Dag 25 på vår resa mellan New Orleans och Chicago. Ja nu börjar man känna att det börjar närma sig slutet, det är både skönt och tråkigt på samma gång. En av de saker som ska bli skönt, det är att slippa det förbannade våtvarma omslaget som ligger runt kroppen så fort man går ut ur rummet eller ur bilen. Det tråkigaste är att det finns så mycket kvar att se och uppleva. Men allt måste ju ha ett slut och vi ser redan fram mot att planera nästa resa mot de platser vi inte hunnit med den här gången. Men nu till dagen vi inte planerat så mycket inför och antog att det inte skulle hända så mycket. Vi lastade in våra, nu tunga, väskor som för övrigt har förökat sig, vetefan hur det har gått till, vi trodde inte resväskor hade sådana känslor. Vi styrde kosan mot Saint Louis, Missouri men stannade ganska snart för att fylla på den löjligt billiga bensinen. Den är så billig så vi skulle kunna fylla upp de fyra andra bilarna på bensinstationen där vi stod utan att vi skulle komma upp i vad en tankning till vår egen bil kostar i Sverige. Efter några mil såg Gittan en skylt som visade vägen till vingården The Apple Creek vineyard, som odlade och producerade ett lokal vin. Vi kände oss väldigt spontana så vi svängde av Highway 55 och såg för ovanligheten en skylt med både avstånd och riktning. Vägvisaren sa 1¼ mile, perfekt och så nära. När vi åkt det visade avståndet kom en ny skylt med ett nytt avstånd. Det var alltså 1¼ mile till skylten som pekade ut den nya riktningen och det nya avståndet. Men vad gjorde det? Solen sken och det var skönt i bilen. När vi kom fram till vingården så hade man där hängt upp en ny skylt som upplyste oss om att gården hade stängt måndag till och med fredag och öppet endast lördag och söndag. Så det var bara att vända om och köra hela vägen, tomhänta, tillbaka till motorvägen. Nu tänkte vi att nu stannar vi minsann inte för mindre än björnar på vägen. Ja, vi har faktiskt sett varningsskyltar för björnar några gånger på vår resa. Vi tog oss upp till Saint Louis och hittade vårt hotell som låg i centrum av Downtown. Det var ett fint hotell med parkeringsservice så vi blev av med bilen lätt, och dyrt, i den biltäta staden.

En stor båge av rostfritt stål reste sig vid flodkanten. Det var Gateway Arch, ett landsmärke som stått där sedan 1965. Den står i en park som man gjort till minne av USA:s expansion västerut med nybyggare och för Thomas Jeffersons viktiga roll. Bågen ska symbolisera Saint Louis roll som en port mos väster. Bågen är 192 meter högt och 192 meter brett vid basen och är det högsta monumentet i USA. Inuti monumentet finns ett specialdesignat bergbaneliknande hissystem. Vi åkte upp med det i små vagnar som kändes som rymdkapslar. Det fanns 8 stycken som var sammankopplade på något sätt man inte såg. Det gick att sitta fem i varje kapsel och det tog fyra minuter att komma upp. Där uppe fanns det 32 små fönster, 16 åt varje håll och då hade man utsikt över Mississippifloden och staden.

När vi tagit oss ner igen, vilket tog tre minuter, började vi tänka på mat och dryck. Det var stekhett och hunger i lägret. Ingen bra kombo! Men det var bara att bita ihop och leta reda på något bra ställe. Mitt i stan, nära vårt hotell, fanns en fin basebollarena, Bush Stadion, och tillhörande restauranger och barer så vi drog dit. Vi tog en burgare med pulled pork och fick lite öl och cider till. Alla vi mötte frågade om var där för The game! När vi väl var där bestämde vi oss för att titta på basebollmatchen som började lite senare på kvällen men innan det gick vi till hotellet och bytte om så att vi fick lite torra kläder. Det var de bara tills vi gick ut igen. Kvällen var otroligt varm med 90° och hög luftfuktighet. Det fullkomligt rann om oss och alla andra. Vi gick till stadion och letade upp våra platser som inte var helt gratis men är det första gången på basebollmatch får det väl kosta lite. Det var massor med folk som samlats i den stora, fina arenan även fast det var en double header. Vi var väldigt uppspelta och glada och ganska snart kom spelet igång. Det var många nya regler och vi funderade ganska mycket på hur poängen delades ut. Matchen går inte på tid utan det är nio innings som ska spelas. Det får heller inte bli oavgjort efter dessa nio innings utan då spelas matchen vidare tills ett lag vinner. Det var spännande att se hur pitcher och catcher samarbetade för att slå ut the hitter. Vårt lag "The Cardinals" var särskilt duktiga på att tagga motståndarlagets spelare. Lagets stjärna Greg Garcia kom in från dugouten och gjorde två error i rad, det var stort. Vi fick se hemmalaget göra två homeruns. Då smällde man av ett litet fyrverkeri. Ni fattar va?! Matchen slutade med att the Cardinals vann och mer fyrverkerier brann av. Men vilken folkfest det var, familjer med småbarn, supportrar från olika lag på samma bänkrad alla lika glada. Det är väl så ett idrottsevenemang ska vara! Uppspelta av dagens händelser gick vi tillbaka till hotellet och kallade det hela, en dag. God natt!

.