände. Sedan för ungeför 3 minuter upphörde snön och blåsten och utsikten var fantastisk. Dock började det snöa igen ganska snabbt och med ungeför 15 min kvar av vandringen så började det hagla!

Sprang den sista biten till bilen, värme!!! Det tog ett tag att återfå värmen igen i kroppen. De tragiska är att jag inte alls hade räknat med snö och hagel. Det är ju sommar!! Hade jag vetat detta hade jag kunnat vart bättre utrustad och kanske kunnat njuta mer av vandringen än vad jag gjorde. Men ett äventyr är bättre än inget äventyr. Nästa stopp Launceston, men först en kaffe paus i Sheffield med hembakt fudge. Fudge och kaffe har aldrig smakat bättre än just denna dag. Det finns rättvisa trots allt.

Dag fyra; Vi övernattade i Launceston och dagen därpå åkte vi till Bay of fire. En utav tjejerna jag mött under dessa dagar hade köpt en flaska champage som hon tog med till stranden. Hon hade bestämt sig för att bada, hon hade ju köpt en ny bikini som hon gärna ville inviga. Så efter en snabb lunch och en flaska champage senare badade hon i de iskalla vattnet och vi for vidare till Bicheno där vi skulle övernatta.

I Bicheno såg vi hur vattnet hade format och gröpt ur bergen så att de hade skapat ett "blow hole" Vi klättrade runt på bergen och höll utkik efter pingviner.

Dag fem; Wineglass Bay.En vandring på ungefär 2h. Vi vandrade över ett berg för att ta oss till andra sidan där wineglass bay låg, en flera kilometer lång strand med klarvit sand och vattnet alldeles klart.p.g.a den långa vandringen så var stranden orörd. Inga turister som låg och solade och inga skrikade barn. Helt fantastiskt.

Dag sex, sista dagen; Vår sista dag tillbringade vi i Port Arthur. Ett fängelse utan stängsel. En hel stad är de egenterligen. En utav de första, de sista och de största fånglägren för alla de fångar och förbrytare som skeppades över från England. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om Port Arthur. Men det tänker jag inte. Jag tror man måste uppleva allt där för att ens kunna föreställa sig vad Port Arhur egenterligen var.

Vårt allra sista stopp var i "DO Town" Istället för nummer på husen hade invånarna döpt sina hus. Namnet på huset har någonting med Do i sig, som tex: "Lets DO it" "DO you love me" etc. En gullig by med en egen husvagn där de serverade den goaste glassen jag ätit, DO Glass. Färska bär och frukter och himmelsk hemmagjord choklad.

Jag blev avsläppt i Hobart och sedan upphämtad igen av Elysia. Vi for hem den fredagskvällen och drack hemmabryggd Ingefärsöl. Inga dåliga grejjer! Dagen efter bestod av workshopps och dans och bal och jobb, likaså söndagen.

Måndagen var min sista dag så vi upptäckte hobart. Vi matade änderna i flera timmar, hade picnick i solen och drack kaffe i evigheter på ett lokat fick i Richmond. Påvägen hem strosade vi runt i Hobarts Botaniska trädgård. Min vecka i Tasmanien gick fort förbi men jag hade det fantastiskt roligt. Elysia myste runt på flygplatsen med mig tills planet lyfte till Melbourne. Nu skulle jag tillbringa hela natten på Melbourne flygplats innan mitt plan till Nya Zeeland lyfte morgonen efter.

Det jag lärt mig nu är att det blir så jädrans kallt på plygplatsen under kvällarna att det är omöjligt att sova. Jag hade fått lov att packa min väska så bra att den var så fullpackad att jag var rädd att om jag tog fram mer kläder skulle jag inte kunna stänga väskan igen. Jag stannade uppe hela natten och kollade film och serier som Elysia gett mig (så tacksam över det) En kopp varm kaffe senare på flygplatsen och frukost, (coscous och tonfisk) bar de av till Nya Zeeland. Hobbitarnas land.