Dag 26

Igår lämnade vi Langkawi efter tre dygn på ön. Lite besvikna är vi allt, för vi kunde fått tre bättre dagar om man säger så. Resan från Koh Lipe till Langkawi gick bra men efter att vi korsat gränsen till Malaysia var det som att turen vände. Problemen avlöste varandra. Det var krångel med bankuttag, med boende och med magsjuka. De två första dagarna regnande mer eller mindre bort. Så för att roa oss med annat blev det en del chokladshopping (ön är nämligen en taxfree zon) och även ett besök på Under Water World för att kolla in pingviner, sälar och fiskar. Stället var väl roligt, om man inte fyllt tvåsiffrigt det vill säga... Ingen vidare hit för oss gamlingar alltså ;). Någon som dock utmärkte sig var den japanska spindelkrabban. Tur att den håller sig på djupt vatten annars hade vi nog inte badat på resten av resan. Tänk er en gigantisk krabba med spindelben som kan bli uppemot tre meter om man sträcker ut dem. Usch.

Turen verkade inte vilja återvända sista dagen heller. Det som ön egentligen är känd för( förutom taxfree shoppingen) är deras Sky bridge med tillhörande Cable car. En linbana som tar dig 950 m över regnskog upp till en utsiktsplats och en häftig bro mellan två bergstoppar. Därifrån väntar en vy över hela ön, en klar dag ska man kunna se enda till Thailand. Efter en jobbig morgon med ännu mer krångel med boende ( allt var fullbokat) bestämde vi oss för att ta en tur till denna turistattraktion. Dock blev det inte riktigt som vi tänkt oss. Vi var uppenbarligen inte de enda som tänkt tanken att njuta av utsikten denna dag. När vi kom dit var i princip hela Asien redan där. Först var det lång kö till biljettkassorna där vi även fick veta att bron var stängd för renovering. Så det fick bara bli två biljetter till Cable car istället. Med biljetterna i handen var det ytterligare 2,5 h väntan för att ens få ställa sig i nästa kö som ledde till själva linbanan. Medan vi väntade såg vi hur dimman började lägga sig runt berget. När det äntligen var vår tur hade den hunnit tjocka till sig ordentligt. Väl uppe på toppen såg vi inget Thailand, inget Langkawi, vi såg knappt våra egna händer om vi sträckte ut dem. Så var det med det. Sammanlagt 4 h väntan på att få se absolut ingenting...
Men att vänta var det tydligen inte nog med denna dag. Av någon konstig anledning var receptionen stängd när vi kom tillbaka till hotellet. Så då fick vi helt enkelt sitta och vänta lite till, denna gången på vår nyckel. Men vi ska inte klaga, vi hann ju faktiskt precis innanför dörren när regnet kom.

Igår var vi alltså inte ledsna över att få lämna ön och resa vidare till Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad. Efter 13,5 timmars resa med taxi/ färja/ buss var vi glada att sträcka på benen. Boende löste sig så fort vi klev av bussen, vi har lyckats hamna på ett ställe med perfekt läge, nära till det mesta. Här stannar vi nog alla fyra nätter, skulle vi tro.
En så länge har Kuala Lumpur visat sig från sin bästa sida, så mycket bättre än Bangkok. Idag har vi shoppat nödvändigheter så som klänningar, skor, shorts och linnen.. Numera resonerar vi som så att tyngre väskor att bära är ju bättre träning. Något vi antagligen kommer ångra redan nästa gång vi ska slänga upp dem på ryggen. Den dagen, den sorgen.