Mot Kampong phluk (floating village) och Tonle sap lake. I alla fall så tror vi att det var där vi var efter att ha googlat. Vi skulle såklart ha frågat, men vetskapen om att vi skulle till "floating village" räckte för oss när vi bokade turen.

Än en gång valde vi att göra tvärtemot "alla andra" för att förhoppningsvis slippa andra turister. Istället för att åka under eftermiddagen vilket är populärt pga solnedgången åkte vi tidig morgon.

Våra tuktukförare kom lite sent den här morgonen, antagligen var de bakis efter gårdagens personalfest... när vi kom iväg åkte vi ut ur Siem reap och ut på landsbygden. Det var grönt och lummigt. En del kossor med gigantiska horn stod och betade på fälten. Vi såg också risfält så långt ögat kunde nå. Efter en stund byttes vägen från asfalt till oranget sand/grus/damm. Jag och Magnus hade oturen att hamna bakom de andra och jag hade lyckats välja vitt linne och ljusbeiga shorts, de fick inte vara ljusa så länge... förutom att kläderna blev orangea så hade man såklart också damm över hela kroppen och i ögonen. Längs med vägen låg små hus som också var färgade av dammet. Utanför lekte barn, och jag funderade på hur bra det egentligen är att andas in det varje dag...

Efter ca 1 timma var vi framme vid båtarna. Här var det många män som stod i floden med fiskenät och försökte fånga fisk. En kvinna som inte kunde ett ord engelska vinkade åt oss att vi skulle åka med i hennes båt. Påväg dit stod en person med en stor kamera och tog kort på oss, skumt tänkte vi och gick vidare.

Det var lyckat att åka tidigt på morgonen eftersom det blev som vi ville, vi var de enda turisterna! Vi åkte en stund på en flod och snart närmade vi oss floating village. Enligt wikipedia bor drygt 3700 personer i floating village. De livnär sig främst på fiske men de senaste 10 åren även turism. Eftersom det är torrperiod nu är vattnet lågt vilket gör att husen är omkring 6-9 meter (!) över vattenytan så att de under regnperioden när den är mycket högre fortfarande ska vara över vattnet. Husen är byggda med stora träpelare som grund och har stegar i trä upp mot själva huset.

Det tog en stund att åka igenom byn. Oavsett hur många hus vi åkte förbi så gick det inte sluta titta eftersom inget var det andra likt. Dessutom pågick livet för människorna som bodde där, någon satt ute och tvättade kläder i floden medan en annan rensade fisk med mera. Här leker små barn själva och går upp och ned på stegarna som har mycket längre mellanrum mellan trappstegen än hemma. Små barn var även ute och åkte båt själva. Snacka om kontrast mot Sverige där vi har "trappskydd" för våra små trappsteg på någon decimeter... halkskydd i badkaren. Flytvästar/armpuffar till barnen som ändå aldrig skulle få bada utan tillsyn. Jag funderade på om det är vanligt att ramla ned från husen eller inte...

När vi passerat byn stannade vi till vid ett ställe där de bland annat hade många krokodiler i en väldigt liten bur i vattnet. "Vad är det här?!" Frågade jag eftersom jag tyckte man kunde likställa det med djurplågeri. Fick till svar att det enbart är för turisterna. Det var en liten kanin i en minimal bur och han fråga om vi ville mata krokodilerna med den. Jag hoppas det var ett skämt, men tyvärr finns det säkert människor som betalar pengar för att göra det... så nä, det stoppet kunde ha kvittat!

Vidare mot den stora sjön. Såg nästan likadant ut som att vara ute med båt på Vänern en solig sommardag! Vi satt en stund och glassade i solen på ett soldäck. Tyvärr fanns det uppstoppade krokodiler och krokodilskinn i överflöd samt en stor fågel (falk?) fastkedjad på nedre däck... plus en ännu mindre bur med krokodilbebisar. Vad är det för turister som bidrar med såpass mycket pengar att det kan vara värt att ha det så? Hade vi vetat detta i förväg hade vi bett om att inte stanna vid de ställena.

Ida hade köpt pennor och ritblock i överflöd till barnen i byn. Så när vi åkte tillbaka igen stannade vi till för att lämna över grejerna. Det kom barn springandes från överallt ifrån och de verkade bli väldigt glada för presenterna. Påvägen tillbaka började fler turister komma, även om det inte var många. Väl i land igen stod det barn och försökte sälja bilderna som tagits på oss när vi kom på morgonen. Då fick vi svar på det också.

I morgon går flyget till Shiankokville där vi ska ta båt över till öarna!