En vecka har gått och mycket har vi hunnit med här i Malaysia.

Efter väldigt lite sömn på flyget från Indien slog vi oss ner i China Town i Kuala Lumpur. Ganska snart insåg vi att vi lyckades p**** in denna stadsdel i sitt esse, det Kinesiska nyåret. God mat, mycket folk och rent(!) beskriver denna stad väldigt bra. Efter en månad i Indien så infann sig en omvänd kulturkrock i denna välplanerade och städade stad men vi fann oss snabbt.

En kort flygtur och två mål McDonalds senare så befann vi oss i Koching där vi direkt hoppade på en nattbuss till vad som kan beskrivas som Malaysias Säffle, staden Miri. Här fanns INGET att göra denna söndag förutom att äta mat och vila i vårt celliknande rum. Så efter ännu en bussresa på 10 timmar där vi passerade Brunei två gånger kom vi äntligen fram till Kota Kinabalu.

Tidigt på morgonen började vårt stora äventyr, bestigningen av Mount Kinabalu. I paketet vi betalat för ingick en liten kvinnlig guide som redan efter en kilometer började låta som en lungsjuk 80åring. Lite under våra förväntningar för en person som går denna sträcka en gång i veckan. Efter 6km gång och 1400 höjdmeter kom vi fram till hostlet där vi fick mat och sedan tog oss en tupplur. Efter två timmars vila var det dags att äta igen, nudlar och kyckling samt en oslagbar utsikt över solnedgången ledde till en lyckad middag.

Efter en konstig natt (vi bodde i en dorm med ett par engelsmän som helt obehindrat lättade på lufttrycket otaliga gånger under nattens lopp) så gick vi upp två på morgonen. Sedan var det frulle och iväg i nattens mörker vandrade vi vid klockan tre. Det var en magisk upplevelse att vandra i mörkret med en sällan skådad så stjärnklar himmel. Efter två och en halv timma var vi vid toppen. Det var kallt, även för två svenskar. Men när solen seglade upp och smekte bergstopparna och dalen så försvann allt annat. Helt klart bland det vackraste som går att uppleva.

Neråt var kämpigare, Ebba blev riktigt trött i låren och båda våra knän började sakta men säkert närma sig en 90årings. Men tillslut kom vi ner. Det firades, med mer mat.

Efter en nattbuss till Semporna, som var helt klart förvirrande då ingen på bussen kunde ett ord engelska, så anlände vi vid halv fem på morgonen. Vi hade en sådan osannolik tur att någon släppte in oss på vårt hostel och lät oss sova i lobbyn tills morgonen.

Flyg till Bali är nu fixat, tre kassar tvätt inlämnat och dykkursen är betald. Imorgon blir det tillbaka till skolan med en heldag teori och i övermorgon börjar dykningen! Taggad stämning.