Från Bangkok till Siem Reap med buss. Det blir en ganska lång tur, ca 6 timmar plus moms. Så småningom stannar vi till på en mack för toapaus och diverse småinköp. I detta läget är det fint att vara ensam kille i gruppen - ingen kö till toan minsann! Bredvid toaletten finns en duschslang - istället för toapapper. Som tur är har man med sig en rulle i handbagaget vilket vi fått höra att man alltid ska ha när man reser i Asien. Tack för den! På detta stopp förbereder vi de dokument som behövs inför gränsen. Bussen är bekväm och rymlig, och det går smidigt att ta sig över till Kambodja. Vi kommer fram till Siem Reap sent på eftermiddagen och checkar in på hotellet. Det finns ingen hiss och vi har rum på fjärde våningen. Trappstegen är djupa och störigt låga (sådär så att det känns mesigt och långsamt att ta ett trappsteg i taget, men det är precis för långt bort att kunna ta två). När väskorna är uppe fräschar vi till oss lite hastigt och går ner för att möta gruppen. Vi ska åka tuktuk ut i en by där vi ska gå en liten rundtur, träffa locals, bli bjudna på mat, och prata engelska med barnen i byn. Det är deras största chans att lära sig språket, de har inte råd till skolböcker berättar guiden. Det är superfint uppdukat på golvet i en liten upphöjd stuga med palmtak utan väggar. Härifrån får vi beställa kall dricka som om vi vore på restaurang. När man ser byn i övrigt ser det knappt ut som att det borde finnas elektricitet, än mindre kylskåp och ismaskin. Byborna dukar fram en fantastisk buffé på golvet där vi sitter. Allt luktar och smakar fantastiskt! Barnen börjar anlända och står en bit bort och småpratar och tittar nyfiken mot oss när vi äter. De är gissningsvis mellan 5 och 15 år gamla. Efter maten dukats av kommer barnen upp till oss. De är nyfikna på oss, på mobiler, solglasögon och andra prylar. Det känns trevligt och avslappnat, och det tar inte lång tid förrän flickorna från byn och damerna i gruppen börjar fläta varandras hår och fotografera sig. När vi åker tillbaka till staden knallar vi ut på nattmarknaden för att kolla läget. Vi är fortfarande på jakt efter små nationsflaggor. Inga sådana syns till. Medan vi går runt och tittar på allt möjligt passar vi på att fråga försäljarna. Efter sjätte försäljaren som inte vet (eller inte vill sponsra konkurrenterna) ger jag upp det där. Det finns inte. Vi testar lite linnen och köper några med Ganesha-motiv. Ganesha är den hinduiska guden för tur och framgång, och det skadar ju inte med lite sånt på en jorden-runt-resa :) När vi känner oss redo att gå tillbaka till hotellet lämnar vi marknaden och i det allra sista ståndet säljs det flaggor! Vi hittar alla vi söker utom två av Indonesien och en Hawaii (visste inte ens att Hawaii hade en flagga, så det blev bonus!).

Vi är inte ute länge, vi har tidig morgon imorgon. Soluppgången över Angkor Wat står på schemat. Sätter klockan på 04.00.