Det ar min sista dag i Luang Prabang och Laos. Jag aker tidigare an jag hade planerat och jag bestamde ocksa att skippa Vientiane, Laos huvudstad. De flesta jag hade pratat med tyckte att det inte var nagot speciellt med den staden. Till det yttre ar Luang Prabang mycket attraktiv och fotogenisk stad, precis som jag hade forestallt mig, men manniskorna har ar minst sagt inte roliga. Det ar ingen som skrattar eller ler har (forutom yngre barn). Man hor ingen musik eller chanter har heller. De flesta ar helt sjalv- och pengacentrerade. Trots mangd av tempel och 500 munkar lyser andligheten med sin franvaro och med den ocksa empatin, respekten och odmjukheten. Det ar nagot tungt och hart i hela atmosfaren och i manniskorna. Om jag lagger till dalig och dyr mat och usel service sa kanske jag kan bli ursaktad for att jag vill harifran. "Allt ar inte guld som glimmar" blir sensmoralen for denna stad och jag aker harifran med en romantisk fantasibild mindre, vilket, antar jag, ar valdigt bra for min utveckling.

Om jag ar hard i mitt omdome sa beror det antagligen pa en iskall grillad fisk som jag blev serverad efter en timme vantande igar. Jag trodde forst att det drojde for att de holl pa att grilla den men nu tror jag att det ar upptiningen som tog tid. Sa kallad "sticky rice" som foljde med var lika iskall och skulle nog heta "cement" rice och det gick inte heller att ata.

Nog med gnall. I morgon bitti flyger jag till Siem Riep i Kambodja och Angkor Wat hindubuddistiska templen, de storsta i varlden. Jag planerar att stanna dar ca en vecka.

Jag saknar var svenska mat och vara restauranger och kafeer. Asiatisk mat hittills har inte varit nagon hojdare.

Puss o kram pa er allihopa