Nu är vi tillbaka i Drakensberg efter fyra dagar i Lesotho. Vi började med att köra en "Scenic Route" till Sani Pass Backpackers Lodge. Den var mycket vacker med utsikt över södra delen av Drakensberg men skumpig på en inte så bra grusväg, och som vanligt när vi kör så tog det mycket längre tid än förväntat så vi var inte framme vid backpackerset förrän i skymning. Eftersom det blir mörkt snabbt så var det bara att sätta upp tältet i mörker och starta brasa i mörker. Det var en mycket kall kväll och natt och vi frös som attan, Sani Pass ligger ju mycket högre upp än Winterton. Vi började fredagen med att tanka, byta däck och handla lite. Sen var det bara att börja färden upp Sani Pass, vi var lite nervösa för hur det skulle gå. Nisse lite mer än mig ;). Vi hade också hört från olika hålla att man inte fick ta med sig något kött, mjölkprodukter eller alkohol in i Lesotho, så lite nervöst för att de skulle leta igenom bilen när vi kom till gränsen. Själva Sani Pass gick jättebra att köra! Det var inte svårt alls, bara sista biten som hade en jobbig lutning som vi var tvugna att klättara uppför i low range 4x4, resten gick i high range 4x4. Passet är ca 9 km och tog oss en dryg timme att köra, så det gick ju inte fort. Vi hade en fantstisk dag med klarblå himmel och ingen vind. Det var inga problem när vi kom till gränsen, en person som jobbade där och han brydde sig inte ett dyft om att kolla vår bil. Vi började med att checka in på Sani Top Mountain Lodge, där vi skulle campa första natten, därefter blev det lunch på deras pub som är den högst belägna i Afrika, 2874 meter över havet. Det blev ännu en braai och en kall natt. Vi hade båda svårt att sova i kylan och somnade inte riktigt förrän solen började gå upp igen, vilket var synd för vi vaknade och gick upp för sent. Vi bestämde oss för att ta en kaffe på puben innan vi skulle köra vidare. Det hade vart så kallt på natten så bilen ville inte starta, som tur var så var en kille från lodgen där och vi har startkablar så det tog bara 10 minuter så var vi iväg. Vi bestämde oss för att åka till Katse Dam och ta en 4x4 väg dit. Killlen på lodgen sa att den skulle ta ca 6 timmar och den var mycket svårare än Sani Pass, vi var ganska sena men gjorde ett försök. Det började bra med att vi blev stående vid ett vägarbete i ca 45 min och det var inte så att de tänkte ta en paus i sitt arbete och släppa förbi oss, det slutade med att vi körde av vägen en bit för att komma förbi. När vi hade kört i ca två timmar och inte kommit längre än 20 km så mötte vi några som kom från Katse Dam, de hade vart ute i nästan åtta timmar. Vilket betydde att om vi skulle fortsätta så skullevi komma fram långt efter mörkret, så det var bara att vända. Efter ytterliggare två timmar 4x4 så var vi tillbaka på bättre vägar, faktiskt asfalt en bra bit. Efter ytteliggare 2,5 timmar var vi framme vid Afriski, södra Afrikas enda skidort, det stoppet var inte tänkt att göra men med tanke på omvägen vi var tvugna att ta så fick det bli så. Resorten ligger på 3322 meter över havet och det var svinigt kallt när vi kom dit, säkert inte mer än 3 plus. De hade ingen camping, men vi lyckades snacka till oss ett privat rum till backpacker pris. Men eftersom skidsässongen inte har börjat än så var det knappt några andra där och det fanns inga matlagningsmöjligheter, vi var tvugna att äta i deras restarurang. Men det var supergoda buragare vi fick. Det blev ytterligare en tidig kväll, det var mycket trötthet efter den långa körningen. Totalt sju timmar och endast 134 km!

Vi vaknade tidigt och relativt utvilade, skönt att sova i en säng en natt fast det relativt kallt ändå. Efter frukost fortsatte resan mot Katse Dam, vi fortsatte som vi avslutade dagen innan med att köra på halvt asfalterad väg, grusväg för att senare få en riktigt fin väg från Butha-Buthe till Katse Dam. Butha-Buthe är staden med gränsövergång för dem som kommer från Guateng och vägen till Katse Dam är helt ny därifrån. Även det var en mycket vacker väg som slingrade sig igenom bergen max fart var ungefär 60 km i timmen. Men eftersom vi var tidigt ute för ovanlighetens skull och det var vackert väder så gjorde det inte så mycket. Vi började med att åka till Visitor centre för LHWP, Lesoto Highlands Water Project, väldigt lite information om projektet men en otroligt vacker utsikt över Katse Dam. Vi pratade med en vakt och fick veta att vi kunde campa gratis där. Innan vi bestämde oss så åkte vi till Katse Lodge för att käka lunch och tänka över saken. Dessutom så hade vi dieselkris så det var tvunget att lösas. Nisse åt en otroligt god trout burgare och jag tog en medioker toasted sandwich med skinka, tomat och ost. Vakten på lodgen visste precis vart vi kunde hitta diesel, uppe i byn i den lokala affären. Så det var bara att koppla på 4x4 igen och klättring , vi fick fråga på två ställen till på vägen för att komma rätt. Priset var relativt högt om man jämför med en vanlig tankstation, men bättre att ha än att bli strandade mitt i ingenstans på vägen tillbaka. Vi bestämde oss för att campa vid vistitor centre, de har en vakt dygnet runt så det kändes relativt säkert. När vi kom tillbaka hade även ett äldre Schwetsiskt par kommit, det visade sig senare att de har varit på resande fot i sin Toyota Landcruiser sen 1984 och har bara vart hemma i Schweitz en gång i en månad 1996 sedan dess.

