Nihao!
Sen sist har vi både hunnit anlända till och lämna Peking. En kombination av Kinas ansträngda relation till internet, google- anpassade mobiler och svaga wifi-anslutningar har resulterat i att vi ligger lite efter i reseberättelsen men bättre sent än aldrig liksom.
Den sista sträckan av transsibiriska var utan tvekan den segaste; kanske för att vi blev mer otåliga då vi visste att vi snart var framme men framförallt på grund av de otaliga småstoppen och den långa väntan vid gränsövergången mellan Mongoliet och Kina. Förutom det vanliga så skulle det här även bytas boggi på tågvagnarna då de två ländernas räls är av olika bredd. Detta var dock mycket spännande att betrakta. Tåget styckades upp till mindre delar och drogs in i en stor hall där de sedan lyfte upp en tågvagn i taget (typ 2-3 m!) för att sedan rulla bort det mongoliska underredet och rulla fram det kinesiska. Allt gick bra och vi lämnade Mongoliet och Gobiöknen under natten för att morgonen efter vakna upp till helt andra vyer som dominerades av höga berg, lummig vegetation och odlingslandskap.
Vid lunchtid rullade vi in på tågstationen, tog farväl av våra medpassagerare och började söka efter vårt boende. Tre timmar och många km med ryggsäckarna senare hade vi triangulerat in hutong-området där vi skulle bo hyfsat väl och fick det även bekräftat då vi stötte på de två holländska medresenärerna Oskar och Gina från tåget som precis flyttat in på samma ställe! Det visade sig också några timmar senare att vi även delade rum med två norska grabbar som vi bekantat oss med under transsibiriskaresan.
Eftermiddagen ägnade vi åt att få koll på närområdet, äta den billigaste måltiden ute i våra liv (25kr för båda två, och det var gott också!) och besöka Jingshan-parken med fantastisk utsikt över förbjudna staden. Kvällen avslutades med ett besök på nattmarknaden tillsammans med våra rumskompisar Andreas och Simon där det friterades diverse udda snacks till höger och vänster. Orm, skorpion och friterad glass på toast för grabbarna och friterad banan för johanna.
Dagen efter besökte vi förbjudna staden och himmelska fridens torg vilket tog absolut hela dagen då förbjudna staden är sjukt stor och även var mycket välbefolkad denna fina lördag. Vi blev mycket förvånade då vi fick stå i kö till kön och i synnerhet då grindarna öppnades och folkmassan tryckte på som om det vore en rockkonsert (det är alltså ett museum över ett palats..) för att sedan kubba fram till biljett och-säkerhetskontrollen.
Söndagsförmiddagen spenderade vi vid Temple of heaven med tillhörande park där det senare var det absolut mest spännande. Vi kom till parken tidigt på morgonen och den var redan då igång sedan länge. Det kändes som att halva peking samlats för att dansa, motionera, tai chia, leka och spela bräd- eller kortspel i parken. Fantastiskt! Templet var fint. Efter templet begav vi oss till pärlmarknaden och senare silkesmarknaden där vi övade upp våra förhandlings-skills. Ett par skor var rikare ägnade vi resten av eftermiddagen till sökande efter a) tågbiljetter mot Shanghai och b) biljetter till pekingopera. Det gick bra och kvällen avslutades med just opera. Det var en annorlunda upplevelse med många vackra dräkter, lustiga sångröster och häftiga dans-moves.
På Måndagen var det äntligen dags för muren. Vi slog oss ihop med transsibiriskagänget och begav oss tidigt iväg mot den station där lokalbussarna avgår mot Badaling, den del av muren som ligger närmast till hands från staden. Det gjorde också alla andra turister i staden. Allas guideböcker beskrev att det fanns tre olika bussar som avgick till muren men av någon anledning hänvisade busspersonalen alla turister endast till en av linjerna och kön till den bussen var kilometerlång. Det var sista chansen för många i gänget så vi vände stegen mot tunnelbanan igen och åkte mot en annan busstation där vi kunde åka vidare mot Mutianyu, en del av muren som ligger längre bort och därför inte är lika välbesökt. Vi stötte på tysken Anis och fick en sjunde deltagare till expeditionen. En timmes resa med buss 916, förhandlande med shuttle-chaufförer i någon random stad utanför peking och en halvtimmes bilfärd senare var vi framme och lyckades till slut lösa en entrebiljett utan linbanefärd upp. Väl uppe fick vi belöning för mödan att ta oss hit då det i stort sett var folktomt på stora delar av muren. En glad överraskning var också att man kunde vandra vidare en bit på en orestaurerad del av muren där vegetationen tagit över och det var smala sandgångar istället för breda trappor. Mycket spännande. Svettiga och med trötta ben efter de många kilometer vi hade gått i trapporna gjorde vi samma färd hem till stan. Efter en snabb återhämtning på hostlet blev det en mycket trevlig avskedsmiddag med de andra på vietnamesisk finkrog.
Och då är vi tillbaka i nutid. Just nu susar vi fram i 300km/h mot Shanghai! 100 mil på 4,5 timme är ganska mycket snabbare än vad vi upplevt tidigare denna resa!
Hej!

