Vi tog en Bankabåt över till Siquijor för några dagar sen, tyckte ändå vi fick ett hyfsat pris. Resan tog två timmar, vi var vid gott mod och längtade efter att få komma till ett nytt ställe. Båten lägger till på en öde strand mitt i en mangroveskog, och vi undrade vart tusan vi hade kommit. Tydligen så kunde de inte åka närmare själva ön (av diverse anledningar) så vi fick hoppa av och gå upp mot civilisationen, leta upp en tricycle som försökte blåsa oss så det var löjligt.. Han ville ha 2000 peso för att köra oss ca en halvtimme, vi visste inte riktigt hur stor ön var när vi kom men det var samma pris som för båtresan.. Slutade på 300 peso, fortfarande överpris :p Irriterande när de försöker lura en på sånt överpris, iaf så frågade vi om han visste något bra och billigt ställe vid nån strand, han kunde Ingen engelska alls men körde oss ändå till världens ände. Ingen civilisation och ingen strand.. Vi tog en lunch på det stället och försökte kolla efter på kartan vart vi skulle, så vi åkte vidare mot San Juan och hittade bra boende på The Sylvia.

Vi hade läst på en hel del om Siquijor innan vi åkte hit, både hur bra stränderna skulle vara och vad det fanns att göra (snorkling, vattenfall etc), när vi kommer ner till stranden så ser det ungefär ut som Florsjön. Vad händer? Det går knappt att bada, alger och sjögräs överallt och skitig strand. Vi måste ha kommit fel! Det måste finnas en annan strand nånstans som också heter San Juan. Upp och googla och försöka kolla med folk vad det är som gäller, men detta är tydligen den bästa stranden på ön. Visst har vi blivit besvikna förr för att ställen inte ser ut som man tror, på bilder och i guideböcker, men detta tog priset. Men tur är det att vi genom hotellet har tillgång till en skön pool och hängmattor och en trädgård, så vi kan bada ändå. Allt var bara så komiskt första dan, vi funderade på att åka tillbaka till Panglao, men det är slöseri med pengar.

Dagarna har ändå rullat på och vi har haft det bra, badat och härjat i poolen på dagarna, läst i en hängmatta på eftermiddagarna och surfat eller kollat på film på kvällarna. Hotellet har en stor matsal med bar, scen (spelningar varje lördag) och biljardbord :) och rummet är svalt, så skönt! Det är nog det mest ociviliserade stället vi vart på hittills, vilket kan vara både bra och dåligt. Det finns inga egentliga restauranger, vi äter på hotellet och de har helt ok mat, men utbudet är inte så stort. Det är iaf lugnt och skönt efter vägarna med knappt någon trafik eller turister, lokalbefolkningen är de trevligaste vi träffat.

Idag kände båda sig lite rastlösa så vi bestämde oss för att hyra en moppe och köra runt ön, vi har egentligen inte gjort det förr, men men denna lugna trafik kände vi att det gick bra. Vägarna är nyligen asfalterade och bra, och åkturen bjöd på många fina vyer över havet, risfält och palmskogar. Vi åkte upp mot Cambugahay falls och kikade in dem, tyvärr var vattnet grumligt då det regnat under natten, men det var ändå väldigt fint. Det är alltid något speciellt med vattenfall!

Det tog ungefär en halv dag att komma runt ön med lite stopp här och var, sedan var vi redigt öm i skinkorna så vi tog en välförtjänt köttpaj och cola på ett strandkafe. Tillbaka till hotellet och bada i poolen.
Olika ställen passar ju självklart olika människor, men vi vill gärna ha en fin strand nära och lite olika ställen man kan äta på/träffa folk, så just Siquijor passar inte oss så bra.. Men vill man ha en Riktigt orörd ö med massor av fin natur, grottor och liknande passar den perfekt. Vi har två heldagar kvar här nu innan det är dags för Cebu igen och invänta flyget till Kambodja, det längtar vi massor till!

Men just ja, jag sa för bara nån dag sen hur knäppt det var att vi ännu inte hade haft nån riktigt äckligt stor spindel inne på rummet (som de flesta kanske vet är jag extremt spindelrädd), och vad hittar jag inte den första kvällen på vår toa? Är jättetrött, det är mörkt, jag tänder lyset på toan och kollar åt vänster, och där sitter en gigantisk jäkla spindel! Det är den näst största jag nånsin sett. Johann tror att jag överdriver som vanligt, självsäkert skrattar han hela vägen till toan, men sen blir även han tyst. Och den är snabb också, så inte ens Johann känner sig så sugen på ett försöka döda den, vilket slutar med att stackars hotelltjejen får komma dit med sopkvasten och jaga. Hon fick den tillslut, skrattade lite åt oss och gick iväg. Har man utvecklat trauma inför att gå in på toaletten nu då tror ni?

Trevlig helg på er!