Dag 94
Första timmarna i Sydney började minst sagt i motgång. Speciellt för Mickans del. När vi klev av bussen i Sydney hade hennes sjukdomsförlopp avancerat och febern hade kommit sig smygande. Som om chauffören ville förvärra situationen bestämde han sig självklart för att släppa av oss en bra bit ifrån vårt hostel. Med en krånglig karta var det bara att ut i natten och börja leta. Ut på nattvandring när man är trött, har en tung ryggsäck på ryggen, förhöjd kroppstemperatur och en inbyggd vattenkran i näsan är inget att rekommendera.

Tillslut hittar vi rätt men väl framme vid receptionen visar det sig ha blivit ett missförstånd i vår bokning. "Är ni tre stycken?, vi har bara två sängar lediga i sovsalarna... ". Med tidigare nämnd information kan ni förstå att Mickan vid de här laget inte ville något hellre än att lägga sig i en säng , om det så vore någon överslaf i ett 50-manna rum utan AC! Skulle vi behöva gå ut på stan och leta efter nytt boende ? Nej. Killen i receptionen sa att vi såg snälla ut (man kanske ser snällare ut med papper i näsan) och löste så att den siste personen fick sova i ett private bedroom för samma pris. Där sov Mickan som en kung (om man bortsåg från febern) med fyra (!!!!) kuddar. Lyxen blev lite som plåster på såren för dagen därpå visade sig bli en tråkig heldag inne i sängen för hennes del.

Johanna och Linnea däremot stack ut och kollade in stan lite grann. På kvällen hade vi bestämt att överraska en kompis, Elaine, på hennes jobb. Hon visste att vi var i krokarna, men inte att vi kommit till Sydney än. Hon jobbar ute i Bondi, vilket ligger lite utanför stan. Att ta sig ut visade sig vara lättare sagt än gjort. Sydney och Ingared är inte riktigt samma skrot och korn när det kommer till kollektivtrafik om man säger så (inte till så mycket annat heller). Utan en tanke på att vi kanske borde kollat upp bussnummer eller busshållsplats gick vi mot första bästa busstopp. I Ingared finns det i princip bara en busshållsplats och hoppar man på en buss därifrån hamnar man oftast rätt i slutändan. I Sydney däremot finns det ungefär 20 busshållsplatser i ett kvarters area, och över 50 olika bussar med olika slutstationer. Drygt en timme senare (efter att vi frågat sju olika personer som alla skickat oss åt olika håll) satt vi äntligen på bussen där nästa problem dök upp. Var ska vi hoppa av? Med två kloka huvuden, sunt förnuft och lite tur lyckades vi hoppa av på rätt hållplats och ta oss till Elaines jobb. Här var det dock inte Elaine som blev den som blev mest överraskad, utan det var Johanna. Från ingenstans tar någon tag i hennes arm och när hon vänder sig om står Amitis där, ännu en kompis hemifrån. Vad är oddsen egentligen? Världen tycks vara så himla liten ibland. Sydney verkar vara alla svenskars resemål, inte minst mötesplatsen för Alingsåsare och Lerumare. De senaste dagarna har vi bara spenderat med folk hemifrån, Karolina, (en kompis från gymnasiet), Leonard, (en gammal klasskompis) och Johanna (en tjej från Alingsås.) I morse, mitt i Mickans morgonrush till toan, smäller hon upp dörren till badrummet (det var riktigt bråttom) och vilka smäller hon upp dörren på om inte Niklas kompisar. Hur stor är chansen för det, av alla hostel i Sydney? Vi börjar undra om vi inte redan har åkt hem utan att veta om det..

Förutom massa häng på stranden har vi hunnit med ett besök till Operan och Harbour Bridge. Tänk att nu blir svaret ja när vi spelar Galenpanna, har "Operahuset i Sydney " i pannan och frågar om vi har varit där någongång!

Nu för tiden håller man inte koll på datum och dagar, men idag har vi iallafall förstått att det är Alla hjärtans dag. Vi är lite sega idag eftersom det blev sent igår då vi , efter alla små sjukdomar, tog tillfället och testade på Sydneys uteliv. Trots att vi idag är definitionen av trötthet tänkte vi fira kärlekens dag i Darling Harbour med fyrverkerier och utomhusbio. Vi tänkte gå all in med romantik och ta en picknick i Hyde park innan också. Mysigt.