Mot Bosnien och Hercegovina!

Efter att åter ha slumrat till nån kvart insåg vi att det inte var nån idé att försöka mer. Vi skulle hämta hyrbilen vid 10 (för att hinna vila), men nu hängde vi istället på låset klockan 07.00 när Avis skulle öppna.

Eftersom Kroatien, som så många andra länder, går på utomlandstid, så öppnade de någon gång mellan 07.30 och 07.45.

Avis Split hade inte världens recensioner. Men killen i disken var trevlig och fixade så vi kunde hämta ut bilen tidigare. En nästan ny Opel Astra 1.2, som bara misshandlats av Italienska rörmokare och Franska baguettknådare under cirka 500 mil. Verkar lovande hittills, hoppas det håller sig tills vi lämnat tillbaks den!

När vi rörde oss söderut började fler och fler berg torna upp sig längsmed vägen. Vi korsade gränsen på några minuter och fortsatte sedan färden mot Mostar.

Det var väldigt grönt och lummigt. Det fanns också förvånansvärt många vingårdar och en stor del av resan färdades vi bredvid floden "Neretva", samma flod som rinner genom Mostar. Vi passerade små mysiga byar och åkte på fina vägar. Första intrycket blev riktigt bra!

Väl framme i Mostar möttes vi av vår nya värd. Hon var supertrevlig och rummet var riktigt fint. Vid dethär laget var vi helt slutkörda och tog en powernap i några timmar.

Vi blev faktiskt halvpigga och orkade oss ut på staden. Nu hittade vi något vi kände igen från Kuba, en free walking tour! Vi hade ju varit supernöjda med konceptet där.

Vi satte oss utanför "Hamam museum", turens startpunkt. Efter en stund kom guiden. En skäggnisse som kallades Sheva. Han var 47 år gammal och hade varit med och stridit i kriget under 90-talet.

Ingen av oss har läst på speciellt mycket om landet innan vi kom hit. Det lilla vi kände till sedan tidigare var ungefär att det varit en del av Jugoslavien, att första världskriget tog sitt avstamp i landet genom "skotten i Sarajevo" och lite om kriget som rasade under 90-talet.
Även om mycket av turen såklart kretsade kring dessa mörka händelser så började den betydligt muntrare.

Han inledde med att han tyckte det var viktigt att det faktiskt heter Bosnien och Hercegovina, inte bara Bosnien! Sedan följde lite om Mostars historia.

En av stadens mest kända landmärken är bron, "Stari most" (most betyder bro). Enligt traditionen ska pojkar som nått en viss ålder hoppa från bron för att få ett lyckligt liv. Vår guide hade givetvis hoppat.

Det är cirka 24 meter från bron och innan man får hoppa från bron tränar man på tekniken från ett antal lägre höjder. Det finns två kategorier som hoppar:

1. Folk som tar kontakt med dykklubben och får okej efter träningen.
2. Fulla turister, främst Australiensare.

Vår guide rekommenderade inte att man var i kategori två då det lett till allvarliga skador genom åren. Även några dödsfall har inträffat för både tränade och otränade hoppare. Vi såg ett hopp under vårt besök och kom fram till att vi inte skulle testa, det var nästan så det sög i magen bara av att titta. Extra illa när man blir rädd av att bara stå på en stege och det högsta man hoppat från var 5m i Mexico.

Turen fortsatte och vi fick lära oss mycket om både Mostars och landets historia. Tyvärr kommer man inte minnas det mesta, men det var ändå intressant att lyssna på hur passionerat guiden berättade om de olika händelserna. Extra intressant att höra hans perspektiv på hur, vad och varför saker skett.

Man märkte att han ändrade ton när han kom till kriget och berättade hur de gömde sig i källarna, fick kämpa för att hitta mat under belägringen (och äta växter), under tiden som staden bombades sönder. Han visade bilder som han själv tagit under och efter bombningarna och det såg minst sagt annorlunda ut. Den stora bron blev t.ex. totalförstörd och det är numera en rekonstruerad version som går över floden.
Faktum är att en stor del av staden bombades sönder och har byggts upp på nytt. Det är något som också syns på många byggnader, där gropar från granatsplittret påminner om den mörka tiden under kriget.

Vi avslutade kvällen med en middag och gick tillbaks till boendet. SKÖNT att äntligen få sova på riktigt igen!