05:30 blev det det sedvanliga coca té uppvaknandet. Under natten hade vi knappt sovit en blund, vi frös och underlaget var hårt. Natten tillbringades 3600 meter över havet. Däremot var utsikten när vi öppnade tältet helt otroligt, vi såg de snöklädda bergstopparna lysa i solskenet.

Efter frukost gjorde vi den traditionella presentationen av alla, förutom gruppen vi gick med presenterades alla bärare och kocken. Sen var det dags för gruppfoto.

Sen bar det av på det som kallas för "inka flats", detta ska även vara den vackraste delen av inkaleden. Inkaruinen vi hade passerat dagen innan lystes upp av solen och vi fick en presentation om de olika ruinerna vi hade passerat dagen innan.

Vandringen denna dagen var lättare men dock fortfarande krävande. Mycket slingrande och ojämna trappor i den tropiska terrängen. Här kunde vi se vart amazonasdjungel började. Efter en stunds vandring var det dags för fika med snacks som vi hade fått på morgonen. Denna dagen erbjöds världens mest svårskalade apelsin, tror vi båda fick sår på fingrarna. Efter fikat fortsatte vi gå en bit till tills vi kom till en annan camping, här kunde vi gå på den värsta toaletten hittills.

Efter toabesöket fortsatte vi de slingrande trapporna nerför tills vi såg en ny inkaruin som gömde sig i dimman. Lite buttra för att vädret och sikten var så dålig beklagade vi oss för vår guide Flavio. Han sa till oss "chicas, you have to open your third eye" och vi tittade intensivt ut mot ruinen. Voila, helt plötsligt uppenbarade sig ruinen ur dimman och vår guide blev minst sagt lika förvånad som vi.

När vi kom fram till ruinen berättade Flavio lite om ruinens historia, hans berättarteknik var bra även om han lyckades få med ordet "guys" efter vart och vartannat ord. Sen fortsatte färden nerför alla dessa miljardes trappsteg.

Under den fortsatta vandringen tog vi det ganska lugnt och tog kort på orkidéer, fjärilar och lite andra insekter. Ett och annat "skämtkort" fick vi till tills vi sprang på ett meddelande ristat i marken, där stod det "we love u sweeden". Vi fick ett gott skratt och spekulerade i om inkafolket hade en förkärlek till Sverige, självklart var det ju våra Bostonvänner som haft lite roligt.

Sen kom vi fram till den hittills största inkaruinen, något förvånade såg vi några lamor som stod där helt oberörda bland alla människor. Det blev en hel del kort och fokus på dom istället för ruinen, alla skulle fram och klappa dom. Det var en häftig upplevelse och gratis, annars har det funnits en hel del tillfällen att ta kort på lamor men då till en smärre kostnad.

Denna dagen var vandringen inte så lång, cirka sex timmar gick vi. Efter besöket på ruinen med lamorna gick vi till campingen där vi skulle sova för natten. Solen hade lyckats titta fram några timmar på eftermiddagen men när vi nådde campingen började det regna så smått igen.

Först blev det lunch, kocken hade dekorerat riset med en vandrande gubbe i morot och en fågel i gurka. Efter lunchen hade vi lite slappartid, de flesta valde att sova. Våran andra guide Wilbur visade oss en biologisk museum som var stängt och det visade sig att Finland tydligen sponsrade denna plats, sen hade vi fotovisning och svenskt godisbjudning för Brian i vårt tält.

Vid halv fem var det dags att besöka ännu en inkaruin eller som irländska Josy sa "another pile of rocks", den låg cirka tio minuter från vår camping. Sen var det dags för snacks, bestående av popcorn och jordgubbspaj. Efter fikat var det middag och den avslutades med en tårta för de nygifta chicagoparet. Då det här var sista kvällen samlade vi ihop dricks till bärarna, kocken och guiderna.

När det var dags att gå och lägga sig hade regnet tilltagit, vi bestämde oss för att sova i kläderna vi skulle ha nästa dag eftersom vi skulle upp vid 3 på natten. Tandborstning skedde som vanligt ute i det fria med pannlamporna på. Kvällens godnattvisa för Bostongrabbarna blev hitsen från vår roadtrip "All my exes live in Texas" och "On the road again".

Innan vi somnade fick vi ett av våra många skrattanfall, det började med att Maria provade olika varianter av kudde, den här natten fick hela regnstället agera kudde. Sen fortsatte det med insikten om hur bökigt och omständigt det är att gå och lägga sig i ett tält, vi är definitivt inga campingmänniskor!