---------------------------------------------

Nihao!

Since the last blog entry we have both had time to arrive to and leave Beijing. A combination of China's strained relationship with the internet, google-enabled mobiles and weak wifi connections have resulted in that we are a bit behind in the travelstory-telling but rather late than never!

The final stretch of the Trans-Siberian was undoubtedly the slowest one; partly because we became more impatient when we knew we were soon in china, but mainly because of all the small stops and of the really long ones at the bordercrossing between Mongolia and China. In addition to the usual hassle at the border we would now also change wheels on the traincarriages since the two countries rails are of different width. However, this was very exciting to watch. The train was cut into smaller parts and drawn into a big hall where one carriage at a time was lift up almost 3 m from the floor! Then the Mongolian wheels were rolled away and replaced with the Chinese ones! Everything went well and we left Mongolia and the Gobi desert during the night. The next morning we woke up to complete different views dominated by high mountains, lush vegetation and agricultural landscape.

At lunch time we arrived at the train station, took leave of our fellow passengers, and began to search for our accommodation. Three hours and many kilometers later we had triangulated the hutong area where we would live pretty well. We also got it confirmed when we bumped into the two Dutch fellow travellers Oskar and Gina from the train who had just moved in at the same place! A few hours later we would also discover that we shared room with two Norwegian guys from the Trans-Siberian trip. It's a small world.
We spent the afternoon to get to know the neighborhood, eat the cheapest meal of our lives (2,5 euros for both of us, and it was delicious too!) and to visit the Jingshan Park with fantastic views of the forbidden city. The evening ended with a visit to the night market along with our new roommates Andreas and Simon where we had some snacks. Snake, Scorpion and fried ice cream on toast for the boys and fried banana for johanna.
The next day, we visited the forbidden city and Tiananmen Square which took all day since the forbidden city is huge and also had a lot of visitors this sunny Saturday. We were very surprised when we had to stand in que to get to the que (the real one) and, in particular, when the gates opened and the crowd behaved like it was a rock concert; pushing and running to be first in line at the ticket and security check.
Sunday morning was spent at the Temple of heaven and the surrounding park where the latter was by far the most exciting. We arrived to the Park early in the morning but we were far from first. It felt like half of Beijing had gathered to dance, exercise, do tai chi and play board or card games in the Park. Amazing! The temple was beutiful. After the temple we went to the Pearl market and later the silk market where we practiced our negotiating skills. We spent the rest of the afternoon to search for a) train tickets to Shanghai and b) tickets for the Peking Opera. It went well and the evening ended with a visit to a teahouse and then the opera. It was a different experience with many beautiful costumes, hilarious vocals and cool dance moves.
On Monday, it was finally time for the wall. We teamed up with our friends from the hostel and departed early heading towards the station where local buses leave for Badaling, the part of the wall closest to the city. Unfortunatly, every other tourist in town seemed to have the same plan as us. All guidebooks described that there were three different buses departing to the wall but for some reason, the bus staff directed all tourists to only one of the buses and the que was crazy long. It was the last chance for many of us so we turned our steps back to the subway and headed toward another bus station from where we could go to Mutianyu, a part of the wall which is located further away and therefore are not as crowded. We met German Anis and got a seventh participant to the expedition. A one-hour trip by bus 916, negotiating with the shuttle drivers in some random city outside Beijing and a half-hour drive later, we were finally there! A lot of stairs later, we got the reward for the effort of getting here; it wasnt even a little crowded and at some parts of the wall we actually were alone. A happy surprise was also that one could take a walk at a unrestord part of the wall. Very exciting. Sweaty and with tired legs after the many kilometers in the stairs, we made the same journey back to Beijing. After a quick recovery on the hostel, we went to the barstreet in Beihai park for a nice farewell dinner!

And now we are back in the present day. Right now we are moving at 300 km/h towards Shanghai! 1000 kilometers in 4.5 hours is a lot faster than the other trains we have experienced!