Dag 82
Byron Bay är inte likt något ställe vi tidigare besökt. Den lilla staden, eller snarare hålan, verkar ha fastnat i 70-talet. ( Eller när var det hippisarna härjade?) Förutom myllret av backpackers går folk runt i mormors gamla klänningar, batikmönstrade t-shirtar & färgglada kjolar. De säljer nog inte borstar i den här staden, och om de gör de är det nog väldigt dyra. Rastaflätor och fågelbon med fjädrar och flätor är nämligen innefrisyrerna. De runda John Lennon brillorna har ännu inte lämnat staden, men det har däremot rakhyvlarna. Skor verkar även det utom prioritet. Någonstans går en skäggig kille runt barfota och spelar flöjt, några andra sitter i ring och sjunger. Stereotyperna av hippis hittar man helt enkelt här. Stämningen är verkligen är loj.
Dagarna här har spenderats vid stranden eller på de folkfyllda gatorna. Vi har lyssnat på gatumusikanter, suttit ute på piren och köpt glass. Vilket för övrigt tar oss in på en utav Byrons stora höjdpunkter.
För att göra en kort historia kort. Vi fick syn på ett frozenyoghurt ställe och bestämde oss för att lyxa till det. Efter många val och mycket velande mellan frukt, godis, strössel och såser stod vi äntligen vid kassan. Om man gissade rätt vikt på glassen fick man avnjuta den gratis, en utmaning vi inte tvekade en sekund på att anta. Johanna och Mickan var riktigt nära, men som ordspråket lyder, nära skjuter ingen gratisglass. De fick snällt langa fram dollarna. Linnea däremot, vår lilla rättgissare, hon slapp. Av killen i kassans min att döma händer detta inte speciellt ofta. Han var lika ivrig som oss!
Andra höjdpunkter i stan var vår lilla tretimmars vandring upp till den absolut östligaste punkten på Australiens fastland. På vägen dit lyckades vi p**** av två av våra viktigaste mål på resan.
1: Se en vild koala. Han satt och käka löv i ett träd.
2: Se en vild delfin. Faktum var att vi fick se en hel flock simmande i bukten.
Nu har vi bara en liten rackare kvar, och han verkar ha hoppat iväg. Om vi lyckas få skymten av några vilda kängurus kommer vi kunna lämna landet helnöjda. Vilda Krokodiler och farliga ormar skippar vi gärna.
Hade det varit midsommar och om vi köpt en Hästens hade vi fått pengarna tillbaka idag. Regnat har det gjort sedan i morses. Det är vår sista dag här i Byron Bay och vädret är verkligen inte på vår sida. Så idag har vi fått mer än en tillräcklig dos av vårt hostel. Vi bor inte som kungafamiljen här inte, utan på det svinigaste och mest fallfärdiga hostlet hittills. I vårt rum luktar det mögel, madrasserna är trasiga och vårt värdeskåp tappar luckan varje gång vi öppnar det. Mickan drömde en hemsk mardröm igår om att sängen brakade ihop och att hon i överslafen mosade tjejen under. Så instabila är våra sängar. Toaletterna har inga lås och vi duschar med våra flipflops på. I poolen ser man inte botten så den har vi hållit oss undan. Köket är en klass för sig , behöver vi säga mer en att vi diskar våra grejer noggrannare innan än efter vi använt dem? Så varför bor vi kvar? Vi insåg att vi nog borde spara lite pengar efter att vi kastat flera tusenlappar på flygbiljetter hem. Den är nämligen bokad nu. Den 24:e februari blir vår sista dag på den här resan. Cirka 35 timmar senare kommer vi återigen stå på kall svensk mark. Vi känner usch och fy för tanken på mörker och slask. Nu hoppas vi verkligen på sol resten utav dagarna så att vi kan leva på det fram tills våren.