Dagen igår slutade med kyrkokvällen. Systrarnas vesper övergick till kvällsmässa utan välsignelse av peregrinos. I förgår fick jag hjälpa Mark att vandra och igår mådde ungerska flickan dåligt. Hamnade i själslig kris som är så vanligt på denna vandringen. Hon stannade en dag till i Leon för att ta igen sig. Ungdomar förtar sig ofta. På natten blev jag återigen biten av mygg och systrarna var inte alls änglar som agostine systrar, fast här var det 156 platser så det var : gör inte det, gå inte dit..... Vi fick en liten frukost och sen bar det iväg. Det regnade redan innan jag kom iväg. Tack vare det upptäckte jag att min regnponcho hamnade under sängen och trots att jag lyser överallt när jag lämnar stället, så har jag inte upptäckt det denna gång. Hämtade poncho, tog på mig mina latex/gummi strumpor sandaler och gav mig av. Hade ingen större lust i regnet, men jag nästan skäms att erkänna denna onormalitet, men efter några timmar upptäckte jag att jag trivs med regnet, när det trummar på min huva och rinner ner. Fast hade jag regnbyxor så var upplevelse än bättre. Men helt så onormal är jag inte att jag tog in på första albergue i Villadangos och så förstås i fjol valde vi en längre alternativ väg som var trevligare och jag valde i år bredvid vägen kortast möjliga. Men 20 km var det i alla fall. Tog på albergue först och kunde välja fritt bland sängar så idag har jag ingen översäng över min. I morgon är min sista vandrings dag och tur är det för min hälsena hörde av sig idag och vore inte för sista turen även om den är 27 km lång, så bag skulle bli tvungen att ta en avlastnings dag. I morgon Astorga och chokladen, för Astorga är känd för sin choklad och vi tyckte om den.

Tak už je říjen jak nám to utíká. Včera jsem zakončila den návštěvou kostela večer a byla jsem zklamána že žádné požehnání poutniků jak je na el Caminu zvykem. Všechny kostely po cestě mne přivádí spíš k diskuzím s Ježíšem než k obdivu. Já jsem si na 100% jistá že on si to takhle nepředstavoval. On mluvil o lásce míru a smířlivosti a nežádal aby se jeho jménem stavěly paláce (kostely) k jeho úctě. Ježíši vrať se a řekni jim to!!!!! Pršelo už od rána a tak na nožky gumové ponožky poněvadž jsem měla boty jeden den a to mi stačilo. Sandály to zas budou zbytek doby. Když jsem odpochodovala 8 km(já myslela že maximálně 5) jsem narazila na malého španěla co se mnou šel včera a se bála že ho ranila pepka po cestě se mnou. Mohu říct - neranila. Celý se rozzářil když mne viděl a jelikož jsme šli na kafe tak mo doporučil něco co nevím jsk se to jmenuje nebo co to je, ale bylo to moc dobré, něco jako fritýrovaný smetanový svítek se skořicí a cukrem. Opravdu mňamka. 20 kilásků uteklo kupodivu velice rychle i když v dešti. Nějak mi nevadí ale stejně jsem se vrhla do prvního albergu v cílové vesnici. Zítra je můj poslední putovní den a to 27 km na rozloučenou s el Caminem. Z Astorgy už jen autobus do Santiaga a autobus do Finestere a zpátky Santiago.