Från Addo till Drakensberg

Vi lämnade Orange Elephant Backpackers efter tre veckor för att åka vidare till Drakensberg och en Guest Farm. Vi hade inte riktigt någon plan när vi åkte så det blev en tur in till Port Elizabeth för frukost. Därefter tog vi oss till Port Alfred, en sömnig liten kuststad. Första gången vi stannar här så vart det två dagar. En väldigt fin campingplats 11km utanför staden. Green Fountain Caravan and camping Resort. En stor fin campingyta med eget privat badrum och diskho med elkontakter. R195 per natt vilket kändes väldigt överkomligt. En brak första kvällen där vi i princip var helt själva på campingen förutom några enorma husbilar och husvagnar. Vårt l(inte så lilla) tält såg förhållandevis litet ut mot deras schabrak. Vi utforskade staden lite på den hela dagen vi hade, kikade på utsikten över den östra och den västra stranden från en utsiktspunkt, sedan blev det kaffe och en lite onödig lunch på cafe Zest. Här träffade vi på ett tyskt par som var sista dagen på OE och som hade bråttom till Coffee Bay.

Efter en tour till den pittoreska båthamnen och lite mer sedvanlig snedkörning så blev det en drink på Barmuda, en bar/nattklubb vid sidan av floden som såg ut att ha helt fantastiska luncher! Nu kändes det synd att vi tryckte i oss en 'brunch' en timme efter frukost och inte sparade oss. Senare på kvällen blev det braai igen, och grillen vi bad om stod mycket riktigt där när vi kom tillbaka. Och nu hade vi fått sällskap runtomkring oss. "Christian bikers SA". Det var ett trevligt gäng. Människor som hamnat fel i livet och hittat en spirituell väg som komplement. Vi snackade lite och dem brakade för sig. Tidig kväll och tidig avresa nästa dag.pratglada, ledaren parkerade sin motorcykel precis bredvid vårt tält och ställde upp en hopfällbar säng. Jag förstår mig inte riktigt på Sydafrikaner ibland, de ska alltid vara precis bredvid. En parkering kan i princip vara tom och kommer det en bil så kan man slå vad om att den ställer sig i rutan bredvid och sitter man på en bänk så kommer det alltid någon och sätter sig bredvid fast det finns tomma bänkar runtomkring. Samma sak om man ligger på en strand, de lägger sina filtar nästan på vår.

Vi lämnade tidigt nästa morgon för att åka vidare mot Haga-Haga (a place so nice so they named it twice), ett litet litet samhälle som ligger längs med kusten strax norr om East London. Återigen ett helt fantastiskt ställe, undangömt på kusten och "inte ens" registrerat på Tripadvisor eller Facebook som allt "måste" vara. Här är ägaren en kille i 30-års åldern som ärvt av sin far och inte vill marknadsföra sig för mycket utan hålla en fortsatt låg profil. Mike, ägaren är för övrigt vän med Andrew som är manager på Kudu Ridge utanför Addo. Så blev vi tipsade om det stället. Club Wild Coast resort har 10 villor varav 4 är "permanent uthyrda" till folk med timeshare som i sin tur hyr ut. Vi fick bo gratis i en av villorna, 50 meter från en privat strand och inte en enda kotte där under dem två nätterna vi spenderade. Så otroligt skönt och avkopplande med alla möjliga trevliga bonusar man kan tänka sig. Stor grillplats, swimmingpool, havsutsikt och stjärnklara kvällar. Vi braaiade båda kvällarna och lurade regnet första kvällen, men andra kvällen var otroligt vacker. Hit vill vi verkligen åka tillbaka, och spendera lite mer tid.

Haga-Haga är en liten pittoresk by bara 10 minuters körväg bort. Inte mycket där, en affär med vad som behövs, ägarna är ett äldre mycket trevligt par som verkar ha varit där sedan tidernas begynnelse. Det finns ett stort hotell här många semesterbostäder och en strand mycket lämplig för klippmete, mussel- och ostronfiske. Utbudet av fisk och skaldjur är stort. Vandringslederna i naturreservatet ska vara mycket vackra och något väl värt att prova på.

Färden fortsatte mot Mantis and Moon backpackers, där vi arbetade Januari-Mars 2013 och Oktober 2013-Januari 2014. Det var kul att komma tillbaka och en hel del hade hänt sedan vi var där sist, bland annat ett nytt stort soldäck och två nya glashus. Tre personer som var där och jobbade samtidigt som oss var tillbaka nu och jobbade där igen. Det blev två nätter och en dag där, en eftermiddag så gjorde vi en båttur på Umzimkulu, floden som mynnar ut i närheten av Port Shepstone. Ryan som vi känner sedan tidigare var vår guide, Elvis var vår kapten. Vi handlade middag i en restaurang vid floden - Fish on the river (!) Helt otroligt gott.
Under ca tre timmar tog vi oss upp längs med floden och hörde vissa historier om hajar, spöken och toalettklippor. Som vanligt på Mantis blev kvällen inte så tidiog. Mycket catching up, biljard och urartande samtal med två gruvarbetare från Australien. Nästa dag lämnade vi Mantis mot Drakensberg, via Umhlanga och lunch på vår favoritrestaurang Bar Ba Coa och hälsade på en gammal bekant. Resan mot Winterton var blöt, skyfall och åskväder gjorde det nästan omöjligt att se något, men fram kom vi runt 18.30 tiden.