Inser att jag blivit bortskämd med snabbt internet i Thailand. Sitter nu på mitt hotell i Luang Namtha i Laos och deras trådlösa internet är långsammare än ett gammalt modem från början av nittiotalet. Så får se när jag kan publicera den här texten Men låt oss starta dagen imorse. Tog en obekväm buss, inte byggd för någon längre 1,70, till gränsen till Laos. Att ta sig in i Laos gick förvänansvärt smärtfritt, trots att det är en kommunistdiktatur med den byråkrati det brukar innebära. Först skulle thailändska gränspolisen sätta en stämpel i passet och därefter var det en kort båttur över floden till Laos. Där var det några dokument som skulle fyllas i med olika frågor, t ex vilken ras man tillhörde. Jag fyllde i så gott jag kunde men lämnade en del fält tomma eftersom jag inte fattade vad de menade. Men verkar inte som de gick igenom det särskilt noga utan de gav mig snabbt ett visum till en kostnad av 31 amerikanska dollar. En tyska som jag kommit i samspråk med på bussen tyckte jag skulle åka med till Luang Namtha, och jag tänkte varför inte. Låg i rätt riktning dit jag planerat att åka imorgon. Så vi delade en tuk-tuk till busstationen och vi och några andra västerlänningar bordade den gamla bussen. Packningen låg på taket som ni kan se på bilden. Vägen var dålig och mycket uppför och nerför och den stackars bussen hade knappt styrfart i uppförsbackarna. Vi skämtade om att snart kanske vi måste putta upp bussen. Så kom det en rejäl stigning och bussen orkade inte utan stannade. Snabbt sprang biljettdamen ut med vedträn och la dem bakom hjulen så vi inte skulle rulla bakåt. Kändes tryggt. En dam på bussen kunde några ord på engelska och sa att vi måste byta buss. Men gällde märkligt nog bara oss västerlänningar och än märkligare var att det direkt dök upp en tom buss. Måste ha varit en följebuss för säkerhets skull. Nåväl, vi blekansikten klev av men fick inte ta med ryggsäckarna som låg på taket. Blev viss argumentation om detta tills vi förstod att de räknade med att den gamla bussen skulle orka ända fram när vi (feta) vitingar klivit av. För att starta den gamla bussen rullade de bakåt nerför backen på fel sida och blev lite dramtiskt när en långtradare dök upp. Men gick bra och båda bussarna tog sig fram till slutdestinationen. Och där är jag nu och har ätit en god middag efter en 9 timmars resande utan riktig mat. Imorgon ny resa, den andra av tre resdagar på raken för att ta mig till nordöstra hörnet av Laos.