Nara och kara!

Har kommer en sista halsning innan vi ska ta oss an den storsta utmaningen hittills pa var resa! Vi befinner oss just nu i Puerto Natales i Chile. Ryggsacken ar packad, campingutrustningen hyrd och energybarsen inkopta. Imorgon bitti gar bussen till nationalparken Torres del Paine och ett 5-dagar langt trekkingaventyr borjar. Hur det kommer ga vet ingen, men vi aterkommer med rapport i borjan av nasta vecka. Tills dess onskar vi er en trevlig helg! Hej sa lange!

Mja, okej da, ni kan val fa en liten rapport over vad som hant sen vi lamnade storstadslivet i Buenos Aires bakom oss.;) Pa mandagen tog vi som sagt bussen till kuststaden Puerto Madryn. Hit aker man framforallt for att spana in valar eller pingviner, beroende pa sasong. Vi tajmade in pingvinsasongen och planerade att dagen efter var ankomst (onsdag alltsa eftersom vi akte en overnattenbuss igen...) aka pa tur for att besoka pingvinkolonin. I vanliga fall regnar det valdigt sallan i Puerto Madryn, men sjalvklart hade det varit storm natten innan vi anlande och da vi steg av bussen mottes vi av en regnig och folktom liten stad. Snacka om tajming:) Detta gjorde att det var osakert om turen till pingvinerna skulle kunna ta sig anda fram eftersom vissa vagar dit var i princip oversvammade. Vi valde darfor att skjuta upp turen en dag for att oka vara chanser att fa se det vi kommit for! Och det var det vart!

Pa torsdagen akte vi den langa vagen i en trang minivan ner till Punta Tombo dar den storsta pingvinkolonin utanfor antarktis befinner sig mellan september och april. Har finns over en halv miljon pingviner! Vi gick loss med kameran redan vid den forsta pingvinen vi lyckades fa syn pa. Efter att ha vandrat en stund insag vi dock att det kryllade av dessa sma sota, svartvita, vickande varelser och att man knappast behovde leta efter dem (de sprang t.o.m. over eller satt och solade mitt pa stigarna for besokarna). Till var stora gladje kandes det inte som om vi gjorde intrang pa pingvinernas hem eller som om de blivit sadar onaturligt tama som en del djur i nationalparker kan bli som ett resultat av matning av besokarna etc. De var bara lugna men nyfikna aven om en del var riktiga linslusar.:) (bilder kommer saklart har pa bloggen sasmaningom)

Lyckliga efter pingvinmotet akte vi vidare till El Calafate langt ner i Patagoninen i Argentina. Har var klimatet betydligt kallare! Man kommer hit framst for att se pa glaciaren Perito Moreno, vilket aven var vart syfte med besoket. Pa sondagen akte vi med hostelets alternativa tur till glaciaren. Detta innebar en lite annorlunda rutt till glaciaren, en kort hike langs med Lago Argentino (Argentinas storsta sjo och aven den sjo som glaciaren mynnar ut i) samt en battur for att kunna komma narmare glaciaren. Vi spatserade aven, som alla andra turister pa de andra turerna, pa boardwalks pa halvon mittemot glaciaren och spanade in hur isblock lossnade och foll ner i vattnet under. Detta ar namligen en glaciar som anses vara stabil (trots vaxthuseffekten...) d.v.s. den slapper ifran sig lika mycket per dag av sin storlek vid dess nedre kant som den vaxer vid dess ovre. Vi kunde flera ganger hora hur den stora glaciaren knarrade p.g.a. dess rorelse och den var valdigt maktig och fin att titta pa!

Nar vi kom tillbaka till El Calafate pa kvallen fick vi erfara att bussar faktiskt kan bli fullbokade om man inte ar ute i god tid aven har. Vi fick helt enkelt stanna en dag extra da bussen hit till Puerto Natales dagen efter glaciarturen var helt fylld. Det blev dock en skon dag med reseplanering, glassatande och promenad langs med Lago Argentino. Temperaturen denna dag var nagot helt annat an da vi besokte glaciaren da det regnade och var riktigt kallt - denna dag sken solen och varmde skont och t-shirt funkade utan problem. Vadret i Patagonien ar verkligen skiftande, nagot vi sakert kommer fa erfara under de kommande dagarna...

Fast vi har fullt upp tanker vi saklart pa er darhemma och hoppas att allt ar bra med er! Hall tummarna for att vara ryggar ar atminstone hyffsat valbevarade pa mandag kvall... :)

Kramar fran Lin och Ull