Då var det alltså över... Igår lämnade vi ett regnigt och blåsigt tjocktröje-Sydney för att påbörja den 36 timmar långa resan hemåt Sverige! Nu har vi bockat av 30 av de där 36 timmarna och sitter och försöker få i oss lite mat på Bryssels flygplats. Der känns som vi lever en aning förvrängt för tillfället. Vi har passerat ( och landat i ) flera tidzoner det senaste dygnet och det är riktigt förvirrande. Nu är kl 02.00 på natten i Sydney...

Yes! Då var vi äntligen på gång. Dock verkar gudarna inte riktigt vilja släppa iväg oss. Det har varit en extra tuff morgon för Mickans del. Vi kan säga som så att vi misstänker att vår kära vän står bakom den härlighet som Mickan fått känna på hela morgonen. (Tack Pia, men vi antar väl att det är så att äkta vänner delar med sig av allt!) Jaja, det finns inget annat val än att bara gilla läget, hoppas på att detta försvinner lika fort ...