Full-day Bali Island tour! Nu jävlar ska vi uppleva Bali! Vår förare, Yus, hämtar oss på hotellet kl.8 och vi ger oss av norrut efter att vi bekämpat bilköerna i Kutaområdet. Vi ska så småningom komma till en stad som heter Ubud som ligger nästa en och en halv timme bort och är mer kulturellt betingad än vår nuvarande position i fest/surfstället Kuta. Första hållplats är en silversmedja. Bali är känt för sitt silversmide och Heidi har länge haft i tankarna att hitta något fint silversmycke härifrån. Vi blir visade arbetsplatsen och jag blir ganska förvånad över hur det ser ut. Folk sitter tätt ihoppackade i sina små bås som består av ett ca 1 kvm stort bord. Sletna t-shirts eller basketlinnen och flipflops bärs av de flesta. De slipar metallbitar på små svarvar eller klistrar fast små detaljer med pincett. Lokalen påminner om en träslöjdssal. Vissa har billiga engångsmunskydd, andra inget alls. Det ser ut som något ur Uppdrag Granskning,  olagligt ut i arbetsmiljösynpunkt, men eftersom vi, med flera, blir runtvisade helt öppet så antar jag att man följer föreskrifterna. Visningshallen där alla färdiga produkter finns är stor och det är mycket folk som tittar men vi köper inget här i alla fall. Efter ca en timme kör vi vidare. Yus frågar om vi vill se hur en balinesisk familj bor. Det ingår i turen men om man inte är intresserad kan man välja att hoppa över det. Men vi vill dit. Vi stannar vid ett hus med mur vid vägen. Det finns ingen grind, utan istället en öppning i muren som ca en meter in har en murvägg typ 1,5m bred. På den lilla väggen hänger lite blommor samt en liten spegel som ska hålla demoner borta. Här på Bali verkar man skylla allt dåligt som finns och händer på demoner - lite som Guds vilja eller Djävulen inom kristendomen. Ett fint sätt att befria folk från personligt ansvar och moral. Nyepi som precis varit handlar om att be och meditera och de stora demonskapelserna som var i Ogoh-Ogoh-paraden bränns efteråt för att symbolisera att man börjar på ny kula och de demoner som varit (de onda handlingar man utfört det gångna året) inte längre finns. Bakom muren visar det säg att det typiska balinesiska huset är en liten gård med flera små enkla hus. Här bor man flera generationer tillsammans - det finns alltså både småbarn och åldringar i samma hushåll och man tar hand om och lär av varandra. På gården har man brunn för vatten, ett tempel, en stuga till kök, djur lite överallt, vackra träd och skulpturer. I en bur har de piggsvin - något jag och Heidi aldrig sett med egna ögon. Två vuxna och en unge. "It's food" säger en guide som är där med en annat par. Försöker mata ungen med några gröna blad som ligger i en skål bredvid. Den ryggar och fäller ut alla sina typ 15cm långa taggar och blir plötsligt mindre söt. Lägger bladet inom räckhåll och vi går vidare. Ett barn tränar på att skriva siffror på en liten rittavla och en kedjad hund ligger och svalkar sig i skuggan.

Nästa stop är utsikt över en aktiv vulkan - Mount Agung. Vi kör upp och molnen har börjat hopa sig kring berget. Vi ska käka lunch på en restaurang här som en stor terrass mot vulkanen där man kan stå och glo och ta foto som man vill. Yus pekar och berättar. Det ligger en sjö där nere och bredvid den en by bebodd av Balis urinvånare. Det var ett utbrott här för 40 år sedan och man ser var lavan har rört sig och till sist stelnat.

Efter lunch ska vi besöka ett kaffeplantage där man producerar ett särskilt kaffe som kallas för Kopi Luwak. Kopi är ordet för kaffe och Luwak heter det kattdjur som är en viktig del av processen. De som har sett filmen The Bucket List har redan hört talas om detta, men i Luwakens mage finns särskilda bakterier som jäser kaffebönorna. Så djuren käkar kaffebönorna och sen samlar någon in dem igen när de kommit ut i andra änden. Efter detta ska de rostas varsamt i 45 minuter, skalas och malas. Det luktar gott i rosteriet.

Här på plantaget odlar man allt som finns i deras kaffe- och tesorter, så vi går förbi små odlingar med ginseng, ingefära, mynta och en massa annat. Vi befinner oss i en skog. Efter rundturen får vi sätta oss i deras öppna café där man kan prova deras olika sorters dryck. Beställer en smakmeny. Efter en kort stund kommer det en man med en bräda med sju små koppar på. Han har med sig en laminerat foto på det vi ska dricka så att vi vet vad som är vad. Gott, gott. Vi har utsikt över risterrasser och regnskog, spindlar och fruktträd. Zen.

När allt är uppdrucket ska vi köra en kortis till de stora risterrasserna vid Tellalarang som finns på vykorten. Här odlar man ris i olika nivåer, på små plattformar. Vackert landskap. Stannar till och tar några foton innan vi kör vidare till Monkey Forrest som ligger inne i Ubud. Stor skog i stan med en massa apor som springer fritt. Det finns förstås parkskötare som tar hand om stället - fixar cassava som aporna käkar och sådär. Skogen är väldigt mysig om man bortser från alla turister. Aporna är inte blyga och vi ser till och med en apa som klättrar upp på en tysks axlar när han sitter och vilar! Vi kommer fram till en inhägnad där det tidigare funnits rådjur men nu hänger det mest apor där. Heidi står bredvid staketet och fotar en apa och dess unge. Ungen går iväg och mamman närmar sig Heidi gåendes på staketet. Apan lägger handen på Heidis axel och snusar lite på henne. Ja, de verkar ju nyfikna och vill hälsa. Plötsligt hugger den till! Biter henne i armen! Det blir ett litet hål, så nu blir det lite noja för smitta. Yus har inte hört att någon skulle blivit sjuk men han tycker att vi ska fråga en vakt. Vakten säger att det inte är någon fara. När vi kommer ut till bilen så tänker vi att det var lite väl lättvindigt, så Heidi och Yus går in i en liten sjukstuga som finns utanför skogen för ett andra utlåtande. Den här vakten sa samma sak och tvättade rent det med sprit. Då kan vi andas ut, vilket passar bra eftersom vi ska avsluta dagen med två (!) timmars spa!

Anläggningen ser fin ut och vi får gå och byta om. I behandlingen ingår fotbad, massage, scrub, och mjölk- och rosenbladsbad. Det där sista låter ju skumt, men kör på det! Allt ingår i turen! Dessvärre möts vi av de genomskinliga engångstrosorna från Thailand i svart variant istället för vit liggandes på massagebänken och vi får byta om. Tror att jag tagit på dem bak-och-fram först men nej, men de är likadana när jag byter. Ytterst obekvämt. Efter en stund kan jag slappna av lite igen och njuta av massagen. Blombadet visar sig vara varmt vitgrumligt (gissningsvis mjölk-touchen där) vatten med röda blad vid ytan i ett badkar för två personer. Vet inte om det spelar nån roll med mjölk och rosor eller om det bara är nån slags  mysfaktor. Efter ca femton minuter i badet är det dags att duscha av oss och byta om. Varit en lång, bra dag idag.  Känns bra att vi fått åka runt ordentligt eftersom vi varit mycket på och runt hotellet de senaste dagarna. För säkerthets skull kollar vi upp symptomen för rabiessmitta på nätet innan vi lägger oss.