Ho chi minh city /Saigon

Efter ett skakigt flyg från Danang fann vi oss i Ho chi minh citys backpackerdistrikt vid 22-tiden.
Efter att vi installerat oss på boendet strosade vi runt i området och fann till vår glädje en pub med darttavlor! som vi har letat!
Dagen efter blev det frukost på marknaden, walking tour genom distrikt 1 som avslutades med stadens fantastiska postkontor där vi också hade ett ärende; skeppa hem souvernirer till Sverige. På eftermiddagen besökte vi museerna War reminants museum och Independence palace. Det första var en riktigt tung upplevevelse. Temautställningar som t.ex effekterna av agent orange, krigsförbrytelser under det amerikanska kriget och Sydvietnams behandling av politiska fångar var intressanta men fasansfulla då det knappast hade sållats i bildmaterialet med tanke på känsliga besökare. Överlag bra att inte skyla över så hemska händelser och gärningar men vissa bilder var bara för mycket.
Vi lugnade ned oss över middag på en trevlig vegetarisk resturang och resten av kvällen spenderades på en uteservering med ett gäng tyskar, mycket trevligt.

Nästan lite för trevligt för vi var hyfsat trötta när vi tidigt nästa morgon blev upphämtade för vår dagstur till Cu chi- tunnlarna.

Bussturen var runt två timmar men det inkluderade också ett trött stopp på en hantverkstad med tillhörande butik. Tanken var god då de anställda är offer efter agent orange med diverse funktionshinder med det är alltid segt när man blir runtföst och förväntas konsumera.
Väl framme fick vi kolla på en otroligt gammal propagandafilm om området kring Cu chi och dess invånares kamp under kriget följt av en muntlig introduktion samt rundtur med vår guide.
Tunnlarna byggdes under en 25-årsperiod med start i slutet av 40-talet. Det var en lösning på att den dåligt utrustade armé av bönder som fanns i området var totalt underlägsna fransoserna med deras hightech-utrustning. Möjligheten att gömma sig och transportera sig under mark för att göra överaskningsanfall fungerade mycket väl på fransoserna såväl som amerikanerna tjugo år senare. När tunnelsystemet var som störst uppgick det till 25 mil gångar vilka sträckte sig från Saigon ända till Kambodjas gräns. Tunnlarna var inte direkt USAs favoritföreteelse och området var en så kallad "free-strike zone" vilket typ innebar skjut utan att fråga. Detta nyttjades; Flygplan hade t.ex som standard att helt random droppa överblivna bomber här för att lätta på lasten innan de skulle återanvända till sin bas. Det fanns ca 100m tunnelsystem öppet för turister att krypa igenom, självklart gjorde vi det.
Det var spännande, otroligt varmt och kolsvart att huka sig fram/krypa de hundra meterna och vi förundrades över hur människorna hade levt i och dessutom fört krig i dessa trånga utrymmen.
När vi återvände på eftermiddagen blev det falafel till lunch, lite vila och sedan en promenad till denna stads sköldpaddssjö. Efter det var det mörkt och vi bestämde oss för att lyxa till det lite sista kvällen med drinkar på tjusiga restaurangen Shrii:s takterrass som hade utsikt över hela stan!
Hej svej!