För vi har bara regn hos oss....

Vakande nu och kikade ut, till min stora lättnad regnar det inte just NU klockan halv åtta på morgonen, så vi kan ju slippa regnet lite idag om vi har tur. Hela dagen och hela kvällen igår regnade det konstant, gick man ut i regnet så fick man en dusch. Inget att spatsera runt i och försöka ignorera. Första kvällen regnade det med, dock lite mindre men ändå inte så vi har kunnat gå runt och kika här i Unawatuna. Tredje dagen gillt nu alltså! Vi har inte kunnat röra oss i en sådär jättestor area runt hotellet, som högst till grannhotellets restaurang och till en bar lite åt vänster som vi offrade oss och sprang till.

Om det fortsätter regna idag så får vi helt enkelt trotsa monsunen och se nånting annat än hotellet. Som tur är har vi ju en fantastisk balkong där vi kan sitta och läsa med utsikt över hela stranden.

På det hela så har resan hit gått smärtfritt, trots tre mellanlandningar och ett bagage som endast checkats in en gång på Arlanda. Väntan gick faktiskt helt okej den med, längst var den i Doha, men det fanns ett och annat att gå runt och kika på i den nya och mycket stora flygplatsen. Vi satt och läste och fördrev tiden på så vis. Flygningarna gick även dom bra, nästan ingen jobbig turbulens och förstklassig service på planen. Qatar airways får fem plus!

Så när vi landade stod det en liten lankesisk man med en skylt och väntade på oss. Själva staden Colombo hann vi inte upptäcka då vi tog första bästa restaurang som hade något ätbart att erbjuda, för att sedan klubba oss i säng. Det vi har hunnit se är att det inte riktigt fanns någon stadskärna, vårt hotell skulle ligga "mitt i smeten" men runt om fanns bara tvärgator, små hål i väggen ställen och lägenhetshus. När vi åkte igenom med taxi såg vi några utspridda affärer men ingen sammanhållande stad, men det kanske finns bara att vi inte fick nåt grepp om staden.

Det vi dock fick ett grepp om var trafiken, herregud vad bilar/mopeder/tuk tukar/lokalbussar/kossor på vägarna, en färd på 13 mil tog oss mer än timmar, PÅ highwayen. Då tog det alltså en timme att försöka snirkla sig från hotellet till början på highwayen, vilket inte kan ha varit mer än två mil. Vi kände sådär inför att sätta oss på någon lokalbuss nånstans ifrån för att försöka ta oss dessa 13 mil från colombo till Unawatuna, så vi tänkte lyxa oss med taxi. Självklart så tänkte vi att receptionen på hotellet kan ju hjälpa oss, sen om det kostar lite mer så får det väl vara så då. Men receptionskillen var inte så hjälpsam där, ringde ett samtal och ställde hundra följdfrågor till oss; bara drop? Bara två personer? Ska ni Inte tillbaka till Colombo? Highwayen?!

Så det slutade med att han INTE kunde ge oss ett fast pris, och detta efter vi sagt att vi ville ta den snabba vägen och inte den längs kusten, så isåfall skulle vi få åka på taxameter. Vi vill inte åka på meter, men nej han kunde inte hjälpa oss då. Vilket hotell i historien vill inte tjäna lite pengar på att hjälpa sina kunder med taxi?! Vi fattade inte varför inte taxin ville ta den snabbare vägen, trots att vi sa att vi kunde betala alla tullavgifter. Så vi fick ringa ett annat taxibolag själva som vi hittade på google, och där var det inget problem. Förutom att de också var motvilliga att åka på highwayen, men vi stod på oss. Varför ingen vill åka där listade vi ut genom massa frågor om inte taxichauffören skulle ta oss till x-antal ställen för att åka båt/se valar/se tempel... Nääääe vi vill Bara till unawatuna, tack!

Så väl framme ska vi checka in, och damen i repan börjar dividera med oss om att vi inte har betalat för dom tre nätter vi bokat för. Matilda är helt säker på att vi visst betalat, då Booking.com alltid drar pengarna när man bokar, plus att vi fick fylla i alla kortuppgifter. På bokningsbekräftelsen står det att ibland så drar dom pengarna direkt och ibland på plats, men inte vad som skett i vårt fall. Så vi försöker förgäves få tag i wi-fi, som självklart inte funkade då, för att kunna se om pengarna dragits. Till slut så orkade vi inte hålla på så vi sa att vi betalar nu och kollar med banken sen när vi har internet. Rummet hon visade oss till har den finaste utsikten någonsin! Vårt hotell är det högsta (tre våningar) på hela stranden så nu känner vi oss som kungar över unawatuna-bukten när vi sitter på balkongen. När vi tillslut fick tag i wi-fi så visade det sig att den envisa lilla lankesiska damen hade rätt, det hade inte dragits nå pengar... Svansen mellan benen på mig.

Slutet gott, allting gott! Förutom regnet, men det är fortfarande uppehåll! Nu blir det frukost :)