Några mil norr om Kudat finns Borneos nordligaste punkt, "The tip of Borneo". Egentligen inget märkvärdigt men några smarta marknadsföringsstrateger har lyckats lansera denna vindpinade plats som en sevärdhet. Så nu vallfärdar turister dit.

Fyra kilometer från The tip of Borneo har jag bott två nätter på ett ställe som var enklare än jag räknat med. En hyperenergisk australiensare vid namn Howard har byggt ett "djungelläger", som han kallar det. Jag bodde i nödtoftigt ihopspikat hus med små enkla bås med våningssängar. Mellan rummen bara tunna brädor med glipor emellan. Duscharna saknade tak och väggen på baksidan mot djungeln gick bara halvvägs upp för man skulle få "djungelkänsla" när man duschade. Toaletterna var gamla hederliga torrdass. Rätt primitivt alltihop alltså. Att det var mycket livliga skolungdomar som bodde där gjorde det inte bättre. Frukost och andra måltider fanns att tillgå på Howards restaurang nere vi havet två kilometer bort. Howard skjutsade och hämtade flera gånger om dagen. Mycket god mat i resturangen.

Jag var ensam i mitt tvåbäddsrum. Ensam människa ska jag förtydliga för flera katter fattade tycke för mig och flyttade in. Första natten en ung hankatt som prompt skulle sova bredvid mig. Dagen därpå när jag kom tillbaka efter besök vid The tip of Borneo, hade en hona med sin två tre dagar gamla ungar bosatt sig i min ryggsäck. Såg för roligt ut men kunde ju inte ha dem där så la en filt på golvet och flyttade ungarna dit. Efter en stund flyttade mamman också, uppenbarligen nöjd med den nya platsen. Mamman var hungrig men jag hade bara ostbågar. Men det dög bra för henne och två andra unga katter dök snabbt upp och ville äta också. På natten hade jag två katter i sängen och honan med ungarna på golvet. Kul att vara populär ibland.

Idag åker jag tillbaka till Kota Kinabalu och stannar där mina två sista nätter innan den långs flygresan hem.