Haliihaloo!

Dag 2 i Ho Chi Minh började med att Linda steg upp väldigt tidigt för att hinna träna innan vi åkte på touren. Hon hade träningsabstinens. Själv lämnde jag kvar och sov vidare på grund av att jag var förkyld och troligen hade feber. När Linda kom tillbaka, svettig som en gris, fixade vi oss och åt frukost.

Dagens plan var då att besöka Cu Chi tunnlarna som är ett omfattande nätverk av underjordiska tunnlar i ett landsbygdsdistrikt en bit utanför Ho Chi Minh. Tunnlarna är en del av ett ännu större nätverk av tunnlar som finnns i större delen av landet. Dessa tunnlar spelade en avgörande roll under Vietnamkriget.

Klockan 8.30 kommer vår guide och plockar upp oss och vi hämtar även upp några andra turister. Sammanlagt var vi 10 personer. Det är cirka 70km till tunnlarna och det tog cirka 2h att köra dit. Både jag och Linda sov en stund på väg dit.

När vi kommer fram tar guiden, som var en ung kille, oss till området där tunnlarna finns och vi började vår tour. Först fick vi se ett kort filmklipp som jag inte ens minns vad den handlade om och sen började vi gå runt området medan guiden förklarade om olika försåtsmineringar och vietnametisk stridsteknik. Exempelvis var skosulorna omvända för att få det att se ut som att vietnameserna gick åt ett helt annat håll. Vidare var de vietnamesiska tunnlarna så pass begränsade till sin storlek att amerikanerna omöjligt kunde ta sig ner och igenom dessa. Vi fick testa 100 m tunnel (som dock var utgrävd för turister). För personer med klaustrofobiska känningar är detta ingen hit. Vi fick även testa att "hoppa" ner i ett vietnamesiskt markhål och täcka igen detta. Vi undrar om vietnameserna dök ner i hålet om det var bråttom... För att vietnameserna skulle hålla formen (för tunnlarna) fick dom inte annat än energisnål mat. Vi fick testa denna vilken bestod av en potatisliknande rot som doppades i krossade jordnötter. Smakade i stort sett INGENTING. För att lura fienden drog man även om rökgångarna från matlagningshålan (ja det fanns sjukrum, kök, matsal i tunnlarna) så där röken kom ut distraherade fienden. Efter en bit på turen kom vi till skjutbanan. Där blev Linda utskrattad då hon ville skjuta en garang och Cecilia nervös då hon skulle skjuta första gången. Efter lite om och men fick vi som vi ville och den vietnamesiska instruktören ville ogärna låta oss stå själva utan hålla en hand på ryggen ifall att rekylen skulle vara för stark (Linda =sur). Cecilia var glad som en solstråle och tyckte att skytte verkligen var något för henne. Cecilia har egentligen bara blivit mer och mer militärisk under denna resa (det är alltså Linda som skriver nu då Cecilia står och tvättar sina kläder i handfatet på vårt hostel). Sammantaget var turen vid cu chi tunnlarna en riktigt häftig upplevelse och för den som vill åka hit rekommenderar vi starkt ett besök på "war museum" innan. Allt man lärde sig under runturen på museet fick en kontext under rundturen i den ljumna och konstant fuktiga regnskogen.

(Bra skrivet Linda! Nu är kläderna tvättade.) Och Cecilia fortsätter skriva.

Som sagt var Cu Chi tunnlarna en häftig upplevelse. På hemvägen sov tröttis Linda igen medan jag, som hade tråkigt, tog bilder av henne. Uppskattades! När vi kom tillbaka till hostlet vid 14.30 chilllade vi lite och sedan gick vi ut på stan och kollade och mitt i allt hittar vi en marknad och galaxy cinema. Vi shoppade lite och köpte bio biljetter till Jurassic Park. Sedan hem till hostelt och byta om och iväg igen för att hinna käka nått innan bion. Linda åt bland annat goooodaste baquetten nånsin, vilket också råkade vara en typisk vitnamesiskt streetfood. Hon gick bara och log när hon åt den. Men under tiden jag beställde hamburgare har hon gått runt fram och tillbaka på grund av att den var så stark (massor med chili). Det var super trevligt att si på bio och äta popcorn. Efter bion for vi hem och sova efter en fullspäckad dag. Puss och Kram/ Cecilia å Linda!