I det lilla kustsamhälllet Paracas händer inte mycket. Varit här ett par dagar och mest gjort ingenting. Har dock tagit mig i kragen och klippt mig och fått skägget bortrakat. Känner mig plötsligt 10 år yngre när jag ser mig i spegeln.

Peru är inte alls lika välordnat som Chile och Argentina. Känns mer som Sydostasien med skräp längs vägarna, vingliga plaststolar på restaurangerna och envisa försäljare. Paracas är en rätt turistig håla men nu verkar det vara lite lågsäsong för inte så mycket folk här. Att gå längs restauranggatan vid stranden är krävande på grund av alla inkastare som jagar gäster. Men ätit god mat, dock inte så billig. Jo, luncherna har varit mycket prisvärda. Hittat en lokal restaurang där jag fått en stor tallrik soppa, varmrätt och dryck för drygt 20 kronor. Det kan man inte klaga på.

Idag har jag åkt båt ut till Ballestas Islands, ett naturreservat med rikt djurliv bara en halvtimme från Paracas. Sett sälar, sjölejon, pingviner och delfiner och massor av fåglar. Och mycket fåglar innebär mycket avföring (guano). Vart åttonde år åker 150 tappra män ut till öarna för att samla in skiten. Brukar bli ca 7000 ton och det används som gödningsmedel.

På termosen med kaffevattnet till frukosten sitter det en klisterlapp som förkunnar att termosen är fri från asbest. Tryggt att veta.

Åker vidare i morgon till en ökenoas och på söndag ska jag titta på kända linjer från ovan.