Är i Perus huvudstad Lima sedan i lördags. Bor på fint hotell och njuter av stor skön säng och eget badrum med riktigt varm dusch. Har inte gjort mycket alls här utan bara kopplat av. Området hotellet ligger i är ett av de mest välmående i Lima med mycket turister, märkesbutiker, och tydlig polisnärvaro. Har känt mig lite som kusinen från landet i flip-flops, lite skitiga shorts, ostruken skjorta, vildvuxet ovårdat skägg och dito hår (det lilla jag har).

Jag lyckades inte få igång luftkonditioneringen på rummet och ringde ner till receptionen, Snabbt som ögat kom en äldre artig man upp till rummet för att hjälpa mig. Jag stod då och mixtrade med fjärrkontrollen till TV:n och han tog varligt kontrollen ur min hand och började instruera mig. Väldigt avancerat tänkte jag att ha styra AC:n via TV-kontrollen. Men smart att slippa en kontroll. Mannen guidade mig till kanalerna och visade hur jag sökte, läste om programmen m.m. Jag blev lite otålig för det var varmt och jag var trött, så jag frågade; "And where do I press to start the air con?" Han tittade med stora ögon på mig och brast ut i ett stort skratt. "This is the tv remote" sa han. "The air con is here" fortsatte han och pekade på lådan vid fönstret och öppnade en lucka jag inte sett och tryckte på tydlig grön knapp. Helt klart ett missförstånd när jag ringde och bad om hjälp. Muy cansado (mycket trött) sa jag generat och tackade för hjälpen.

När jag hade gått igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen i Arequipa i lördags såg jag två säkerhetsvakter testa en av metalldetektorerna. De hade något slags metallföremål inlindat i en tygbit i handen och gick igenom detektorn med handen i olika höjd. Nere i knähöjd gav den inte utslag. Kändes väldigt betryggande. Men jag överlevde resan som ni självfallet förstår.

Det märks att Peru är ett fattigare land än Argentina och Chile. Folk försöker sälja saker till mig på gatan och på restauranger finns det inkastare som inte låter en titta på menyn i fred. Glädjeflickor har jag också stött på för första gången på resan (Ja, förutom kvinnan som gav mig ett kort med en ros och ett telefonnummer på i Buenos Aires). Mogna kvinnor vinkar igenkännande åt mig när de går förbi restaurangen där jag sitter. Lika mogna män erbjuder "chicas" när jag går förbi. Den skiten har det varit skönt att slippa hittills.

Har lyckats köpa ny kamera. Hittade efter mycket letande och frågande en välsorterad butik som hade samma modell som den jag blev av med. Sved att den var dyrare än i Sverige (höga importtullar sa expediten). Men väldigt glad över att ha en kamera igen.

I morgon bär det av söderut längs kusten.