Vi gick upp klockan 3 på natten för att hinna till checkpointen för Machu Picchu. Det hade regnat hårt hela natten så det var nästan på väg att regna in. Det blev ingen coca té väckning utan en snabb frukost, på med regnställ och sen iväg. Vid fyratiden kom vi till checkpointen som grupp nummer två. Det var tur för vi fick både sittplats och tak över huvudet. Här fick vi sedan vänta i en och en halvtimma tills de öppnade checkpointen.

Efter vi passerat checkpointen blev det en snabb vandring i mörkret med pannlampor på tills vi nådde solporten. Dit kom vi som första grupp men tyvärr såg vi ingen soluppgång då det var molnigt och regnigt. Det blev ett kort stopp här innan det var dags att traska vidare ner mot Machu Picchu.

Det fortsatte regna när vi gick ner mot målet, då och då lyckades vi se ruinerna från Machu Picchu träda fram ur dimman. Det var en fantastisk upplevelse, vi hade nu nått det vi hade kämpat för under tre dagar.

Vi stod på toppen av Machu Picchu och försökte få en bra bild mellan dimtäckena. Efter ett tag tyckte våra guider att vi skulle gå och lämna in våra väskor för att sedan återvända när dimman lättat något. Detta resulterade i att vi fick gå nerför ännu en jäkla massa trappor för att sedan gå ut från området. Varför vi gjorde detta förstod vi aldrig men här kunde man i alla fall gå på toa (lyxig känsla att få sitta ner på en toalettstol efter att ha hukat över ett hål i marken i fyra dagar), sen var det bara att ställa sig i kö för att få komma in igen.

Vi skulle inte lämna in våra väskor så vi knallade upp till toppen igen eftersom vi trodde att det var där vi skulle mötas. Dimman hade lättat något så det var lättare att få bra bilder över Machu Picchu. Där uppe stod vi en bra stund och väntade tills våran guide Wilbur kom springandes. Vi var självklart på fel ställe, det var bara att knalla nerför ruinen och försöka hänga med i Wilburs fart.

Nere bland de andra påbörjade vi den guidade turen, den pågick i ungefär en timma sen fick vi gå runt själva. Vi tog följe med Bostonkillarna när vi gick på upptäcktsfärd. Ruinerna av Machu Picchu var helt obeskrivliga och hela omgivningen var hisnande, det går inte riktigt att beskriva med ord. Vi var oerhört stolta över att vi hade klarat den tuffa vandringen som vi hade fasat över.

Vid tolvtiden var det dags att bege sig mot bussarna för att undvika den stora anstormningen när alla skulle bege sig därifrån. Bussen ner till Aguas Calientes tog cirka 20 minuter, där mötte vi upp en stor del utav gruppen för den sista gemensamma lunchen. Vi åt hamburgare och drack en efterlängtad öl. Det var lite vemodigt att ta farväl av de som skulle stanna då man levt så nära inpå varandra under några intensiva dagar.

Vid tvåtiden begav vi oss mot tåget som skulle ta oss halvvägs till Cusco. Resten av resan gick med buss. I Cusco hamnade vi i bilkö då gatan upptogs av en parad då de firade Perus självständighetsdag. Så allra sista biten fick vi traska, som att vi inte hade gjort det tillräckligt!

Vi checkade in på samma hotell vi bott på tidigare och fick samma rum, där tog vi en mycket efterlängtad dusch! Sen gick vi och åt på El Meso men det var knappt så att vi orkade hålla ögonen öppna. Efter middagen var det bara att gå tillbaka till hotellet och packa och lägga sig. Skön känsla att få lägga sig i ordentliga sängar efter att ha legat på marken under tre nätter.