Sabaidee kara kamrater,

Tank att jag ar nu sa langt borta som i Laos. Ibland kanns det nastan surrealistiskt att komma till nya lander. Fastan ar det ingen tidsskillnad mellan Thailand och Laos sa ar de tva landerna olika som dag och natt. Det ar en sak jag hade inte tankt pa innan jag kom hit och det ar att Laos ar faktiskt ett kommunistiskt stat och det satter ju sa klart sin pragel. De andra asiatiska landerna har en helt annan livspuls. Har kanns folk lite apatiska. Man skulle kunna luras att tro att de ar avslappnade men det finns en dold spanning, nagonting som gor att man inte kan slappna av har. Kan det vara uniformerade (och civilkladda) man som spanar lite har och dar. Forresten, en intressant detalj. Pa flygplatsen nar jag skulle fylla i ansokan om "visa on arrival" sa fanns det en fraga om ras. Alltsa pa fullt allvar skulle man skriva vit eller svart eller gul. Jag var sa chockad. Jag har aldrig fatt en san fraga forut sa jag borjade tanka "ar jag vit? Men jag ar ju rejalt solbrand, tank om jag ar gulsvart eller nagot".

Luang Prabang ar en ljuvlig stad och om den inte var sa dammig och skrapig och sa "sovjetiskt" rigid sa skulle den kanske kunna konkurera med de finaste provinsstaderna i varlden. Tva floder mots har och omfamnar staden: Mekong och Nam kham. Just nu ar det torrt och vattennivan ar lag. Staden ligger ganska hogt och ar omgiven av mjuka kullar och berg. Man odlar ris, gronsaker och frukter. I byarna tillverkas ocksa mycket fint hantverk, siden, textiler, silversmycken mm. Templen har ar otaliga och otroligt vackra. Har praktiseras Theravada Buddhism och jag har aldrig sett sa manga munkar pa ett och samma stalle. Deras oranga klader lyser upp hela staden. De bor oftast vid templen och jag antar att de ocksa tar hand om dessa. For det mesta ar det unga noviser som man ser ga runt. De ar val allt fran elva till tjugo ars gamla. Alla pojkar har far tydligen prova pa munklivet och de far stanna sa lange de trivs och vid tjugo ett maste de bestamma sig om de vill vigas till munkar. Klockan sex pa morgonen koar de pa huvudgatan for att fa matdonationer fran lokal befolkning. Om jag orkar ga upp sa tidigt nan dag ska jag forsoka fota det.

Luang Prabang praglas ocksa av den forna franska kolonialismen. Manga hus och officiella byggnader har spar av den tiden. Numera har staden successivt omvandlats till turiststad. Halva staden bestar av gasthus, hotell, restauranger, kafeer, och i det avseende ser man ju precis samma utveckling som pa vilken annan plats i varlden. Det ar trist pa ett satt for det brukar inte ta lang tid innan exploateringen tar kal pa den lokala kulturen och moralen.

Ja, Luang Prabang med sin smaltdegel av buddhism och fransk och sovjetisk kolonialism gav mig riktig huvudvark. Tank att deras barn har roda pionjarknutar om halsen och andra barn gar runt i oranga togor. Det ar inte latt att smalta och mer av mina fordomar maste bort.

Jag kommer att ladda massa harliga bilder sa fort jag hittar ett stalle dar datorerna klarar av det.

Puss och kram pa er allihop