Vi fick en ovärderlig solnedgång över dammväggen, med brasa och braai som vanligt. Det var mycket varmare än både Sani Pass och Afriski så vi fick en skön kväll och natt. Vi vaknade till soluppgången nästa morgon och den var lika vacker som nedgången. Vi fick veta utav vakten att det gick att gå en guidad tur på dammen, för endast R10. Den var mycket intressant och informativ, vi fick reda på att bygget är ett samarbete mellan Lesotho och Sydafrika och vatten går genom tunnlar för att förse Guateng provinsen i Sydafrika med vatten. Hela turen varade i en och en halv timme och vi fick både gå inne i dammväggen och köra ovanpå. Verkligen något som vi rekomenderar att göra. Sen var det bara att köra tillbaka den långa och snirkliga vägen mot Butha-Buthe igen och gränsen till Sydafrika. Vi underskattade diesel konsumptionen och det fanns en orolighet att vi inte skulle klara oss till närmsta mack, den närmsta hade inte diesel så det var bara att köra vidare. Vi hittade en mack som såg stängd ut, men det var den inte! Dessutom en mycket billig diesel, nästan R2/litern billigare än i Sydafrika! I lugn och ro kunde vi fortsätta resan. På vägen till Katse Dam blev vi stoppade i en poliskontroll för koll utav körkort, på vägen tillbaka stod de på exakt samma ställe. Den första polisen var mycket trevlig och jag behövde bara visa det svenska körkortet som han kände igen för att det är samma över hela Europa. Den andra hade ingen aning om vad det var för körkort, så då var det tur att jag även har ett internationellt.

Gränseövergången i Calensdorp var mycket förvirrande, de höll på och byggde om så det var svårt att veta vart vi skulle. Det började med att vi gick till luckan för inresa till Lesotho, att det ens var möjligt är konstigt. Men eftersom det är lite hipp som happ i Afrika så var det ingen som direkt brydde sig. Det var bara att gå till rätt lucka istället.

Vi fortsatte resan mot Clarens, en liten men otroligt turistig stad. Massor av B and B's och guest houses. Även flera souvenir butiker och restauranger, vi hittade såklart ett microbryggri med gratis öl provning och god lunch. Efter handling av kött hos en lokal slaktare fortsatte vi resan mot Golden Gate National Park. Efter en mycket lång in-checknings procedur kunde vi äntligen ta oss till camping platsen och snacka om skillnad mot Katse Dam. De flesta bra platserna var redan tagna och alla var relativt nära varandra. Vi försökte ta en plats lite längre bort, men då var marken stenhård med massor av lösa stenar på. Så för att få lite gräs så var vi tvugna att vara nära de andra. Elen, som vi hade betalat extra för, kunde vi inte koppla upp oss till då den var för husvagnar och husbilar. Det positiva var att dusch och toa var mycket fint och bra och en köksdel med plattor och diskhoar. Men efter att ha sovit gratis en natt med världens utsikt och nästan själva, till att ha det trångt och ingen utsikt så känndes R270 dyrt. Lammet som vi köpte i Clarens var otroligt gott så det blev ytteligare en lyckad braai. Natten var regning och mycket blåsig så tur vi har ett bra tält. 'Sweets, sweets' är nog orden som beskriver Lesotho bäst. Överrallt där vi passerade står barnen längs vägarna med händerna utsträckta och ska ha godis. De förstår inte sitt eget bästa :)

Dagen efter åkte vi igenom parken och gjorde två "loops", under den ena såg vi massor av zebror, black wildebeast, springbok och blesbok. Den andra såg vi ingenting på. Vi hade bestämt oss för att äta lunch på Tower of Pizza där vi har vart en gång tidigare, men för ovanlighetens skull så var vi så tidiga att de inte hade öppnat än. Vi orkade inte vänta så vi fortsatte mot Bergville, en otroligt ocharmig stad så det blev verkligen bara in och ut. Vi åkte till en restaurang istället,Bingelela, tror vi åt de godaste pizzorna på bra länge. Sen var det bara att köra tillbaka mot Ardmore, blev ett stopp på Spar i Winterton eftersom Spar i Bergville inte hade äppelmos.

Det var skönt att komma tillbaka till en ordentlig säng och bra dusch, och medans vi var borta så hade de städat vårt rum och bytt lakan och handdukar. Vilken lyx att komma tillbaka till!