Anländer på mitt livs minsta flygplats, Tagbilaran. Ser ut som en busscentral i en småort. Men det finns ett rullband till väskorna! Personalen kör bagaget från flyget som står kanske 50 meter bort, till den lilla byggnaden där passagerarna står och väntar, lastar av väskorna på rullband som kanske är 8-10 meter långt runt hela, medan vi snällt ska stå och se på tills att våra väskor kommer glidande. Det hade varit smidigare om vi bara hade tagit vår väska från den lilla vagnen. Men men - genom ineffektivitet skapas det arbetsmöjligheter, vilket verkar vara väldigt populärt i Asien!

Åker taxi ca 25 min till hotellet. Tur vi varit i Indien. Hastighetsmätaren fungerar inte, säkerhetsbälten finns förstås inte. Det är ju inte lag på att man ska det i baksätet. Omkörning i uppförsbacke med dold sikt. Ändå är pulsen normal och jag tittar ut genom rutan medan vi kör. Det här är väl inget? Det går inte att köra närmre hotellet än 200m, det ligger i princip på stranden. Vi släpps av, går sista biten och ser oss omkring. Vattnet är blått och restaurangerna och dykcentrena ligger tätt ända fram till vårt hotell, och ännu längre. Bara en liten bit från stranden ligger massvis med små utflykts- och dykbåtar för ankar. När vi kommer fram till hotellet märker jag att jag inte har min mobil. Faaaaasen! Jag vet att jag glömde den i taxin. Visade chauffören adressen till vårt boende med mobilen. Går ner till receptionen och får hjälp med att hitta polisstationen som ligger ungefär där vi hoppade av taxin. "Polisstationen" består av en liten trästuga lika stort som vår hotellrum. I stugan sitter fem svettiga män i blå kläder runt ett bord, med en 14-tums tv i ena hörnet. Får en känsla av mexikanska gränspolisen i amerikanska filmer, lite som att jag måste ta fram några sedlar för att få hjälp här. Men inte alls. De är väldigt trevliga och hjälpsamma. Känner mig som ett jävla fån när jag inte kan ge ett ordentligt svar på en enda fråga. Vad hette chauffören? Vilket taxibolag åkte ni med? Registreringsskylt? Bilmodell? Jag har kollat/fotat regskylt och bil och/eller chaffis alltid tidigare, men såklart inte just denna gången när man skulle gjort det! Det vi kan berätta är att vi åkte en svart minibuss och en kvinna i blå tröja i ett bås på flygplatsen visade oss bilen. Efter vi pratat en stund kommer vi fram till att den bästa åtgärden är att vi åker tillbaka till flygplatsen direkt, för att få tag i damen som visade oss till taxin. Det är inte för sent än. "There is still hope!" ropar en av poliserna innan vi hoppar in i en tricycle (moppe med hydda, typ tuktuk) och åker till flygplatsen. Under färden tänker jag på hur viktig den där lilla maskinen faktiskt är. Det är inte bara en telefon, särskilt inte här. Det är min kamera, mitt bloggverktyg, enkel kommunikation med hemmet, min bokningsmaskin för både boenden och aktiviteter, men framförallt mitt medel att enkelt kunna sätta över pengar på kontot när det behövs. Självklart finns det alternativ, men det blir ju mer omständigt!

När vi kommer fram efter ca 25 minuters skumpande i den trånga hytten får vi reda på att damen ifråga har gått hem för dagen. Vi lämnar namn och telefonnummer. De ska ringa oss imorgon när hon kommer dit, oroa sig inte. Samma väg tillbaka igen. Blir avsläppta på polisstationen och återkopplar. Vi går tillbaka till vårt hotell, Baywatch Diving & Fun Center som det heter, får vi reda på att taxichaffisen varit där och sökt oss för att lämna telefonen. Tillbaka till polisstationen igen. Där ligger min mobil! Woohoo! De frågar vilken modell det är för att bekräfta att det är jag som är ägaren. Jag vet ju knappt själv, bryr mig inte om sånt. Sålänge skiten funkar så har det väl ingen betydelse vad den heter? Jag berättar om bakgrundsbilden på hemskärmen, vilket stämmer överens. Polisen ber mig trycka in pinkoden som ett sista test innan jag får gå iväg med min Samsung Galax S5 (!).

Såhär var det inte tänkt att första kvällen på Panglao skulle gå till, men men. I slutändan är jag belåten med hur ärliga och ordentliga filippinarna verkar vara. Rummet är svalt och rymligt. Finns dock ingenstans att förvara några grejer - varken en låda eller ett bord. Det enda som finns är en liten skohylla där det kryllar av myror. Men skit i det. Panglao verkar najs.