Nu är jag i Cebu City, en lite rörig och bullrig storstad med ca 900 000 invånare. Här finns Filippinernas mest trafikerade hamn och näst mest trafikerade flygplats. Cebu City är Filippineras äldsta stad, grundad redan år 1565. För att vara så gammal finns det få historiska byggnader. Idag har jag besökt kyrkan Santa Nino (bilden) och fortet San Pedro, delar av båda byggnaderna härrör från år 1565. Har även tittat på Ferdinand Magellans kors, ett stort träkors som sägs innehålla delar av det kors Magellan hade med sig när han landsteg på Cebu år 1521.

Hit till Cebu City kom jag igår kväll efter en händelserik resdag från Malapascua. Började bra med halvtimmes båtfärd till fastlandet. Därifrån räknade jag med att jag nästan genast skulle kunna ta en buss direkt till Cebu City. Men jag hade missat att det var valdag i Filippinerna och busstrafiken reducerad. Efter ca 1 1/2 timmes väntan i värmen och smutsen kom det en buss. Alla klämde sig ombord och jag fick inte ens en sittplats. Minuterna gick utan att vi åkte. Och för första gången under mina många bussresor i Asien hade chauffören inte motorn på tomgång, vilket gjorde att AC:n inte gick och det blev snabbt helt olidligt varmt i den stillastående bussen. Och så fick vi information om att bussen hade punktering! Svetten rann i ögonen och trängde mig av för att vänta utanför. Där kämpade några killar med dåliga verktyg för att lossa hjulmuttrarna. En tysk med gott självförtroende försökte hjälpa till utan framgång. En halvtimme gick och vi fick information om att bussen måste åka till en verkstad. Skulle ta max en timme. Jag har lärt mig att en timme här nere snarare är två eller tre. Började undersöka andra resealternativ och såg en kort och tjock kanad*** med ung och smal filippinsk flickvän förhandla med en av få taxichaufförer. Gick dit och vi kom överens om att dela en taxi den tre timmar långa vägen till Cebu City till det facila priset av 1500 pesos (250 kr). Skönt att få sätta sig ner och kyla ner sig i den ganska fina taxin. Efter någon timmes körning bad kanadicken om ett toalettstopp. Chauffören stannade efter vägen på helt oskyddad plats. Kandicken gick ut och tog lite tid så vände mig om för att se hur det gick för honom. Vilken syn som mötte mig! Där står den korpulente karln vid vägkanten utan tröja och med shorts och kalsonger nerhasade till vaderna som ett litet barn. Blev nästan bländad av den stora bleka ryggen och arslet. Det var inte lätt att hålla sig från att brista ut i ett gapskratt kan jag säga. Men hans lilla flickvän satt i baksätet så försökte behärska mig. När vi kört ca en timme till bad kanadicken chauffören om att dra ner AC:n lite. Chauffören böjer sig fram, vinglar till lite med ratten och missar att det står en tricycle (mc med sidovagn) vid vägkanten. I sista sekunden lyckas han svänga ut lite så det inte blir direktträff men i ca 70 km/h brakar vi in med sidan i tricyclen. En rejäl smäll och sedan alldeles tyst. Alla tänker vi på hur det gick för killen på tricyclen. Chauffören springer ut. Jag försöker men kan inte öppna min dörr pga plåtskador. Backspegeln är borta. Luktar bränt om bromsarna. Vi kikar bakåt och ser ut som killen är oskadd otroligt nog. Efter en stund kommer chauffören tillbaka med backspegeln i handen och tackar Gud högt. Killen var helt oskadd. Bilen hade främst träffat styret och killen hade inte sin hand där eftersom de var stillastående. Vilken tur! Vi var alla lite omskakade efter detta så blev en tyst och lugn resa den sista biten till Cebu City.

Nu sitter jag på ett kafe med AC och pustar ut. Är olidligt hett ute och massa avgaser i luften så krafterna tar snabbt slut. Men efter en iskaffe och stor muffin känner jag mig pigg igen.