Nu har min lillebror gift sig. Det var verkligen en upplevelse att få vara med. Då pastorn inte hade legalt tillstånd att viga åkte vi först till rådhuset där borgmästaren skulle viga klockan 15.00. En halvtimme därefter fick vi besked om att borgmästaren var försenad, pga av kommande valet eller en olycka, oklart varför. Kl 17 var han på plats och den juridiska vigseln kunde börja. Var lite mer avancerar än jag räknat med men gick bra och borgmästaren var en trevlig karl. Därefter snabbt tillbaka för ombyte. Till kostym för min del och det var ingen trevlig upplevelse i dryga 30 grader.
Vigseln i kyrkan var annorlunda, smått kaotiskt till en början med svenska normer. Men till slut var alla i orndning och Niklas och jag gick först in i den lilla kyrkan. Därefter flera par brölllopavittnen, ringbärare, brudens föräldrar och sedan brudparet. Den trevliga pastorn körde igång och jag njöt av att få vara med om det jag bara hört i amerikanska filmer tidigare:"If anyone has anything against this marriage, he should speak now or for ever be silent". Var dödstyst några sekunder men kändes som en minut. I övrigt påminde vigseln en hel del om svensk sådan med frikyrklig touch. Att båda lämnar över ringar kändes dock lite ovanligt, likaså de många paren bröllopsvittnen. Efter vigseln var det middag. Oerhört gott, bl a helstekt gris över öppen eld. Helt otroligt utsökt! Smakar som kalkon märkligt nog. Jag vet inte hur många gäster det var till slut, vi var bara de närmaste som hade organiserad sittplats, men långt över 100 var det nog. Men vilken pupplevelse det var. Så annorlunda mot ett svenskt bröllop. Vilken varm och familjär känsla. Släkten har verkligen en viktig betydelse för dem.
Nu idkas det älskog för fullt i ett rum bredvid. Inga jag känner. Och här sitter jag. Med en öl och skriver på min blogg. Känns väl sådär.
Imorgon åker jag till Bantayan Island utanför norra Cebu. 16/5 tillbaka här i Carcar City för resa till Bohol Island med Niklas och Genez.
Godnatt!