Profile
Blog
Photos
Videos
Under två dagar har jag besökt några av de ca 100 stentempel som ligger utspridda över ett 400 kvadratkilometer stort område. Allt var en del av det mäktiga Khmer-riket som under omkring 500 år härskade över en stor de av Sydost-Asien. 1431 erövrades området av chamfolket (från nuvarande Vietnam) och riket kollapsade. Chamfolket övergav templen några år senare och under närmare 400 var de fantastiska byggnaderna bortglömda för alla utom lokalbefolkningen. Under århundradena tog naturen över och många byggnader närmast försvann i den täta djungeln. På 1800-talet besökte europeiska äventyrare området och vetskapen om dessa arkitektoniska mästerverk nådde västvärlden.
Angkor Wat från 1100-talet är den mest kända byggnaden (se bilder i fotoalbumet) med sina fantastiska torn och storlek (världens största religösa byggnad). Det uppskattas att det krävdes 100 000 människor och 4000 elefanter under 30 år för att bygga templet. Men finns många andra otroliga tempel, t ex Ta Prohm (bilden) där djungeln bokstavligen växer på templet.
Det är svårt att beskriva känslan att vandra runt i templen. Det är en mäktig upplevelse som gav mig rysningar i kroppen många gånger. På nästan varenda yta är det inristade bilder eller mönster, allt med en otrolig detaljrikedom. Skulpturer och statyer, frätta av tidens tand, men även 1000 år senare är de helt fantastiska att beskåda. En sån enorm hantverksskicklighet. Det går verkligen inte att beskriva utan måste upplevas på plats men hoppas mina foton ändå fångat lite av skönheten. Och det känns omöjligt att ens försöka föreställa sig hur det såg ut under rikets glansdagar då byggnaderna var intakta och statyer och utsmyckningar hade sina färger kvar. Det måste ha varit det mest enastående människan skapat.
Första dagen åkte jag en organiserad tur med engelsktalande guide, dock med ett uttal som det tog ett tag att förstå sig på. Med på turen var ett trevligt äldre indisktamerikanskt par och två unga bröder från Singapore. Bröderna var inte så talföra utan hade fullt upp med att ta likadana bilder på varandra överallt. Jag ljuger inte om de tog 50 bilder på varandra men kan lika gärna ha varit 100. Guiden var duktig och gav en bra bild över hur området växt fram och kunde förklara symboliken i bilderna. Han berättade också flera intressanta mytologiska historier.
Andra dagen (idag) hyrde jag en tuk-tuk med chaufför (Alee) för att på egen hand kunna besöka några andra tempel och återbesöka ett par jag såg första dagen. Klockan 5 imorse hämtade Alee upp mig och vi åkte till Angkor Wat för att se soluppgången. Jag var inte direkt ensam utan hundratals personer samlades på gräsområdet utanför för att vänta in ljuset. Så snart det var tillräckligt ljust gick jag in i templet och lyckades få ca 15 minuter då jag nästan var helt ensam där. Historiens vingslag kändes tydligt då. En riktigt upplevelse. Betalade 5 dollar till en vakt för att få gå upp på en övervåning som egentligen var stängd och fick en halvtimme till nästan i ensamhet. Den mutan var klart prisvärd. Därefter åkte vi vidare till Ta Prohm (bilden) som var det tempel som berörde mig mest. Så mäktigt att se hur små skott slagit rot på byggnaden och hundratals år senare vuxit till stora träd som blivit som som en del av templet. Fascinerande! Vi fortsatte med några mindre tempel men jag började känna mig trött och magen var inte alls i balans så åkte tillbaka till hotellet strax efter 12. Alee var så tacksam för att jag anlitat honom och bugade när han tog emot de 20 dollar vi kommit överens om.
Jag bor på ett riktig backpackerställe. De billigaste "rummen" kostar en dollar men då får man bara en madras och myggnät utomhus under tak. Jag har dock lite högre krav så bor i eget rum med dusch toalett och AC för 10 dollar.
Jag känner mig dock lite gammal här bland alla tjugoåringar. Det är inte helt enkelt alla gånger att vara 43-årig backpacker. Men jag njuter varje dag av mitt fria liv på resande fot.
Imorgon åker jag till Battambang. Nu ska jag ut och äta. Ölen smakar bra även i Kambodja kan jag meddela, ifall någon väntade på besked om detta efter mitt förra inlägg.
- comments
peternordberg Har dålig internetuppkoppling så får försöka ladda upp bilder imorgon istället.
Olle Wow! Tack för din berättelse, jag längtar dit att få vandra som du någon gång... men jag kommer nog vara betydligt äldre än du när det blir så dags :) Jag förstår att du var färdig vid 12, har man varit i farten sedan 05 så tycker jag man förtjänt att ta eftermiddag mitt på dagen. Är du färdig där nu alltså? Battambang... ny bussresa? Jag ska sätta mig i min bil med AC och åka hem nu, hemma har vi en säng var, internetuppkoppling, TV på svenska och engelska, ett kylskåp fullt med mat och... familjen drar, men jag måste säga att jag gärna skulle delat de sista dagarna med dig. mvh Olle
Mikael **Fascinerande plats med alla dessa halvt överbevuxna tempel. Borde finnas upptagen på FN:s världsarvslista om den inte redan gör det. 400 kvadratkilometer är inget litet område. Förstår att en tuk-tuk kom väl till pass (antar att det något slags enkelt motordrivet fordon). **Har undrat hur din mage klarar alla påfrestningar den utsätts för under resan. Du har ju långt till klorerat dricksvatten och A-fil. Skönt att den uppvisar mänskliga tecken och inte är en fullständig plåtlåda. En annan gång den gjorde det misstänker jag var då du letade kallingar i Laos. Tror aldrig vi redde ut vad som hände då. ***Ser fram emot fler bilder från Angkor Wat m.m.. Antar att du snart kommer att besöka lämningarna efter mindre högtstående khmerers härjningar i nutid.
peternordberg Det är upptaget på världsarvslistan sedan 1992. Tuk-tuk är här en mc med påkopplad kärra där två personer kan sitta bekvämt. Var en bild på en sådan i mitt första inlägg från Siem Reap. Kalsongfrågan är enkel att reda ut. Jag lyckades glömma ett par på ett boende och kände att jag behövde komplettera. Till Battambang ska det bara ta fyra timmar med buss så jag är säkert där inom 5-6 timmar. Kort resa alltså.