Dag 12

Hej från Koh Lanta! Idag har vi mest förflyttat oss. Båten skulle avgå 10.30, så mellan 9.30-10.00 (tack för den detaljerade informationen, det är jättehärligt att stå ute i solen men inte med en tung ryggsäck i 35 graders värme) skulle någon hämta upp oss utanför vårt hotell. Transfern kom tillslut och när vi klev in i minibussen fick vi minst sagt en smärre överraskning haha. Hittills har alla taxibilar vi åkt med varit en aning slitna. Inga bälten, tveksam ac, trånga säten osv. Men inte den här inte. Vi vet inte riktigt varför, kanske hade de renoverat den under natten när de fick veta att vi skulle ha skjuts till hamnen. Minibussen var nämligen utrustad med högtalarsystem, säten som mer liknade fåtöljer (med bälten), tv, heltäckningsmatta och minibar. Till och med taket var flashigt, dekorerat med änglar och blänkande stenar.

Även om vi var helt okej med den skjutsen, trots att den var sen, måste vi få uttrycka vår irritation mot thailändare och deras oförmåga att använda sig av tidtabeller... Redan i Bangkok märkte vi att ett tidsschema för bussar eller flodbåtar inte existerade. Men det verkar inte bara vara stadsborna som skippar de små detaljerna. I Ao Nang hade de en tidtabell för båten till Koh Lanta (surprise), men vad är meningen med utsatta tider om de inte stämmer? Väl i hamnen visade det sig att båten som egentligen skulle avgå ungefär när vi kom, tydligen skulle avgå ca en timme senare. Den påstådda tvåtimmarsresan tog drygt två och en halv. Tur att vi inte har några tider att passa och huvudsaken är ju trots allt att vi kommer fram.

Vad vi har sett av Koh Lanta hittills, är det inte närmelsevis så sönderturistat som Phuket och Ao Nang. Vi bor nu i en bungalowby tio meter från stranden. Utanför på gården springer höns och katter runt fritt och på stranden går det runt kossor (!?). Haha, vilket ställe vi hamnat på, allt känns lite wannabee Jamaica (eller ja åtminstone så vi tänker oss Jamaica). Laidback. Bob Marley spelas i högtalarna och allt går i gult,grönt och rött. Baren bredvid känns lite speciell, Mushroom Bar heter den och ägs av en kille som troligen kan besitta Thailands största afro. På väggarna sitter skyltar, "No woman no cry, because we have happyshakes and joint", "Let's get high" & "Enjoy happyshake and Journey to moon". Kanske inget för oss, men vi ville åt deras sköna solsängar så vi gick dit ändå. Vi bad istället om att få varsin fruktshake, dock verkade han inte riktigt förstå. Ett tag trodde vi att vi skulle få en utav dessa så kallade Happyshakes, men vi har minsann inte varit på någon resa till månen än, så det var nog inget speciellt i våra drinkar bortsett från bananer och jordgubbar.
Man kan hyra moppar här på gården, så imorgon ska vi nog överväga detta för att slippa krånglet med att ta sig runt med buss/taxi/tuktuk. Trafiken här den lugnaste vi har sett i det här landet, dock är det ju vänstertrafik vilket gör allt lite mer förvirrande. Som ni alla vet så är inte någon utav oss speciellt lockad av att köra. Inte minst moppe, som vi inte har någon större erfarenhet av. Sedan kanske vi behöver ett internationellt körkort, men de verkar ju släppa ut vilka galningar som helst här, så vi ser inte varför inte vi skulle få köra ut på vägarna. Vi får helt enkelt se hur det blir med saken.

Vad som däremot säkert kommer bli av är Happyhour på massagekojjan här på stranden! 10 kr för en timmes valfri massage, där snackar vi bra deal. Kanske får det bli benmassage för nu väntar ett svettigt benpass, och därefter ännu ett restaurangbesök. Börjar bli lite bortskämda med att äta ute tre gånger om dagen, men vad ska man göra?...