Upp klockan 06.30 för att göra lite benböj, situps och armhävningar (hurtigt!). Sen var det dags att åka vidare.

Vi hade dividerat lite kring hur vi skulle åka och insåg att väderprognosen och tidsfaktorn fick avgöra. Därför togs beslutet att åka till Kotor, Montenegro.

Jag hoppade in i bilen via passagerarsätet som vanligt (måste parkera extremt nära väggen) och vi for iväg! Planen var att stanna till i Trebinje efter 1.5 timmar och sedan åka vidare till kotor på ytterligare 1-nånting timme.

Vägen började bra och vi såg en Borg uppe på bergen, vid en mysig liten by. Vi beslutade oss därför för att stanna till strax utanför "Stolac" för att kika. Vid dethär laget hade temperaturen nått ungefär 34 jättevarma celsius och efter en riktigt svettig promenad uppför berget stod vi vid den gamla borgen och blickade ut över bergen. Fint landskap!

Vi åkte vidare och vägen blev väldigt fin, med kurvor och uppför/nerför om vartannat. En del sällskapades vi också av en lite mindre version av de turkosa floderna. Väldigt fin väg! Men långsam...

Dels är hastighetsgränserna otydliga och låga och dels började den fina vägen bytas mot halvsunkig väldigt smal väg på sina ställen. Timmar blev till dagar. Dagar blev till veckor... Nej inte riktigt så, men segt gick det! Som tur var fortsatte landskapet runt omkring att bedåra och snart nådde vi Trebinje.

Där fanns en mysig gammal stadsdel som vi strosade runt i, samt tog en måltid och en glass.

Vi for vidare mot Kotor och efter en lång stund närmade vi oss gränsen till Montenegro. Vägen svalnade av konstigt mycket och vi åkte nu i princip på en asfalterad skogsväg. Men där var gränsen!

Tyvärr fick vi förklarat av gränspolisen att här kunde bara lokalbefolkningen korsa, så vi fick backa en bit, vända och köra tillbaks. Som tur var var det inte speciellt långt och snart nådde vi den riktiga gränsen, korsade den och anlände i Montenegro.

Efter ett kort stopp för att tanka (Astran verkar gå riktigt snålt!) började vi kräla nedför berget som vi tidigare åkt upp för.
Vi noterade att måttenheten buckla per bilenhet var betydligt högre här än i B&H. Överlag känns det också som förarna är sämre och tar större risker, samt parkerar vårdslösare.

Vi korsade några byar och nådde tillslut vårt stopp i Kotor, även om en bil parkerat så den halvt blockerade den smala vägen upp till boendet.

Värden ville ta våra pass för att registrera oss hos turistbyrån (det måste man tydligen göra här när man anländer). Efter lite dividerande (vi ville helst inte lämna ifrån oss passen) lyckades vi få åka med dem i bilen ned på byn.

Efter registreringen tog vi en tripp till stranden och badade. Det var inte världens strand (kanske är vi bortskämda från alla paradisstränder?), men det var ändå riktigt skönt med ett dopp! Sedan bar det tillbaks upp mot boendet för en matbit.
Restaurangen låg bara 100m från rummet. Maten var betydligt dyrare, men också av högre kvalitet än tidigare under resan. Gott var det!

Dags att sova, imorgon blir det utforska Kotor!