Dag 17

De flesta timmarna har spenderats inne sedan vi sist skrev. Dels på grund av regn och dels på grund av att ingen utav oss mår speciellt bra. Vi vet inte riktigt var det är vi har åkt på. Med uteslutningsmetoden har vi iallafall kunnat stryka D-vitaminbrist. Högst på listan för misstänkta anledningar är solsting. Vi har mest varvat mellan sängarna på rummet och solstolarna ute i skuggan.

Igår samlade vi tillslut dock lite energi och tog oss till Lantas Animal Welfare, ett center där de omhändertar hemlösa och övergivna hundar och katter. Vi fick en guidad tur på området av en kvinna som berättade många hemska historier om vad djuren varit med om och i vilket dåligt skick många utav de varit när de omhändertogs. Många saknade ben, var blinda och hade stora ärr. Det var fint att se hur människor viger sina liv för att ta hand om dessa stackars djur. Vi fick även hjälpa till och gå ut med en hund om vi ville. Och självklart ville vi det. Vi fick med oss Sandwich på en promenad. Hon hade kommit till centret svårt skadad. Hon hade jagat en katt ner i havet, vilket upprört kattägaren, som i sin tur knivhuggit henne. Nu verkade hon må bra och höll sig till att jaga flugor.
Idag har vi tagit oss så långt som till turistinformationen och köpt båtbiljetter till nästa ö: Koh Lipe. Så i morgon drar vi vidare!

Vilande, hundpromenerande och biljettköpande är väl egentligen vad vi åstadkommit de två senaste dygnen, om vi inte räknar med saneringen av vårt rum. Det var nämligen så att vi fick en liten överraskning när vi varit och köpt mellanmål. Precis när vi suttit oss i sängen för att avnjuta vår kära yoghurt och skulle öppna flingpaketet hände något vi inte riktigt räknat med. Ut ur paketet vällde hundratals myror i hela Mickans knä och säng. Det absolut vidrigaste vi varit med om i myrväg. I panik sprejade vi slut på vår myggsprej vilket slutade med att rummet var obrukbart ett tag, men myrorna dog iallafall. Nu i efterhand misstänker vi att vi kanske råkat utrota en hel art.